snowman

#november100 – MÅÅÅÅÅÅÅL!

Med en dag kvar av månaden gick jag äntligen i mål! 101.9 kilometer stannade November på – jag säger så nu, för jag har inte tänkt springa imorgon. Det kan fortfarande ändras, men oavsett ifall jag springer imorgon eller ej så är idag den dag då jag tog mig över mållinjen 🙂

november100

Jag är så himla stolt! Jag ville så gärna nå det här målet, och jag har pendlat mellan ”Klart jag klarar det!” och ”eh det kanske är svårare än jag trodde” beroende på hur bra passen har gått. Det känns som något jag skulle kunna göra om – t.ex. i januari och framåt. Jag vill få till fler långpass (10+ km) så att jag kan jobba upp återhämtning och uthållighet inför 21k i maj, men det har jag faktiskt hela våren på mig. Min stora utmaning var ju fortfarande att fortsätta springa efter Midnattsloppet, och trots att både september och oktober inte har fler pass under året så har det ju ändå lett till november, där jag plötsligt slagit alla mina rekord.

Det känns också jättefint att se att jag inte bara ökat min snittlängd per pass, utan också blivit snabbare. 6,27/km är ~30 sek bättre än min näst bästa månad, och för mig är det ändå en big deal. Jag är fortfarande inte primärt på jakt efter hastighet över distans – snarare tvärtom! – men det gör mig inte det minsta ledsen att jag blir bättre även vad gäller hastighet. Jag tänker att klarar man av att hålla en lite snabbare hastighet så kan man också ta av farten för att öka distansen.

Mitt mål för december var initiellt att ”nå 400 kilometer för 2016” men eh det är 2,5 kilometer kvar så… Kanske inte? 😉 Vad sägs om …nå 450km för 2015? Det är 50 kilometer, dvs hälften av vad jag sprungit nu i november. Det är 10 rundor á 5 kilometer, det låter väl ändå väldigt doable? Det ger mig ett mål att jobba mot så att jag inte får för mig att vila hela december, utan att jag behöver överanstränga mig.

Jag kommer att åkterkomma i ett eget inlägg gällande planer och mål för 2017. Det mest primära målet är ju såklart att springa Göteborgsvarvet. Lite snabbt nämnt så är jag inte alls ute efter en Bra Tid™ här, utan att ta mig 21k utan att stanna. Jag kan jobba på tiden inför framtida Göteborgsvarv, men att klara av att springa en halvmara utan stopp är verkligen min dröm här. Sedan om tiden är Bra Ändå™ så klagar jag INTE.

Men ja. Jag är enormt glad och nöjd med detta, och stolt över att jag dels utmanade mig själv att pressa gränserna lite och att jag sedan faktiskt KLARADE DET! 😀

snowman

#november100 – In på upploppet!

Det blev en runda i lördags, såklart!* Det fanns tid över i vårt schema för dagen och jag såg till att ta tillfället i akt, även fast jag egentligen helst bara ville lägga mig på soffan och sno en timme där istället. Men skam den som ger sig – jag vet ju att en timme på soffan inte ger något mer än kortvarig tillfredsställelse, men att ett springpass gör mig pigg och alert för resten av dagen! (och duschen efteråt är ju värd varenda sekund man spenderar i eftermiddagskylan, för den delen!)

När jag springer hemma så är det platt. Det finns en del bitar där marken lutar liiite, men det är inga direkta backar, eller ens i närheten av större lut. När jag springer hos pojkvännen är det tre backar uppför och två backar nedför. De raka sträckorna är precis i början av passet och sedan sista kilometern, men allt annat är upp- eller nedför, eller längre sträckor med lägre lut men som ändå känns i låren. Eftersom jag ganska så nyligen bestämt mig för att pressa in ett springpass när jag besöker honom så har jag inte så mycket data att titta på vad gäller jämförelser, men samtidigt – det kanske bara behövs dessa tre pass?

15259511_1358887430796133_1893326062863381573_o

De två första med en vecka mellan – och jag minns hur enormt glad jag var över att jag dragit ner från 7:50 till 7:02 på den sträckan. Nu, en månad senare och utan att ha tränat något alls i backar på hela tiden tiden så har jag alltså IGEN lyckats dra ner min snitthastighet, nu till 6:35?? Jag kan med handen på hjärtat säga att när jag inledde lördagens springpass så var med en stor disclaimer i huvudet, för mig själv att förstå och acceptera att jag INTE skulle ha för höga förväntningar vad gällde tid den här rundan. Och så kommer jag in på nästan 30 sek snabbare /kilometer? #NÖJDHETEN

Det som däremot hänt under denna månad utan backar är att jag sprungit 4 pass i veckan, med en snittlängd på 6.5 kilometer. Så trots att jag kanske inte övat upp benstyrkan vad gäller att mata backar så har jag banne mig byggt upp benen för att klara femkilometerspass utan problem. Det är så härligt att se hur ens träning GÖR skillnad!

I skrivande stund är jag uppe i 96.9 kilometer för november. Jag springer nästa pass på tisdag, och planen är 5-6 kilometer. Så om inget oerhört oförutsett inträffar innan dess så kommer jag att nå mina 100 kilometer för november 😀 Är det dumt av mig att känna mig jättestolt och nöjd över detta redan nu..? 😀

*(blogg skriven måndag 28/11)

snowman

#november100 – mindre än 10 kvar! :D

photogrid_1480062551978

Med morgonens fem kilometer är jag nu uppe i 91,5 kilometer sprunget under november! 😀

Jag har med mig träningskläder och planerar att springa imorgon när jag är hos pojkvännen, men jag känner också att det KAN vara okej att stå över ifall tiden inte tillåter en springtur mitt i allt. Vi har en del att stå i, och eftersom jag ändå ligger så bra till så KAN jag vara okej med bara tre rundor denna vecka.

Det …känns i kroppen. Först tänker jag att det är jag som blivit kass, helt plötsligt. Förra veckan sprang jag både snabbt och långt och den här veckan har varit seg och trög. Samtidigt så tänker jag att det kan ha att göra med min trettonkilometare i söndags. Jag hade samma problem efter mina två midnattslopp i somras – första veckan+ efteråt så gick det verkligen inte att springa. Trots att jag just sprungit 10 + 10 kilometer på en vecka så kunde jag inte komma över tre kilometer hur jag än gjorde. Sedan lossnade det igen – kroppen behövde få återhämta sig bara. Jag vet inte ifall det är samma sak nu, eller om det kanske till och med bara beror på att jag har mens den här veckan – eller att det bara är en dålig vecka. Man har ju sådana också, liksom. Vi får se hur det känns nästa vecka 🙂

Om jag INTE springer imorgon blir det två femkilometare nästa vecka. Springer jag imorgon så försöker jag nog ändå springa två femkilometare nästa vecka 😉

Springer jag imorgon (eller på söndag) så får ni en bloggpost på måndag. Jag kommer inte åt att skriva när jag är hos pojkvännen – jag har bättre saker för mig än att sitta och blogga då :))

SÅ NÄRA MÅLET NU! Vilken känsla 😀

snowman

#november100 – Kort och koncist

Dagens runda blev kort. Lite kortare än tänkt, men eftersom jag sprang igår kväll så hade kroppen inte riktigt fått återhämta sig så mycket som den önskat, så när jag sprungit tre kilometer så saktade jag ner och gick resterande två kilometer hem. Jag skulle kunna säga att det var en dålig runda, men jag tänker att varje träning är fortfarande träning, och det bidrog ändå med tre kilometer till mitt månadsmål – tre kilometer mer än jag hade haft ifall jag legat kvar hemma i sängen och snarkat.

Jag tar det lugnt resten av dagen idag + imorgon, och sedan ser vi vad jag orkar på fredag 🙂 På fredag BORDE jag verkligen ha återhämtat mig till fullo efter söndagens tur (ifall det nu är den som är med och spökar..?) men jag tänker heller inte ha för höga förväntningar så att det slutar i besvikelse. Det blir vad det blir!

Dagens träning utöver löpningen är att jag drog med mig en väska på tio kilo till kontoret imorse 😉 DET var tungt, kan jag säga. Kändes i armarna. Kändes sannerligen i låren när jag gick i uppförsbacke, haha 🙂

screen-shot-2016-11-23-at-10-32-16

Nya tag på fredag! 🙂

snowman

#november100 – Mål är till för att krossas!

photogrid_1479838917572

En dags uppehåll för att återhämta mig efter min trettonkilometare i söndags. Ändå intressant: I söndags efter att jag sprungit färdigt var jag så stel i hela kroppen att jag knappt kunde röra mig, och jag var övertygad om att jag skulle ha det tio resor värre igår, måndag. Vi kan ju säga att jag var både lättad och förvånad över hur mycket kroppen redan hade hunnit återhämta sig när jag vaknade igår? Jag tar det som ett kvitto på att jag börjar bli bättre tränad, det här med att träningsvärk och downtime blir kortare stunder än tidigare. Wohoo!

Idag en lugn runda, och inget större mål mer än ”tre kilometer vore ju najs för då når jag 80” och nu sitter jag ju då alltså på 83,3 kilometer. Woo! Det innebär strax under 17 kilometer kvar för november, och jag har 2-3 pass till denna vecka och sedan 1-2 pass sista veckan i november. Jag tänker inte ropa hej riiiiktigt än, trots att jag nu faktiskt åtminstone är PÅ bron (men inte över!) men det känns ändå väldigt bra. Jag har just nu högt förtroende för att jag skall klara detta! Och DET, mina vänner, känns väldigt bra. Jag var i början orolig att mitt mål för november skulle vara alldeles för högt, men det ser ju faktiskt riktigt bra ut 😀

Mitt mål för december är att pumpa upp årets prestation till 400 kilometer. Jag har i skrivande stund – och med som sagt var ett par pass kvar av #november100 – 379 kilometer sprunget, så det är kanske ett lite lågt mål, men jag vill ta det liiite lugnare i december än jag gjort nu i november.

Det MÅL jag satte för 2016 var att prestera mer än jag gjorde 2015. 2015 sprang jag 43 gånger, på en total på 191 kilometer. Idag sprang jag pass 81, och är som sagt var på 379 kilometer. Jag känner att jag faktiskt har gjort ganska bra ifrån mig här? 😉

Men året är inte slut än! Vi får se var det stannar 😀 Det lutar ju dock åt att jag dubblar vad jag gjorde 2015. Hurra!

Vi återkommer vad gäller mål för 2017. Jag har en del idéer, men vi avvaktar tills vi är lite närmre nyåret med den diskussionen tror jag.

Jag skall försöka springa imorgon + på fredag + på lördag. Lördag blir som sagt var ett backpass på 5 kilometer. Bra träning för låren!

 

Dagens accessoarsrekommendation

Reflexbälte för förvaring av nycklar + lypsyl:

IMAGEEDITED=True

Reflexväst för god synlighet såhär i novembermörkret:

IMAGEEDITED=True

SJUKT BRA om man vill minimera risken att bli påkörd! Som bilförare kan jag säga att fotgängare verkligen är fullkomligt osynliga i det här mörkret om vi inte har reflexer på oss. Oavsett hur stort ansvar som ligger på bilisterna i detta så känner jag personligen att jag gärna hellre tar på mig en reflexväst när jag springer än att jag eventuellt (om jag överlever) kan få peka finger mot en bilförare, köra ett Nelson-garv (”ha-ha!”) och säga ”DET VAR DITT FEL!”

Det var allt för idag 🙂

snowman

#november100 – Ett nytt rekord! :D

Resonemanget under rundan:

Före rundan: Skall jag ens springa idag? Det vore trevligare att bara ligga på soffan och äta pepparkaksdumle och se på Bones.
I början av rundan: Om jag springer 5,6 kilometer så når jag en jämn siffra, 70 kilometer. Det är ett bra mål.
Ett par minuter senare: Om jag springer den rundan jag tänkt så borde det bli 8 kilometer. Vi siktar på det!
Efter två kilometer: Allt känns bra just nu! 8 kilometer borde inte vara några problem alls!
Efter fyra kilometer: Om jag INTE svänger här så kan jag springa 10 kilometer istället. Det hade varit nice.
Efter sju kilometer: …mitt gamla rekord är 11 kilometer. Tror jag. Jag är inte säker. Men om jag springer 12 så vet jag att jag har slagit mitt gamla rekord!
Efter nio kilometer: Börjar känna mig trött. Men vafan, tre kilometer till! Det är doable!
Efter tio kilometer: YAY EN MIL! Fortsätt!
Strax före tolv kilometer: Liiiite till! You can do it!
Vid tolv kilometer: Klockfan går ju fel IGEN? Jag har sprungit 13 kilometer! *tears of joy*

tumblr_ogy5knzemf1swv52fo3_540
Klockan har fel, men ändå 🙂

Hade det inte varit för att jag är så stel och öm i hela kroppen just nu att jag knappt kan röra mig (haha) så hade jag banne mig inte trott mig själv att jag sprang 13 kilometer idag. Wow! 😀 Vilken enorm prestation, ändå. Det intressanta/lustiga/häftiga är ju också att 13 kilometer kändes BRA. Jag kände mig ostoppbar! Hade jag haft en bättre runda hade jag kunnat springa ett paaar få kilometer till. Kanske femton? Jag vet inte. Men det kändes BRA. Jag nådde runner’s high, jag blev en gud och jag trivdes himla bra. Det var fint väder när jag började springa strax före tre – halvvägs genom rundan öppnade sig himlen och jag vet inte ens ifall det är mest regn eller svett som blött mina kläder nu faktiskt.

När jag stannade utanför dörren och det stod 13 kilometer i Svettig-appen ville jag gråta. Den här enorma känslan av stolhet och hur bra man är? 😀

Jag hade tänkt springa imorgon. Just nu raincheckar jag på den, och springer eventuellt efter jobb i så fall. Min kropp är väldigt trött just nu eftersom jag just dubblade min vanliga runda, så dels ligger jag bra till för #november100 just nu iochmed dagens jätterunda (77.6 kilometer) och dels kommer jag verkligen inte att orka. Jag kommer att vara jättestel, det känner jag redan nu. Så eventuellt springer jag på tisdag istället, eller så tar jag bara onsdag/fredag/lördag den här kommande veckan. Vi får se! Jag måste ha i åtanke att min runda på lördag ”bara” blir 5.2 kilometer också (dock i backar, så inte så enkelt trots lite kortare sträcka)

Men ja. Personbästa på distans! Tiden var helt okej också – enligt Svettig-appen snittade jag 6:36/kilometer och det klagar jag INTE på! 😀