snowman

Nytt rekord! :)

Nytt personbästa på 1 kilometer! Herrejättedjävlars vilken fart? 😀 Jag menar, jag vet ju att jag sprang fort. Jag bestämde mig för att lägga på lite hastighet idag, springa snabbare än jag brukar. Satsa lite. Vafan, i värsta fall får man väl pausa och vända hem tidigare ifall det är att man tar ut sig för fort? Och så hände …detta. 4:09 på en kilometer. Mitt tidigare personbästa är strax under fem minuter, vill jag minnas. Vilken drömfart jag höll där, en stund! Överlag snittade jag 5:55/km på sex kilometer och det klagar jag INTE på. Det är riktigt bra! Siffror jag var så nöjd över i december var när jag snittade 6:09 och 6:07 på två rundor, och idag var jag snabbare än så.

Det var blåsigt ute. Blåsigt men varmt. Ja, faktiskt: Varmt. Det var tio grader utanför fönstret enligt min termometer när jag kollade innan jag svidade om till träningskläder imorse. Jag kunde inte ens tro på det så jag kollade till och med vackertvader.se – som sade precis samma sak. Okej… Då skippar jag väl ”långkalsonger” då? I retrospekt precis rätt val. Jag var lagom varmt klädd för dagens runda – vilket också är precis varför jag skaffade mig den här termometern 🙂 Motvinden var lite besvärlig emellanåt – främst för att den lägger sig rakt i munnen och gör det jobbigt att andas = jobbigt att orka springa mellan varven. Ugh. Men det är december – värmen till trots så hör ju besvärligt väder till, ändå.

Idag var överlag en bättre springtur än i förrgår! Mer pepp på att springa. Någorlunda seg ur sängen ändå, men inte i närheten av hur segstartad jag var i tisdags. Härligt!

Efter jobb idag packar jag väskan inför morgondagens resa till Gotland. Jag tänker nog ta med hela TVÅ ombyten träningskläder, ifall att jag skulle få för mig att springa både lördag OCH söndag. Vi får se. Jag tänker springa lördag – allt utöver det är bara en bonus 🙂

snowman

#november100 – MÅÅÅÅÅÅÅL!

Med en dag kvar av månaden gick jag äntligen i mål! 101.9 kilometer stannade November på – jag säger så nu, för jag har inte tänkt springa imorgon. Det kan fortfarande ändras, men oavsett ifall jag springer imorgon eller ej så är idag den dag då jag tog mig över mållinjen 🙂

november100

Jag är så himla stolt! Jag ville så gärna nå det här målet, och jag har pendlat mellan ”Klart jag klarar det!” och ”eh det kanske är svårare än jag trodde” beroende på hur bra passen har gått. Det känns som något jag skulle kunna göra om – t.ex. i januari och framåt. Jag vill få till fler långpass (10+ km) så att jag kan jobba upp återhämtning och uthållighet inför 21k i maj, men det har jag faktiskt hela våren på mig. Min stora utmaning var ju fortfarande att fortsätta springa efter Midnattsloppet, och trots att både september och oktober inte har fler pass under året så har det ju ändå lett till november, där jag plötsligt slagit alla mina rekord.

Det känns också jättefint att se att jag inte bara ökat min snittlängd per pass, utan också blivit snabbare. 6,27/km är ~30 sek bättre än min näst bästa månad, och för mig är det ändå en big deal. Jag är fortfarande inte primärt på jakt efter hastighet över distans – snarare tvärtom! – men det gör mig inte det minsta ledsen att jag blir bättre även vad gäller hastighet. Jag tänker att klarar man av att hålla en lite snabbare hastighet så kan man också ta av farten för att öka distansen.

Mitt mål för december var initiellt att ”nå 400 kilometer för 2016” men eh det är 2,5 kilometer kvar så… Kanske inte? 😉 Vad sägs om …nå 450km för 2015? Det är 50 kilometer, dvs hälften av vad jag sprungit nu i november. Det är 10 rundor á 5 kilometer, det låter väl ändå väldigt doable? Det ger mig ett mål att jobba mot så att jag inte får för mig att vila hela december, utan att jag behöver överanstränga mig.

Jag kommer att åkterkomma i ett eget inlägg gällande planer och mål för 2017. Det mest primära målet är ju såklart att springa Göteborgsvarvet. Lite snabbt nämnt så är jag inte alls ute efter en Bra Tid™ här, utan att ta mig 21k utan att stanna. Jag kan jobba på tiden inför framtida Göteborgsvarv, men att klara av att springa en halvmara utan stopp är verkligen min dröm här. Sedan om tiden är Bra Ändå™ så klagar jag INTE.

Men ja. Jag är enormt glad och nöjd med detta, och stolt över att jag dels utmanade mig själv att pressa gränserna lite och att jag sedan faktiskt KLARADE DET! 😀

snowman

#november100 – Ett nytt rekord! :D

Resonemanget under rundan:

Före rundan: Skall jag ens springa idag? Det vore trevligare att bara ligga på soffan och äta pepparkaksdumle och se på Bones.
I början av rundan: Om jag springer 5,6 kilometer så når jag en jämn siffra, 70 kilometer. Det är ett bra mål.
Ett par minuter senare: Om jag springer den rundan jag tänkt så borde det bli 8 kilometer. Vi siktar på det!
Efter två kilometer: Allt känns bra just nu! 8 kilometer borde inte vara några problem alls!
Efter fyra kilometer: Om jag INTE svänger här så kan jag springa 10 kilometer istället. Det hade varit nice.
Efter sju kilometer: …mitt gamla rekord är 11 kilometer. Tror jag. Jag är inte säker. Men om jag springer 12 så vet jag att jag har slagit mitt gamla rekord!
Efter nio kilometer: Börjar känna mig trött. Men vafan, tre kilometer till! Det är doable!
Efter tio kilometer: YAY EN MIL! Fortsätt!
Strax före tolv kilometer: Liiiite till! You can do it!
Vid tolv kilometer: Klockfan går ju fel IGEN? Jag har sprungit 13 kilometer! *tears of joy*

tumblr_ogy5knzemf1swv52fo3_540
Klockan har fel, men ändå 🙂

Hade det inte varit för att jag är så stel och öm i hela kroppen just nu att jag knappt kan röra mig (haha) så hade jag banne mig inte trott mig själv att jag sprang 13 kilometer idag. Wow! 😀 Vilken enorm prestation, ändå. Det intressanta/lustiga/häftiga är ju också att 13 kilometer kändes BRA. Jag kände mig ostoppbar! Hade jag haft en bättre runda hade jag kunnat springa ett paaar få kilometer till. Kanske femton? Jag vet inte. Men det kändes BRA. Jag nådde runner’s high, jag blev en gud och jag trivdes himla bra. Det var fint väder när jag började springa strax före tre – halvvägs genom rundan öppnade sig himlen och jag vet inte ens ifall det är mest regn eller svett som blött mina kläder nu faktiskt.

När jag stannade utanför dörren och det stod 13 kilometer i Svettig-appen ville jag gråta. Den här enorma känslan av stolhet och hur bra man är? 😀

Jag hade tänkt springa imorgon. Just nu raincheckar jag på den, och springer eventuellt efter jobb i så fall. Min kropp är väldigt trött just nu eftersom jag just dubblade min vanliga runda, så dels ligger jag bra till för #november100 just nu iochmed dagens jätterunda (77.6 kilometer) och dels kommer jag verkligen inte att orka. Jag kommer att vara jättestel, det känner jag redan nu. Så eventuellt springer jag på tisdag istället, eller så tar jag bara onsdag/fredag/lördag den här kommande veckan. Vi får se! Jag måste ha i åtanke att min runda på lördag ”bara” blir 5.2 kilometer också (dock i backar, så inte så enkelt trots lite kortare sträcka)

Men ja. Personbästa på distans! Tiden var helt okej också – enligt Svettig-appen snittade jag 6:36/kilometer och det klagar jag INTE på! 😀