Sick is the one who adores me

Skrattar ni åt mig idag? Hånler ni och säger att jag är fånig? Rycker på axlarna och gör en sådan där min som att ”ja, men sådan är hon ju”?

Ingen har någonsin det intryck av mig som jag vill att de skall ha. Nåväl. Vill folk inte förstå mig så är det deras problem, även fast jag tyvärr drabbas av det.

Frasier. Spelade lite WoW, tröttnade på partyt och ”råkade” disconnecta. Lackar totalt på att alla förväntar sig att JAG hela tiden skall buffa dem när vi faktiskt har en mage till i paryt. Screw you, jag har bättre saker att göra med min mana än dela med mig till klasser som klarar sig lika bra utan. I synnerhet när den andra magen sitter med full mana och jag står på halv, varför i hela fridens namn kan då inte hon ställa sig upp och buffa?
Var irriterad redan innan, eftersom jag direkt vid påloggning blev inbjuden i ett party till Maraudon. Tänkte att jag skulle ge stället en chans till och samtidigt komma närmre level, men eftersom alla i partyt var dryga, vägrade skicka summon (trots att alla redan stod i Mara) och helt plötsligt berättade att de redan klarat av en del av instansen så stack jag. Jag har inget emot att göra instanser utan att få med alla bossar, men jag tycker faktiskt att det är en sak man är artig och säger vid invite, istället för när jag varit tvungen att resa över halva världen för att komma dit.

”May I get a summon, please?”
”Yes, if you can take me to the summon stone.”
”That will be kind of hard for me since I am in Undercity”
”Yeah.”

Say what, biatch?

Så, som sagt, Frasier nu. Koppla av. Ignorera huvudvärk. Låtsas att folk visst tycker om mig idag och alla andra dagar. Och så vidare.

Leave the shore to an ocean wide and untamed

Nu är jag sådär fruktansvärt mätt igen.
Och så glömmer jag bort att andas. Börjar få huvudvärk, syrebrist. Jag andas in men sedan andas jag inte ut. Och ibland andas jag ut utan att andas in. Till slut blir man yr och får ont i huvudet.

Alla andra verkar ha så lätt för att andas regelbundet. Jag brukar klara det bra också, men så ibland glömmer jag bort att jag måste andas.
På min födelsedag för flera år sedan satt jag och spelade Diablo II LoD, och när jag skulle döda Andariel (första bossen! ;)) så var jag så djävla koncentrerad på spelet att jag helt glömde att andas. Sedan var jag yr, disträ och hade huvudvärk och syrebrist i typ tre timmar efteråt. Det där med att andas är inte alltid något som är naturligt.

Jag har hittat ett landskap i mitt minne. Jag har förvisso aldrig tappat det, men på senare tid har det mörka skogslandskapet blivit synonymt med vissa låtar jag lyssnar på. Lutar jag mig då tillbaka och sluter ögonen är det alltid samma lilla nattmörka glänta som dyker upp för mig. Varenda gång.
Platsen i sig spelar inte så stor roll. Vi var där en gång, på klassövernattning med våra föräldrar, när vi gick i typ trean. Vi bodde i husvagn alla familjer, och jag minns att jag trivdes så bra eftersom min mobbare hade åkt hem till Chile ett tag. På natten sprang vi runt i skogen och lekte kurragömma och krig, jag och de där snygga pojkarna i min klass. Och på något sätt så är det en liten glänta från den stunden som etsat sig fast på min hornhinna och numera dyker upp som ett distant men tydligt minne i kombination med att Winamp spottar fram vissa låtar.
Det är lite konstigt.

Nu skall jag äta morötter och ser på mer Frasier. Att halvligga still i min säng är bra, då lugnar sig min kropp lite och jag känner mig inte lika yr.
För ett tag funderade jag på om det var någon form av näringsbrist, men jag har ju ätit massor den här veckan! Jag har faktiskt ätit något varje dag, vilket är mer än vanligt. Mat tre-fyra dagar och macka de andra. Förmodligen har jag till och med gått upp i vikt, så näringsbrist låter inte troligt. Jag har ätit från alla hörn på kostcirkeln. (jag vet att cirklar inte har hörn :p)

Ohwell.

Sent skall syndaren vakna

Lite chatt på MSN med mamma Eric gjorde mig på bättre humör, men jag är fortfarande yr och äcklad. Nu skall jag laga mat och sedan skall jag ligga lågt. Kommer att spela ifall någon är online, annars ser jag en säsong Frasier eller något. Gömmer mig för omvärlden, sjunker ner i marken, går i ide. Och sedan dyker jag upp igen, när ni minst anar det!

Lotta föreslog att jag skall hänga på Tobias och hans gäng imorgon på Vogon. Vi får se. Skall jag dit är det nog det enda alternativ jag har, eftersom vissa verkar ignorera mig och Lena är i Stockholm. Fast mår jag lika illa imorgon kommer jag att stanna hemma. Jag ser ingen idé i att gå ut och känna mig eländig en hel kväll, då sitter jag hellre hemma och surar över att jag inte har något att göra. Inget att göra, tänker jag sedan, jag har ju för höge farao 100 filmer att se på!

Mat. Och sedan dö lite.
Ha en trevlig kväll, vänner och främlingar!

Am I alive? Maybe I died?

Angående mina p-piller:

”Vanliga biverkningar som kan förekomma är bröstspänningar, illamående, huvudvärk eller blödningsrubbningar. Dessa biverkningar är lindriga och försvinner oftast inom 2-3 månader.”

JO, men fuck you att jag tänker gå runt och må illa i TVÅ-TRE MÅNADER. Jag har mått illa i lite över en vecka, det är fan nog. Jag ringer på måndag, de får skriva ut något annat åt mig för det här är inte dugligt alls.

Alla ni damer som läser detta och går på p-piller, rekommendera gärna vad jag skall be att få istället! Nämn gärna vad det är för biverkningar som gäller för dem också. Merci ^_^

There is a flea on my bug

Lade mig och läste ett tag, och sedan försökte jag sova för att bli kvitt känslan av illamående. Sedan ringde pappa och nu har jag köpt aktier för, eh, 42k. Jag fick välja aktier själv och sedan sade pappa att det var jättebra valt, så jag kanske kan få koll på det där med aktier ändå!

Fortfarande illamående. Skall gå iväg till Ica Nära och köpa kvällsmat och chips, och sedan skall jag slöa hemma och se ifall jag kan få världen att sluta snurra. Det är som när man åkt karusell, eller suttit på ett tåg i flera timmar åt fel håll. Åksjuka, heter det på svenska, men engelskans ”motion sickness” känns mer passande.

Jag hittade denna pretty också:

Den hade varit väldigt fin att ha i den mörkröda varianten.
Enda nackdelen med sådana här ljuva små plagg är att de är svåra att hitta passande tillfällen att bära vid, OCH de måste förmodligen kemtvättas. Det känns inte riktigt som att jag kommer att våga pressa in dem i tvättmaskinen nere i vår tvättstuga…

Fortfarande velig angående Vogon. Dels misstänker jag att jag kommer att må illa imorgon igen, och sedan är det hela den där grejen med att jag egentligen inte har någon att gå med och det känns bara vilset. Viktor har ju inte ens svarat på sms:et jag skickade honom för sex timmar sedan gällande morgondagens Vogon, så så intressant var det :P Visserligen har han sagt att han inte gillar att sms:a från sin mobil, men…

Dags att gå ut och röra lite på sig. Håll tummarna att illamåendet går över!

I die each time I hear this song

Det är något som gör mig avtrubbad, disträ, bortkollrad, vilsen och allmänt confuxxed. Men jag vet inte vad. Tiden rinner iväg snabbt som sjutton och jag har ingen större koll på vad jag gör eller bör göra just nu. Det är förvirrande och jag gillar det inte.

Just nu vill jag socialisera, men det är ingen som har tid med mig. Det är synd. Jag vill prata, fnissa, röra på mig, ha ögonkontakt, äta något, dricka något och vara glad i sällskap. Just nu fungerar inte ens WoW för att få mig att samla mig, för ingen är online och jag blir sjuk på att spela helt ensam. Det var därför jag bytte server sist, och blir det aldrig bättre än såhär känns det som att min spelkarriär kan vara på väg att gå över. Jag måste få prata när jag gör saker! Det är därför jag lägger laptopen inloggad på MSN på stolen bredvid och hela tiden fastnar där istället för att döda dinosaurier och whatnot. Jag vill ju levla så att jag får spela med de stora pojkarna, men när de stora pojkarna aldrig är online och pratar med mig så tröttnar jag. Så enkelt är det.

Att prata och socialisera har alltid räddat mig. Ligger jag sjuk och någon ringer blir jag oerhört mycket piggare efter att ha pratat skit i telefon i en halvtimme. Sitter jag deppig och faktiskt orkar prata med folk så blir jag alltid på bättre humör om de lyckas få mig att byta ämne, börja tänka på annat och tappa tråden. Är jag på gott humör blir det alltid bättre när jag får prata av mig med mina vänner.
Men att bara sitta här och stirra in i väggen eller att då och då slött kolla om någon faktiskt är aktiv på MSN… det ger inget.

Jag vill fika. Nu. Sedan. Ikväll. För fem minuter sedan. Skulle någon vilja fika med mig nu hade jag nog sådär gått sönder av lycka för jag vill ut ut ut i det här vädret och jag vill socialisera. MEN NEJ. Ohwell.
Solen har uppenbarligen redan givit mig huvudvärk idag och jag får väl ställa mig i duschen istället. Det är ju min mirakelkur nummer två. Duscha och prata, that’s what keeps me going.

Jag vill se på film. Ikväll får det nog bli flobba chips och se på diverse film eller Frasier.
Kein KULT für mich anymore.

Bye bye love, bye bye happiness

Såhär duktig har jag varit nu:

Nu är det bara att hoppas att jag inte är helt värdelös.

Satt på balkongen en stund, nu bränner det i min hårbotten och både jag och Lilla Gumman känner oss avtrubbade och konstiga. Dumma solsken. Men varmt är det! Jag vill baaadaaa.

WordPress theme: Kippis 1.15