Hatten är din!

hattlady

Foto: Richard Scholz
Hatt: Tegelsten Clothes

Jag glömde ju nämna i mitt referat av gårdagen att hissen tillfälligt fastnade mellan två våningar när jag var på väg hem efter att vi ölat. Det kan ju först och främst förtydligas att enda anledningen till att jag tar hissen är för att det inte finns något trapphus. Also: Mitt vänstra ben har ju som bekant fuckat ur, så jag hade nog tagit hissen även om trappalternativ funnits igår.

Men ja. Hissen stannade alltså. Och där stod jag och på en millisekund sjönk hjärtat ner i magen och jag fick en sekunds panik där jag inte riktigt visste vad jag skulle göra. Jag gjorde dock det mest logiska, vilket var att trycka på knappen för min våning igen, och då rullade hissen igång och fortsatte den där sista 1,5 våningen som var kvar. Eep. Det hade ju kunnat sluta väldigt tråkigt det där, men det gjorde det inte så jag skall inte måla fan på väggen. Kände mig i alla fall oerhört lättad över att jag slapp spendera natten i en hiss helt apropå.

Tog bussen hem från kontoret idag. Benet flippar ur så fort jag tar mer än typ 20 steg. Sitter jag stilla ett tag så tänker jag inte ens på att det gör ont, men ja. Så går jag runt lite och aj, där blev det stelt och ömt igen. Mutter mutter.
Kollegorna berättade att man kan de gula bussarna och betala med vanligt bankkort, så jag siktade in mig på en sådan och hoppade på. Jag frågade busschauffören om det gick för sig att betala med kort och han instämde i detta, men sedan tittade han lite fundersamt på mig och frågade om jag inte hade ett busskort, trots allt..? Nej, det hade jag ju inte. Han slog in summan på kortläsaren, sedan raderade han den, blinkade finurligt åt mig och sade ”Vi säger inget om det” och nickade åt mig att gå in och sätta mig. Snälle, rare man! Jag tackade honom innerligt (busschaufför++!) och slog mig ner på bussen. Resan hem gick snabbt, men det är ju inga konstigheter att bussen går snabbare än jag. Nu har jag köpt chips och sitter ju uppenbarligen vid datorn hemma :P Hissen fastnade inte idag. Mitt ben gör ont.

Nu tänker jag tappa upp ett bad, tända lite ljus och ta med min bok in och spendera så länge jag klarar av i varmvatten innan jag får hjärtklappning och blir yr. Det brukar fungera för mig i typ 20 minuter innan hettan tar överhanden och jag mår dåligt. Jag älskar att bada men tydligen är min kropp inte jätteförtjust i att ligga dränkt i hett vatten. Illa. Missnöje!

Ikväll blir det film och soffhäng, imorgon åker jag till Göteborg och myser med Martin. Har jag tur kan jag gå normalt imorgon (och inte som en egyptian) och annars får det bli ett problem jag tacklar då. Är benet ledzet i ögat igen så tar jag bussen till jobb också. Jag har ju faktiskt ett busskort, det var ju bara det att det har legat här hemma hela dagen och samlat damm :P

Krams och wog osv.

Skönsjungande siren med dåligt inflytande

OLYMPUS DIGITAL CAMERAHär sitter jag och sjunger för allt vad lungorna håller, samtidigt som jag märker tyngden från en liten inbillad änglavarelse som sitter på axeln och guppar och febrilt försöker få mig att tänka på att inte störa grannarna. Djävulsväsendet på andra axeln verkar dock vinna just nu, klockan är bara barnet och grannarna får stå ut med min väna stämma en liten stund till innan jag har tröttnat på att skråla :)

Bläddrar igenom mappar i datorn, på jakt efter något jag inte ens vet vad, men på min resa hittar jag gamla screenshots som får mig att skratta och jag skickar dem till Mia eftersom hon är delaktig och hon skrattar också. Det är för lite fylleposter på Facebook känner jag, likaså gäller fyllebloggande. En gång i tiden var det lite mer frekvent inslag här, nu har jag tydligen mer vett när jag dricker än så ;) Jag antar att änglavarelsen vinner där, eller så har jag väl bara blivit för vuxen. Typ.

Jag har också en hel del fotografier jag själv tagit, som t.ex. detta:

maskros*älskar* mitt makroobjektiv ♥

Nåja. Nu skall jag återgå till rotande i datorn och störande av grannar sjungande, tjipp och hej och ha en trevlig kväll! :)

1472779_683201598364723_1694569583_n

 

Lolita-Zombie som fotomodell

lolitazombieHittade en CD-skiva med bilder från den första riktiga photoshooten jag gjorde :D

Min dator är dock sjukt missnöjd med att försöka öppna dem, så jag har bara lyckats gräva fram och redigera en av dem, haha. Resultat ser ni ovan ↑

Detta är alltså Zombie som 21 år gammal, i Gothic Lolita-outfit. Wheee~
Datumet på skivan säger februari 2006, så det var precis innan jag fyllde 22 :) Känner ibland att jag saknar att ha lugg, men den var så djävla dryg att hålla efter. Jag har en stor virvel på ena sidan av pannan, så jag fick kämpa som sjutton med att få luggen att ligga ner och hålla sig lugn. Minsta lilla fett i håret så flippade luggen ur, så det var bara jobbigt att ha den. …men snyggt :3

Jag minns inte vad fotografen heter; Om du eller Leo läser här så får ni gärna säga till så får du cred. Soz.

profil

Dålig start på dagen

Ingen vidare bra morgon idag. Oavsett allt annat så är det guld värt att vakna upp tätt intill knipsar och få mysa lite, men allt runtomkring var dåligt. Jag vaknade halv två i nättras av en fruktansvärd mardröm, varefter jag blev liggande i sängen i säkert fem minuter innan jag vågade sätta ner fötterna på golvet så att jag kunde gå på toa. Tog med mobilen för att slippa sitta ensam, och när jag kröp ner i sängen igen så var jag fortfarande väldigt illa till mods. Jag minns inte så mycket av vad som hände, men jag var omringad av människor som blev monster när de såg varandra genom ett fönster, och jag hade ingenstans att fly. De var helt blålila i ansiktet. Det låter förmodligen löjligt, men ni vet ju själva hur det är när man drömt något som gör en rädd och förtvivlad.

Samtidigt som jag vaknade ur min mardröm så insåg jag att jag legat helt fel med benen på något vänster, så att mina knän var helt stela och väldigt ömma. Foten gjorde ont också. Fan då. Det gör den fortfarande; när väckarklockan ringde var jag väldigt stel, väldigt trött och väldigt öm. Dumma kropp.

Lyssnar nu på Dropkick Murphy’s och har just knött ett par mackor till frukost. Det är grått utanför fönstret men jag tänkte ta en liten promenad senare. Jag har en hel del jobb att pilla med och förhoppningsvis vaknar jag till på riktigt snart.

Jag och mamma stannade ju inom Fredrik och Fridas en sväng igår kväll och blev bjudna på middag. Passade på att klappa på Fridas (enorma!) mage innan vi gick därifrån också. Tisdag är BF och jag är så nyfiken på vad det är för liten filur de har på väg där! :D Bli faster är en helt ny erfarenhet för mig och jag längtar – jag kan bara tänka mig hur mycket Fredrik och Frida längtar efter sitt lilla barn! :)

Nåväl. Jag skall försöka få upp lite fredagsfavoriter här senare idag – det blev ju inga förra veckan pga Stockholm, så det får banne mig vara dags idag. Hepp!

Foto: Monica Hansson (2012)

Foto: Monica Hansson (2012)

Att försöka lära sig att kliva ut ur skuggan

Foto: Nathaniel Johansson (2011)

Foto: Nathaniel Johansson (2011)

Sitter och lyssnar på ABBA och redigerar lite huldrebilder jag inte visat upp tidigare, som den ovan. Jo hej, här står jag naken i solskenet mitt i en skog och myser. Som sagt, Otyg och så vidare… ;) Fast ja, jag HADE ju faktiskt trosor på mig :) Och svans!

Känner att jag har haft en väldigt social dag och det gör mig glad. Jag och ett par kollegor och en av kontorshundarna gick ut och promenerade i Pildammsparken i cirka ungefär 40 minuter. Så skönt! Underbart att prata av sig lite också, för den delen :) När man sitter med hörlurar på sig och stirrar på en skärm hela dagarna glömmer man ibland bort hur trevligt det är att socialisera också. Å andra sidan var vi ju faktiskt fem stycken lunchlådekollegor* idag (*folk som har med sig egen lunchlåda och INTE går ut på stan och äter som alla andra) och det var också trevligt, minsann! Bra där :)

Jag glömmer ibland bort hur trevligt det kan vara att ha folk omkring sig att prata med ibland. Min psykolog ville ju först sätta mig i ett fack där jag var helt ensamvarg och totalt ointresserad av social interaktion, men det är ju fel. Jag älskar att prata med andra – på mina villkor! Jag måste få lov att dra mig undan ibland också bara, och få sitta ensam med min musik och mina tankar.

Jag tror att många uppfattar mig som väldigt avvisande till en början, men jag ”lider” helt enkelt av en dålig kombination av att vara  väldigt blyg och att vara djävligt kass på att ta första steget. Istället kör jag på att stå tyst och knappt märkbar och hoppas att någon skall vilja börja prata med mig. Det går sisådär, jag utstrålar tydligen väldigt mycket ”låt mig vara!” så, ja. Men jag börjar bli bättre på det! :) Jag får väl skaffa något sådant där bra ice-breaker-samtalsämne att slänga i ansiktet på folk. ”Hej, jag är Zombie och en gång slog jag 223 i en serie i bowling, det är mitt rekord! Vem är du och vad har du gjort för ballt?”

…svart på vitt ser det så enkelt ut. Men vi jobbar mot det :) Bort med blyga timida lilla jag och fram för HÄR KOMMER JAG, se upp!

Kostymdrama med stiliga karlar och nobla kvinnor

Gav upp på dagen och lade mig på soffan med tända ljus och började titta på kostymdrama; Tess (of the D’Urbervilles) i regi av Roman Polanski. Har kommit ungefär halvvägs men nu är jag sömnig så jag sparar resten till imorgon, helt enkelt. Men kostymdrama = good stuff :3

Men då är det alltså dags för denna zombie att kräla mot sängen där jag skall läsa mig till sömns med hjälp av Sir Terry Pratchett. Underbare man ♥ (inte lika underbar som Martin, dock. hihi ^^)

DSC_0162

Foto: Mia Schlyter (2011)

Hoppas att morgondagen har mindre irritationsmoment för mig. Jag vet ju precis varför jag är på dåligt humör idag, men det är inget jag kan/vill tala om här. Det känns inte rätt att hänga ut det på bloggen, så jag håller mig till att bara säga att jag inte är på topp för tillfället. Mest troligt har det blåst över till imorgon, och så är det inget mer med den saken :)

Fick hem lite paket idag som gjorde mig glad. Har beställt en sak jag tänkte ge min älskling och blev glatt överraskad över vilken bra kvalitet det höll – och hur mycket snyggare det är i verkligheten än jag hade vågat hoppas på! Hurra! Får se ifall jag ger honom det nu i helgen eller ifall jag avvaktar till typ vår halvårsdag – det hade varit en bra present oavsett *när*, så jag får se hur jag gör där. Tihi :3

Men ja. Nu kryper jag som sagt strax ner i min säng och fnissar åt Pratchett och hans ordmagi tills jag somnar. Förhoppningsvis somnar jag INTE om imorgon bitti när klockan ringer – och jag måste komma ihåg att jag skall gå till jobb imorgon iochmed att det är för snömoddigt ute för att man skall kunna cykla i det. Meep meep!

Det blir bättre :)

24

Foto: Nathaniel Johansson (2011)

En tanke;
Varje morgon när jag cyklar till jobbet så tittar jag alltid in genom mitt sovrumsfönster som jag cyklar förbi; samma när jag cyklar hem. Jag gör det av ren reflex och för att dubbelkolla att inga lampor står på, men samtidigt slås jag varje gång av tanken ”Tänk om det står någon/något där?!”.

Jag läser för mycket creepypasta för mitt eget bästa :P …men TÄNK OM!!!

Lyssnar på lite låtar jag förtärde när jag var sådär 16-17 år gammal. Nostalgin rusar som en puls genom kroppen och det känns bra, trots att skoltiden alltid bär med sig ett stygn av svårmod. Jag vill så gärna få krama om mitt yngre jag och säga att det blir bättre.

Jag har fortfarande svåra stunder. De blir färre, och jag försöker reda ut dem. Jag försöker väl inte längre fly, som jag tidigare gjort. En gång i tiden var min enda lösning att bara förtränga och mura in det som fick mig att må dåligt – nu försöker jag se något annat i det. Jag är inte bra på det, det skall gudarna veta. Men jag inbillar mig att det gör skillnad att jag FÖRSÖKER. Inte bara ger upp. Martin hjälper mig så mycket här, han ger mig styrka och visar ofta vägen. Älskade underbara ♥

Men ja. Nu skall vi inte bli tunga om hjärtat här bara för att jag råkade zappa till lite äldre låtar på Spotify. Och skoltiden bar ju ändå mycket BRA med sig också, även om det mest handlar om erfarenheter och ett sätt att se på omvärlden som kanske inte alla andra har. (naj, jag försöker inte säga att jag är alternativ och cool, jag menar mest att folk som hade andra förutsättningar i skolan har andra förutsättningar nu, på gott och ont)

I ALLA FALL. Om två timmar skall jag skutta mot buss och då även stanna inom och hämta ut en grej på vägen. Sedan blir det tre timmar lyxbuss och sedan blir det KRAMKALAS. Jag har en fin familj, en underbar pojkvän och vänner som jag älskar. Hej livet, du är bra ♥

WordPress theme: Kippis 1.15