snowman

#november100 – In på upploppet!

Det blev en runda i lördags, såklart!* Det fanns tid över i vårt schema för dagen och jag såg till att ta tillfället i akt, även fast jag egentligen helst bara ville lägga mig på soffan och sno en timme där istället. Men skam den som ger sig – jag vet ju att en timme på soffan inte ger något mer än kortvarig tillfredsställelse, men att ett springpass gör mig pigg och alert för resten av dagen! (och duschen efteråt är ju värd varenda sekund man spenderar i eftermiddagskylan, för den delen!)

När jag springer hemma så är det platt. Det finns en del bitar där marken lutar liiite, men det är inga direkta backar, eller ens i närheten av större lut. När jag springer hos pojkvännen är det tre backar uppför och två backar nedför. De raka sträckorna är precis i början av passet och sedan sista kilometern, men allt annat är upp- eller nedför, eller längre sträckor med lägre lut men som ändå känns i låren. Eftersom jag ganska så nyligen bestämt mig för att pressa in ett springpass när jag besöker honom så har jag inte så mycket data att titta på vad gäller jämförelser, men samtidigt – det kanske bara behövs dessa tre pass?

15259511_1358887430796133_1893326062863381573_o

De två första med en vecka mellan – och jag minns hur enormt glad jag var över att jag dragit ner från 7:50 till 7:02 på den sträckan. Nu, en månad senare och utan att ha tränat något alls i backar på hela tiden tiden så har jag alltså IGEN lyckats dra ner min snitthastighet, nu till 6:35?? Jag kan med handen på hjärtat säga att när jag inledde lördagens springpass så var med en stor disclaimer i huvudet, för mig själv att förstå och acceptera att jag INTE skulle ha för höga förväntningar vad gällde tid den här rundan. Och så kommer jag in på nästan 30 sek snabbare /kilometer? #NÖJDHETEN

Det som däremot hänt under denna månad utan backar är att jag sprungit 4 pass i veckan, med en snittlängd på 6.5 kilometer. Så trots att jag kanske inte övat upp benstyrkan vad gäller att mata backar så har jag banne mig byggt upp benen för att klara femkilometerspass utan problem. Det är så härligt att se hur ens träning GÖR skillnad!

I skrivande stund är jag uppe i 96.9 kilometer för november. Jag springer nästa pass på tisdag, och planen är 5-6 kilometer. Så om inget oerhört oförutsett inträffar innan dess så kommer jag att nå mina 100 kilometer för november 😀 Är det dumt av mig att känna mig jättestolt och nöjd över detta redan nu..? 😀

*(blogg skriven måndag 28/11)