The Ghost of Yesterday

Jag tror att det var när jag var typ sex eller sju som jag hade min första sexuellt betingade fantasi. Det var inget jag kopplade samman med sex på den tiden, men det gav ändå en sådan där pirrande känsla långt ner i maggropen. Det kan ha varit tidigare, jag är osäker på tidpunkten. Är det normalt att barn börjar bygga fantasier som är i en vuxens kaliber?

När jag var elva, tolv eller tretton hade jag en av de mest utdragna fantasierna hittills. Jag lyckades bygga upp en story in perfection och sedan gå igenom hela utan att något blev fel. Oavsett vad jag tänker på vill jag alltid gå tillbaka, ändra saker, fixa saker; gör om, gör rätt. Den gången blev det perfekt. Men som yngre tonåring var jag heller inte säker på vad jag skulle göra med fantasin. Den fanns där, den pirrade och kittlade och var rar att minnas ibland, men den förvirrade mig.

När jag var fjorton-femton började det bli mer allvar. Det hela skulle bli mer avancerat, jag var mitt uppe i läsar-åldern och hade tusen idéer jag ville ha med. För mycket av det goda och allt faller platt, för här ville jag hela tiden förbättra, göra om, laga detaljer, och plötsligt försvann hela bilden. Jag redigerade bort allt och kvar blev bara en svart yta.
Min dagbok från den tiden är en aning generande att läsa av två anledningar:
1) Jag var en förbaskad wannabefjortis som skrev vedervärdigt, jag hade SÅ slagit till mig själv som ungdom om jag hade träffat mig själv nu!
2) Jag var så fruktansvärt pilsk. Alla inlägg indikerar en önskan och förhoppning om sex. ALLA. Pojkar hit, tankar dit, pirr i magen dit. Hrm.

Jag är fortfarande för mycket perfektionist för att det skall bli bra. Ibland får jag ett litet fragment i huvudet och tycker att det verkar bra, och vill bygga upp vad som händer innan och vad som händer efter. Och så går allt snett och den lilla idéen försvinner i min stora och allt för krångliga plan.

Jag tycker om fantasier. De är min egen lilla hemlighet, ingen vet när jag målar upp mina små scenarion, ingen vet vilka jag fantiserar om eller ens vad som får det att pirra som mest. Många av de jag fantiserar om är återkommande.
En del fantasier inträffar när jag drömmer. Kan man säga så? Eller är det bara drömmar då? Man vaknar och inser att man just haft en väldigt trevlig dröm.
Ibland råkar jag dock drömma om folk jag inte borde drömma om. Har jag otur är det väldigt verklighetstrogna saker. Ibland har jag väldigt svårt att skilja på dröm och verklighet, vilket innebär att det där som inte alls har hänt kan göra mig fruktansvärt blyg för personen, eller på annat sätt få mig att bete mig annorlunda mot vanligt.

Jag fantiserar aldrig när jag har sex. Jag har aldrig sex med någon annan än den som är i mig just då. Jag ser ingen mening med att föreställa sig att ens partner är någon annan. Jag vet inte ens om det är vanligt att man fantiserar om andra än de man bonkar med while at it?
Jag när en förhoppning om att mina partners aldrig önskat att jag var någon annan när vi har sexat.

En del tidningar och andra forum för sexfrågor och diskussioner verkar vara för att man skall berätta för sin partner om sina fantasier. Jag utgår ju här från att de då menar en fast partner, då många har annorlunda fantasier som kanske inte riktigt passar under en akt med en främling eller nyss träffad bekantskap.
Jag har aldrig känt ett behov av att dela med mig av mina fantasier. Jag har en gång under ett telefonsamtal med Ida diskuterat och insett att vi delar några fantasier med varandra, men utöver det så är det något som stannar mellan mig och migsjälv. Vad skulle min partner få ut av att få veta vad som ibland sker bakom mina gröna ögon? Jag vill inte leva ut mina fantasier, för de är just fantasier och inget annat. Jag vill heller inte veta min partners fantasier.

Jag ville nog inte komma någonvart med det här. Jag ville bara säga att fantasier är sweet :)

Pray for daylight

Jag är outhärdligt uttråkad och det är för sent för att jag skall kunna duscha nu. Kan, kan jag väl, men jag vill inte störa grannarna. Ändå sitter jag och drömmer om varmvatten mot mig. Mrrr. Rent håååår… Ohwell. Jag får duscha tre gånger imorgon to make up for it, istället ;)

Uttråkad. Jag vill ha tusentals att prata med, men idag är alla tysta.

Funderar över saker. Kroppsdelar, skolgångsminnen, svartsjuka och godis. Märklig kombination, men jag är en märklig kombination hela jag. Sova… eller läsa lite. Fast det är för tidigt, jag vill socialisera. Promenera. Domdera, manipulera, fantisera och orera.

I guess I’m stuck forever beneath this old tombstone

Hemma igen. Gick till Preem istället för Coop, jag kom på att Coop inte alls hade rätt sorts dip när jag var där igår. Nu skall jag duscha och sedan bädda ner mig med Lilla Gumman och se på någon trevlig film. Precis som igår! Skulle ju till exempel kunna se på Simpsons om en halvtimme, men det är banne mig bara om de inte längre visar de fula säsongerna. Which they prolly do, så det får nog bli mst3k istället. The Brain That Wouldn’t Die.

Jag vill gå på bio…

Varför tutar alla bilar på mig? Jag fattar ingenting. Djävla skumma människor. Alla borde bli zombies, som jag! Då djävlar skulle världen vara lugn och fin och fylld av bra musik. Som Grendel. <3

Let’s talk about sex, baby

Nu djävlar! Nu blir det sexsnack för en kort stund, för sedan skall jag köpa äpplen och chips och så blir jag tjock och då spelar ingenting någon roll. I ALLA FALL, nu tar jag mig friheten att länka till ett inlägg hos Skinhead Barbiedoll bara för att bevisa min poäng eller antipoäng eller vad som helst.

Jag har hört från fler håll att tjejer inte alls är så heta på hela den där bröstgrejen, och jag står helt handfallen inför det, för jag är raka motsatsen. (det här är förvisso sådan där information som jag egentligen inte vill spilla ut till höger och vänster, men ibland måste man ju våga ta bladet från munnen och tala frankt. ytterligare ett steg i min mission att bli en starkare och modigare människa)

Jag är extremt känslig för beröring. Rätt sorts beröring, kan ju poängteras, jag smälter inte direkt av att någon skakar min hand eller liknande icke-sexuella beröringar. Men… om rätt person vidrör mig vid rätt tillfälle så blir jag genast som en kelen kattunge. Drar folk fingrarna genom mitt hår eller över min rygg är jag väldigt nära att  börja spinna. Lägger någon handen på min midja, svank, mina ben eller min mage börjar genast mina Spiderman Senses att plinga för fullt. Och skulle någon avancera under tröjan på mig blir jag tokig.

Ibland skojar jag om det: ”Det är bara att ta mig på brösten så är jag ready to go”, men jag är ganska allvarlig ändå. Så djävla enkelt kan det faktiskt vara, mina damer och herrar. Därmed inte sagt att det faktiskt fungerar för vem som helst, så få inga tossiga idéer nu. Kommer folk att börja knalla fram till mig och klämma på mig utan anledning lovar jag er en trevlig liten stilettklack på väl utvalt ställe, believe you me in this.

Det krävs en mutual attraction. Är jag inte det minsta pepp på ägaren till handen som plötsligt befinner sig på mitt bröst så blir jag mordisk och förbannad. Är fallet tvärtom …well… prrrrrr.

Några no-nos: När jag säger att jag är superkänslig så menar jag det. Nipplar är INTE förtjusta i att bli behandlade som om de vore gjorda av sten. Det gör SKITONT på mig, så …stop doing that. Vill jag ha mina bröst förstörda kan jag ta en sax och sköta det själv, thank you very much. Och när läppar och munnar är inblandat: Snälla, ta det lugnt med tänderna, för det gör OCKSÅ skitont. Så det så.

Det var mina fem cent.
Nu skall jag gå till Coop.

Arch angel, dark angel, lend me thy light

Jag försöker komma på om jag skall orka fixa någon form av kvällsmat eller inte. Jag är inte hungrig, to be frank har jag inte ens någon aptit just nu. Det hade dock varit skönt att traska fram och tillbaka till Coop, men dels har jag inte särskilt mycket pengar och dels känns det onödigt att köpa mat när jag inte är på humör för att äta. Å andra sidan kommer jag att bli hungrig senare ikväll… Kanske köpa lite frukt eller grönsaker? Några fina äpplen hade ju suttit ganska fint.

Vi får se.

I’ll bring you flowers to put on your grave

Nu skall jag äta lite. Vinter är numera 52, med rested halvvägs till 53. Mycket bra. Nu skall jag bara orka spela också  ;) Ledig imorgon och inga planer för kvällen (även fast jag skulle kunna döda för en massage; mina skolböcker har kraschat min rygg idag) så kanske lyckas jag motivera mig att orka spela lite mer ;) Men då får det fan vara någon online, för det är banne mig inte det minsta skoj att stå ensam och grinda i några timmar i sträck. Så det så.

Jag åt lunch på Valvet med Lotta och Magnus idag. De ändrar alltid menyn och tar bort de rätter jag vill ha! Missnöje! Förvisso går det alltid att hitta något att äta ändå, men maten blir mindre och mindre god för varje ny favoriträtt de tar bort.

Ikväll blir det [conjure pasta] antar jag. Igen. Pasta är mrrrrgott för zombies som mig.
Nu blir det dock lite macka.

Bloody clothes turn me on, bloodstains in my palms

Jag kan inte böja mitt högra lillfinger just nu. Jag skulle gå ner till cafeterian i Undercity och höll vänligt upp dörren åt två idioter som inte hade vett att tacka. Lyckades i hela processen då slita loss en bit hud från fingret, och sedan fick jag slicka blod i en halvtimme. Svider som fan, men det läker nog snabbt. Skyller fullständigt på att de inte sade tack!

Nu skall jag spela lite World of Warcraft. It’s been a while.

WordPress theme: Kippis 1.15