snowman

#november100 – Rannsakan

Det var kyligt imorse. Det är väl egentligen inte ens nödvändigt att säga – det är mitten av november och vi går mot allt kallare morgnar. Jag hade ordentligt med kläder på mig så så fort jag fick fart på benen märkte jag ens knappt av kylan. Är det inte underbart hur rörelse får en varm så fort? 🙂

En relativt lös plan på att springa de ”vanliga” 6,6 kilometrarna idag, men jag valde att avbryta efter 5,4 kilometer. Jag minns inte ens varför? Tröttma, antar jag. Lite för seg för att ge den där lilla extra pushen. Så jag stängde av alla appar, kände mig nöjd över tiden jag höll under passet (6:21/km) och gick hemåt. Och sedan kom tvivlet. Rannsakan av mig själv – jag borde kunna ge mer, göra mer, springa mer. Jag borde ha kunnat springa 8k idag! Varför stannade jag efter 5 kilometer? Och mitt som jag satt och skällde på mig själv för att jag var så dålig så tog jag ett steg tillbaka och sade till mig själv ”fem kilometer är fortfarande längre än du sprang för en månad sedan”, och det är det. Fem kilometer är fortfarande BRA. Det är fortfarande precis vad jag har satt som pass-mål nu under november; för att nå mina 100 kilometer tills slutet av november vill jag springa 4x5km i veckan. Mina andra pass den här veckan har alla varit 6+ km, och detta på 5,4 kommer inte ens att göra det svårt för mig att hålla mitt mål.

tumblr_oggpie8cj91swv52fo2_1280

Herregud. Varför är man så snabb på att döma sig själv? För bara ett par veckor sedan hade jag varit strålande glad över 5,4 kilometer. I synnerhet med så bra tid! (tiden är subjektiv, jag inser att det finns MÅNGA som springer snabbare än mig)

Jag har också börjat fundera på att köra Runstreak från 1/1 2017. Vi får se. Jag skriver nog mer om mina tankar kring det här senare.

Nästa pass är på söndag. Tror jag! Blir eventuellt av redan imorgon, får se hur jag känner.