A WINRAR is you!

Vårt lag i bowlingen vann tack vare mig och Sega! Jag slog 654 rent, vilket är över mitt snitt. Snittvis slår jag 490, så ni kan ju haja att det känns fint att smälla in 145, 174, 194 och 139! Jag är nöjd, och det är vad som räknas.
Finalspel för mig klockan tio imorgon. Oj oj. Ingen sovmorgon för mig, alltså. Får sova middag när jag kommit hem.

Om en kvart skall jag träffa mamma Eric utan för Reno, för vi skall promenera. Jag ville bara uppdatera er först :)

My crawling flesh fucking tickles

Bättre humör nu. Fikan gick bra, jag är nöjd. Mommo är rar och jag har fått pengar i födelsedagspresent. Onödigt, men mat är ju bra så jag har nog råd med det nu.
Fast faktum kvarstår: Jag längtar hem och jag är trött på Gotland. Efter två dagar. Ohwell. Ingen idé att gräma sig över det, och imorgon får jag ju kalasa med en massa raringar jag ser fram emot att få krama på! Ikväll blir det för övrigt förmodligen promenad med mamma Eric efter bowlandet, det vore sweet.

Kattallergin drar ner mig. Dödsträsket. Kittla-sönder-näsan-träsket och stryp-mig-långsamt-träsket.

Jag vill spela. Jag tjatar om det, men det får mig att stänga av hjärnan lite. Sinneslött bankande på allehanda monster och bra musik i mina högtalare får mig att sluta tänka så djävla mycket, och då håller jag humöret uppe. Det är när jag i rastlöshet tillåts tänka som jag föder tankar jag borde låta bli att tänka. Mina tankar är vapen som slåss, mina tankar är vapen för oss, mina tankar är det sista som ni tar.

Jag börjar tappa aptiten igen. Mat börjar åter igen vara något jag hellre klarar mig utan. Ansträngningen i att tillaga samt äta mat börjar te sig övermäktig. Jag vill inte. Jag vill inte vara hungrig, men by gods jag vill inte äta heller. (återigen: det handlar inte om att OJ VAD JAG ÄR TJOCK eller något åt det hållet. Det handlar om att jag ibland får en mental spärr som får mig att vilja undvika att äta.)

Bra musik via iPod. Håller mig över ytan. Idag vill jag inte drunkna.
Fy farao vilket dravel.

You know I love you, but know you got to die

Jag är på förskräckligt dåligt humör just nu. Jag vet inte helt varför, men jag vet att det inte blev bättre av att Fredrik bråkar med mig, att mamma var helt skum mot mig när jag var i bowlinghallen och att pappa hade glömt att han skulle kika på aktier med mig idag. Har inte alls lust att fika med mommo och Ricard, jag vill döda folk eller bara springa ut i skogen och gråta ut tills jag inte orkar vara förbannad längre.
I grund och botten handlar det nog om att jag inte alls trivs här. Jag vill hem. Jag skulle lätt åka hem ikväll om jag hade det alternativet, ingen tvekan. Men nu är det som det är, och jag får försöka göra det bästa av det. Får ta en långdusch sedan när jag varit hos mommo, så kanske jag blir på bättre humör. Det brukar fungera.

Jag trivs inte är. Gotland är fint men jag är inte Gotland längre. Jag trivs i min egen lilla värld där jag kan göra och vara vad jag vill. Här retar folk mig hela tiden för att jag sitter vid datorn, men vad fan skall jag göra hade de tänkt? Det är ju inte precis som att det a) finns massor av saker att göra, eller b) de hellre umgås med mig. Mamma ser på tv. Ricard sitter vid sin dator. Pappa är på möten och spelar poker. Fredrik umgås med sina vänner. Så vad fan spelar det för roll för dem att jag då sätter mig vid min laptop och pratar med folk som faktiskt VILL prata med mig?

Nästa gång jag åker hem kan jag med gott samvete installera WoW i min laptop.

Det känns bara så djävla onödigt att fara över halva Sverige för att umgås med min familj när de sedan inte alls har tid att umgås med mig. Träffa mina vänner har hittills varit odelat trevligt, no shit där. Men… orka med att folk tror att de kan bestämma över mig. Jag är 23, vad fan får jag ut av att folk tror att de kan sätta regler för mig nu?

Detta lägger vikt i den vågskålen som är för att jag stannar i Skåne i sommar. En del saker väger för att jag skall var på Gotland istället, men det faktum att jag om jag kommer hem måste bo här hemma väger djävligt tungt. Jag är van vid att bo ensam, jag har gjort det i två år nu, så jag klarar inte av detta. I synnerhet inte eftersom det innebär att jag måste bo i en väska. Jag hatar att bo i en väska. Jag vill känna mig hemma och känna att jag har plats, och det gör jag inte här. Jag bor i en skraltig säng i datorboden, ffs. Det är kallt, och jag kan inte ens kräva att få vara ensam här ute eftersom min bror har sin dator här.

Det är kul att vara här, men herregud vad jag vill hem igen.
(även fast jag stör mig på en eller ett par personer där borta just nu också)

The illness of the clowns

Jag vill ha regn. Tungt regn, stora droppar, ingen vind, bara regn. Men nej. Det är mulet idag. Och jag hatar påsk. Tänker jag inte på att det är påsk är det lugnt, men så fort jag inser vilken dag det är och så vidare så blir jag helt …äcklad, kind of. Jag vet inte varför, men att tänka på påsken ger mig ångest. Jag känner mig kvävd och världen blir grå. Alltså ignorerar jag glatt att det är påsk nu! Vad mig anbelangar är det bara random helg som jag bara råkar befinna mig på Gotland, och så får det vara.

Jag går upp i vikt av att vara på Gotland. Jag är Knubbdäck innan jag far hem och det blir inte alls bättre av att jag åker hem hit. Jag ser ju inte så mycket tjockare ut, men jag gillar inte att vågnålen far över så långt till höger när jag står på den. Jag har inga problem med min vikt. Jag har däremot problem med min knubbiga mage. Med mindre mage hade jag varit lyckligast, nu får jag nöja mig med att vara just nöjd. Inte helt nöjd, dock.
Badkläder? Inte en chans. Tighta kläder utan korsett? Na-ah. Kläder som fokuserar på magen? No way, José.

Hej och hå. Detta är ett konstigt inlägg som inte handlar om något.

Jag längtar hem, lite. Alla säger ”Men det är väl kul att vara hemma och träffa familj och vänner?” och det ÄR det, missförstå mig inte här. Men samtidigt känner jag mig mest på fel ställe och jag trivs inte överhuvudtaget med att bo i en väska och jag vill kunna göra vad jag vill när jag vill det. Jag känner mig bara lite malplacerad här. Gotland är inte mitt hem längre, och det blir fel när jag försöker passa in här när jag inte längre vill passa in.
Jag älskar mina vänner, jag älskar min familj. Men jag trivs också med att vara min egen herre och så vidare.
Det är svårt att förklara.

Men jag saknar fortfarande regn.

The scent of seduction

Min mage kurrar, alltså måste jag döda den. Så enkelt är det.
Ett alternativ kunde visserligen vara att se ifall den blir nöjd om jag äter lite macka eller något sådant. Macka brukar göra magen på bättre humör, och då behöver jag inte få blod över hela golvet här hemma. Kan ju helt klart vara värt ett försök!

I don’t wanna be a superhero, never really cared about society

Jag vet inte vad jag drömde. Man kunde måla tavlor på ett ställe, och jag var där med Maria Wigsten. Jag tror att planen var att döda eller låsa in henne, men sedan kunde jag inte förmå mig. Det var ju snällt av mig att låta bli, eller hur?
Det var någon man med också. Men vem?

Idag har jag ond vit teeshirt med texten I AM YOUR WORST NIGHTMARE  och en grim reaper på och under har jag en tunn, långärmad vit tröja med små döskallar på. Första tröjan är från …um… Cypern, tror jag, och den andra är från USA.
Och så jeans. Och det var dagens modebloggande-utan-bild, imponerande eller hur?

Teach me Tiger, how to kiss you (whoa whoa whoawhoa)

Jag gillar 4chan. Jag blir glad av /b/. Och så kan man hitta fina bilder i /co/.
Och då får man bra idéer! Som att man måste ha fest med temat Heroes and Villains, så att jag får klä ut mig till Poison Ivy eller Harley Quinn! Eller Catwoman, jag har ju en cat suit… Om jag inte tror att jag kommer att dö så kanske jag har min cat suit nästa Vogon. Dock lär det bli varmt som fan och jag vet inte om jag orkar gå runt och vara helt andfådd hela kvällen. Inte av en sådan anledning, iaf ;) Jag har inget emot att andra gör mig andfådd av RÄTT anledningar! Make me loose my breath och så vidare.

Hångla är fan riktigt trevligt.

WordPress theme: Kippis 1.15