snowman

#november100 – intro

Jag räknade lite snabbt på fingrarna idag – vilket alltid är en dålig idé när det kommer till mitt mattesinne – och bestämde mig helt apropå ingenting att jag skall försöka mitt bästa att springa 100 kilometer under november. Med tanke på att min bästa månad hittills (i år/någonsin?) är på 73 kilometer och det var augusti med TVÅ Midnattslopp inräknat så är jag mer än säker på att jag nog har tagit mig vatten över huvudet här, men jag tänker också SKAM DEN SOM GER SIG. Det skadar inte att ha ett mål uppsatt, även fast det skulle kunna ses som ett ouppnåeligt mål. Reach for the stars, liksom?

Efter det senast avslutade Midnattsloppet (i Malmö, dvs) var jag orolig att det skulle bli som det alltid blivit förr: Att jag slutar att springa. I vanliga fall är det väl kanske inte hela världen, men nu har jag ju ett Göteborgsvarv att träna till och jag MÅSTE verkligen vara i god (löpar)form tills dess. Jag får med andra ord inte lov att hibernera under vintern 😉

Min träningsgarderob har på kort tid fyllts med nya plagg; långärmade tröjor, varma hoodies, en löparhalsduk, ett par överdragströjor. Allt man kan behöva för att springa i minusgrader, med andra ord. I morse var det tre grader ute, men det blåste så in i skogen så jag tänkte först bara överge allt och gå in och lägga mig i min varma säng igen. Jag är glad att jag lät bli, för trots att mina tider kanske inte är de bästa så kändes morgonens pass väldigt bra. Det spänner lite i låren nu när jag skriver detta, och jag älskar det! 🙂

Så ja. De första 5,5 kilometrarna av 100 är avklarade. 5.5 done, 94.5 to go!

…vatten över huvudet var det, ja 😉