Vad är dött, blått och djävligt läskigt?

Av alla dessa saker som figurerade i mina mardrömmar under natten så var nog mylingarna ändå de värsta. Knivmannen var fruktansvärd, när han pressade sin kniv mot mitt hjärta och mot min hals och jag inget hellre ville än skrika på hjälp till kollegorna som hade pyjamasparty i källaren. Den konstiga incestuösa familjen var inte mycket bättre, de där jag tydligen skulle fira jul med men inte kände eller visste något om mer än att de hade väldigt konstiga relationer till varandra. Det var ur deras hus knivmannen till slut jagades bort, och vi stod på deras stora gård för att se att knivmannen kom utför alla låsbara portar och försvann när mylingarna började komma upp ur åkern då regnet kom. De var många, de var blåa, de var döda – och de var alltså bebisar. Enligt wikipedia: En myling (även myrding) var i svensk folktro[1][2] en gengångare av ett odöpt nyfött barn som mördats av sin mor och gömts, till och med under golvet i stugan ibland, för att dölja en oönskad födsel.[3]

Vi sprang in, i alla fall. De kom mot dörren i rask takt, och eftersom det var en mardröm spelar det ju ingen roll HUR fort man springer. När den sista av oss äntligen kom inför dörren och stängde den hade även en av mylingarna kommit med in, och det var här jag äntligen vaknade.

Klockan var strax före tre, jag var livrädd och väldigt uppskakad och pillade på min mobil en stund för att försöka rensa blåa, döda barn ur tankarna. Jag flyttade fram larmet från ”jag skall springa innan jobb” till ”jag skall inte alls springa innan jobb för jag har just vaknat mitt i natten från en mardröm”, satte igång en lugn playlist (Celtic Womans julskiva :P) och sedan rabbade jag igenom alla adresser jag har bott på för det var en väldigt neutral sak som verkligen tog udden av situationen. Sedan somnade jag med lampan tänd och ville inte titta ut mot hallen för jag var så rädd att jag skulle råka se något.

Sådana här nätter suger det att sova ensam.

Martin kom ju inte i helgen, eftersom det har varit kaos med att byta däck nu för det plötsliga snökaoset som drabbat Sverige (inte Malmö, dock. vi har lite vitt här och där men i Stockholm har de ju alltså en halvmeter snö) och han inte kunde få en tid förrän på lördag eftermiddag. Efter jobbet i fredags kom istället Toro över med pizza åt mig och honom och jag hade skaffat vin, och sedan snackade vi skit fram till midnatt när han åkte hem.

På lördagen gick jag upp tidigt och började städa, och höll igång till kanske fyra innan jag var för seg. Spenderade kvällen med att se på Bones och ta det lugnt på soffan, och gick till sängs i tid. På söndagen gick jag upp tidigt och fortsatte att städa. Det är lite kvar att göra, men det kommer jag att hinna göra i lugn och ro den här veckan. Det är verkligen bara lite ytstäd kvar! Jag har städat och rensat och sorterat och kastat, kastat, kastat saker. Det känns oerhört förlösande och bra och jag är himla nöjd med min insats den här helgen. I brist på Martinhäng så var detta verkligen det bästa sättet jag kunde spendera den här helgen.

På onsdag har jag tvättid och på torsdag kommer Sanna (och stannar tills söndag eftermiddag) så det är en lugn och kul vecka på gång. Eftersom jag inte sprang imorse kommer jag att springa antingen ikväll eller imorgon bitti istället, vi får se vad det blir. Jag misstänker att det blir ”imorgon bitti” för jag måste uppom vinden med en massa bös ikväll så att jag får hallen klar.

Also: NÄSTAN helt klar med julklappsinköpen! Jag har två-tre personer kvar att handla till, så skall se vad jag kan hitta på till dem :) Behöver även skaffa ett par tramsgrejer till julklappsspelet vi kör på julafton. Men det innebär att jag i december mest kan ta det lugnt och slå in saker istället för att behöva kasta mig ut på Emporia och hetsa i julstressen :)) Himla bra grej, faktiskt :D

Ni får ha en bra dag, i alla fall <3 Se upp för åkrar fulla av mylingar om det regnar. De bits, de djävlarna.

Dålig start på dagen

Ingen vidare bra morgon idag. Oavsett allt annat så är det guld värt att vakna upp tätt intill knipsar och få mysa lite, men allt runtomkring var dåligt. Jag vaknade halv två i nättras av en fruktansvärd mardröm, varefter jag blev liggande i sängen i säkert fem minuter innan jag vågade sätta ner fötterna på golvet så att jag kunde gå på toa. Tog med mobilen för att slippa sitta ensam, och när jag kröp ner i sängen igen så var jag fortfarande väldigt illa till mods. Jag minns inte så mycket av vad som hände, men jag var omringad av människor som blev monster när de såg varandra genom ett fönster, och jag hade ingenstans att fly. De var helt blålila i ansiktet. Det låter förmodligen löjligt, men ni vet ju själva hur det är när man drömt något som gör en rädd och förtvivlad.

Samtidigt som jag vaknade ur min mardröm så insåg jag att jag legat helt fel med benen på något vänster, så att mina knän var helt stela och väldigt ömma. Foten gjorde ont också. Fan då. Det gör den fortfarande; när väckarklockan ringde var jag väldigt stel, väldigt trött och väldigt öm. Dumma kropp.

Lyssnar nu på Dropkick Murphy’s och har just knött ett par mackor till frukost. Det är grått utanför fönstret men jag tänkte ta en liten promenad senare. Jag har en hel del jobb att pilla med och förhoppningsvis vaknar jag till på riktigt snart.

Jag och mamma stannade ju inom Fredrik och Fridas en sväng igår kväll och blev bjudna på middag. Passade på att klappa på Fridas (enorma!) mage innan vi gick därifrån också. Tisdag är BF och jag är så nyfiken på vad det är för liten filur de har på väg där! :D Bli faster är en helt ny erfarenhet för mig och jag längtar – jag kan bara tänka mig hur mycket Fredrik och Frida längtar efter sitt lilla barn! :)

Nåväl. Jag skall försöka få upp lite fredagsfavoriter här senare idag – det blev ju inga förra veckan pga Stockholm, så det får banne mig vara dags idag. Hepp!

Foto: Monica Hansson (2012)

Foto: Monica Hansson (2012)

Riden av maran

Jag drömde att min mamma berättade för mig att jag var född pojke. Mamma och pappa ville hellre ha en flicka så de hade klätt mig i flickkläder sedan jag var nyfödd, samt på något sätt lyckats förvandla min penis till en vagina och det var därför jag numera ser ut som jag gör. Det låter väl kanske inte så hemskt, men det var en fruktansvärd mardröm och jag sprang runt med panikångest och visste inte vad jag skulle göra. Hur skulle jag kunna berätta detta för Martin? Hur skulle jag INTE kunna berätta detta för Martin? Varför berättade hon, varför fortsatte hon inte att hålla det hemligt så att jag slapp veta, slapp tvingas stå i valet och kvalet mellan att berätta för min pojkvän eller ej?

Det kändes som en väldigt verklig dröm. Jag tog med mig Martin på en promenad genom konstiga landskap och skulle just till att spill the beans när klockan ringde. Både lättad men samtidigt inte. Jag behövde få berätta.

Nu sitter jag nyvaken med en klump av obehag i maggropen. Djävla dröm.

Kan vi få slippa rigor mortis idag, pretty please?

Jag vågar nästan vara hoppfull inför dagen, för hittills har jag inte känt av någon större träningsvärk. KANSKE jag slipper vara som en gammal tant i kroppen och få plågor varje gång jag ens snuddar vid att röra en muskel? Jag är ju lite stel, såklart. Men det är ju bara att vänta sig. Men slipper jag träningsvärken? Pretty please, say that I do.

Just nu känner jag också att jag kommer att kunna köra runda två imorgon, as scheduled. Hade inte det varit fint, så säg? :)

Jag drömde i nättras att jag var ute på Gotland (eller någon version av Gotland, at least) med Simon och åkte runt i båtar i något som var en kombination av Fårö, S:t Olofsholm och en massa konstiga stränder jag aldrig sett. Båtarna var grunda och havet var djupt, jag var rädd att ramla i för vi körde så fort (motorbåtar, fast de saknade motor..?) och vi åkte både med mamma och sedan med Fredrik. Det var läskigt, jag minns att jag var rädd för mer än att ramla i. Sedan vaknade jag men jag har fortfarande minnesbilden av de djupa, mörka vattnen och risken att ramla över den låga båtkanten inpräntad i skallen.

Onsdag. Veckan går ändå snabbt framåt. Tre dagar kvar och snart mindre än så. Ikväll är jag och Martin bjudna på grillfest med mexikanskt tema hos en amerikansk kollega som ser ut som Harry Potter. Det blir trevligt :)

(och när jag skriver detta så känner jag att vänstra knäet och låret börjar strama och ömma. fan. låt bli låt bli låt bli)

WordPress theme: Kippis 1.15