14 år yngre och en aning mindre galen!

Foto: Hans Wessman (2012)

Jag bakade ju sisådär en miljon muffins igår (18) och åt väl ungefär lika mycket smet under tiden jag bakade men vad skall jag göra när smeten är så god att man vill dö lite? OH GODS VANILJMUFFINS. Får lägga upp receptet åt er sedan, det är lätt och går snabb och blir så djävla gott så man gråter lite inombords.

Trodde att ungefär kanske två muffins var (vi var fyra) skulle gå åt och att resten sedan skulle tas med till jobb idag, men eh… rollspelare gillar muffins. Alla tog slut (utom två som jag tvingade Ola att ta med hem till sin höggravida flickvän och min fd. kollega :)) och jag kände mig lite snopen över bristen på muffins att bjuda på på jobb. Men jag bakar nya och tar med nästa vecka istället! :)

Baronessan överlevde märkligt nog gårdagens spelning. Jag var övertygad om att jag skulle tvingas re-rolla eftersom hon sist vi slutade spela hade 11 sanity kvar, men döm om min förvåning när hon efter gårdagens spelning hade *12* sanity kvar. lolwut? Hon, öh, är för övrigt 14 år yngre nu. Eh. Jag trollade lite och genomgick någon form av rebirth-process där jag ömsade skinn och föryngrades. Baronen misstycker INTE, i synnerhet inte med tanke på att baronessan numera även är, eh, nymfoman. Alltså. CoC. Vilket djävla spel, haha.

Kommer dock fortfarande att vara tvungen att rerolla snart, såvida jag inte får tillbaka shitloads med sanity points så fort vi lämnar London och reser vidare. Jag behöll ett rollformulär hemma och kommer att börja fundera på min nästa karaktär lite. Jag funderar på någon form av balettdansös eller dylikt. Arabisk magdansös kanske? Vi hänger ändå på arabklubbar hela tiden… Då har vi ett par språkkunskaper att utnyttja, och varken Persuade eller Fast Talk (skills vi BEHÖVER men ingen har) skulle kännas aviga för henne. Kanske hon till och med är bra på att bryta upp lås och sådant. F.d. gatubarn som numera jobbar på nattklubb? Det kan nog vara något. Skall fundera lite på detta :)

Idag efter jobb skall jag tvätta + springa W2R3. Hoppas att löpningen skall gå lika bra som i måndags :) Heja heja!

Det finns en anledning till att jag gått ner från 55 till 11 i sanity…

Foto: Hans Wessman (2012)

Ny dag, nya äventyr! Fast jag tror minsann att äventyren vi hade igår kväll överskuggar det mesta. De saker min stackars baronessa har sett, hört och lärt sig, och de saker hon drivits till att göra! Oj oj oj. Jag vill tyvärr inte skriva om det förrän hon är död (vilket förmodligen händer om 1-2 spelningar ändå :P) för just nu är det roligare för resten av gruppen att INTE veta (fast jag tror ju egentligen inte att de läser min blogg, men ändå).

Det blev i vanlig ordning bara de tre core-spelarna som dök upp; Jag, Ööl och Goth. Alternativt Jag, Ola och Göthberg om man hellre vill. Vi plottade att bränna ner en kyrka samt att kidnappa en tjugoårig adelsdam, men sedan gjorde vi varken eller. Vi lyckades lösa mysteriet utan någon dramatik! Eller, eh, det innefattade ju dock att en av karaktärerna förvandlade sig till sagda adelsdam och eh, försökte förföra en präst. Host. Det KAN ha varit jag. Eh. Host.

Jag känner att rollspel i alla fall var precis vad jag behövde. I ärlighetens namn övervägde jag i att skita i att dyka upp för jag kände mig så opepp och omotiverad gällande det mesta, men i retrospekt är jag väldigt glad att jag var med. Nästa spelning blir på tisdag och då skall vi spela hemma hos mig! Jag har lovat/mutat gruppen med vaniljmuffins, så där har jag att roa mig efter arbetstid på tisdag ;)

Idag skall jag och Kriss ut och springa på c25k! Det är EGENTLIGEN w1r3 för mig, men eftersom jag pausade så länge kommer jag att köra om från w1r1. För dagens språng betyder det ingenting, det är samma ”svårighetsgrad”, men när jag springer nästa gång gör det all världens skillnad.

Tjipp! :)

En hjärna som förtjänar att ätas

Foto: Monica Hansson

Jag har väl egentligen alltid varit mer eller mindre atheist (även om jag nog var ganska agnostisk som barn), trots att jag som tidigare nämnt som tonåring hade en period då jag gav wicca ett försök. De mer hedniska vägarna har alltid lockat, om inte annat så för sin romantik och sin närhet till naturen. Som wannabe-skogsväsen så är det ju något som ligger mig varmt om hjärtat, trots att jag fortfarande inte tror på gudar och gudinnor. Däremot så tycker jag fortfarande att wicca på många sätt känns mer *jag* än kristendomen eller dylika religioner någonsin kommer att göra.

I alla fall. Trots min atheistiska natur så är jag alltså ändå väldigt romantiskt inställd till detta. På det sättet så plockar jag väl kanske fram lite saker jag *väljer* att tro på, just för att jag vill. Som till exempel att viss magi faktiskt fungerar, just för att man VILL att den skall fungera. Jag köpte ju ett pentagram vid mitt senaste besök på ön och valde att övertygas om att den skulle ge mig energi från mina rötter närhelst jag behöver. När jag nu använder det pentagrammet som smycke så känner jag ändå en viss del av min hemstad stråla igenom den. På det viset. Vardagsmagi.

…sedan har jag alltid tyckt att häxor har ett sjudjäkla bra sätt att klä sig! Jag gillar :) Men det är ju heller inget nytt ^_^

Men förstår ni hur jag menar, eller är allt det ovanstående bara pladder som faktiskt inte alls har någon vettig innebörd..?

Förresten: Nya skorna. Jättesnygga, bekväma! Alla bra saker! MEN de har så hårda klackar att man verkligen klampar sig fram (känner mig som trollet i Bockarna Bruse, som klampar sig fram över bron) OCH den vänstra skon gniker. Alltså verkligen; Klamp klamp gniiik, klamp klamp gniiik. Och tro mig, det är inte bara i mitt huvud. När folk på jobb vänder sig om och flinar åt mig när jag går förbi dem på jobb efter första gången så börjar man till slut gå runt med ett obekvämt halvflin själv när man skall ta sig till köket/badrummet/annan del av lokalen. Vadfan!

Har förresten sovit typ INGENTING i natt. Jag är just nu helt död i skallen och det lär väl märkas i mitt förvirrade skrivande idag. Sådär va, gick och lade mig vid nio, läste fram till typ elva. Var jättetrött, jag lovar! MEN så fick jag en massa tankar i huvudet och blev jättepigg och förvirrad istället. Låg och läste bloggräl i en timme och sedan försökte jag igen att somna, men det gick ju sisådär. Sedan har jag vaknat till typ hundrasjuttioåtta gånger under natten. Ugh. Och ikväll skall vi spela rollspel, så då blir det ju ingen tidig sänggång. Scumbag brain ;(

Att inleda morgonen med en dusch är typ det bästa som finns

Behold: Min mytomspunna och väldigt tråkiga naturliga hårfärg – den där mina kollegor inte tror på!

Måndagsmorgon alltså. Utanför fönstret gäckar det mulna vädret – vad då, sommar? Det är för fan höst! Aja. Jag är kluven: Det är inte äckelvarmt och det är inte äckelsoligt så att man bränner sig bara genom att titta ut genom fönstret, men samtidigt så är det tråkigt att den enda årstiden som skall värma upp en och ladda ens batterier inför den mörka, murriga (mysiga!) hösten liksom …misslyckas, med det. Kollade väderrapporten i min mobil och det ser ju inte ut som att den där sommaren återkommer heller. Tog den semester eller?

Alltså, solen: Allt är förlåtet! Kom fram och skin lite nu, jag kan ha parasoll om det är så alltså. Let’s kiss and make up?

Ja. Det är på den nivån alltså. Jag har börjat prata om vädret. Inte jättespännande, kanske. Det är ju inte direkt som att det är svårt för er att själva titta ut genom fönstret och ta in den här informationen utan min hjälp. Å andra sidan är det kul om ett par veckor när jag backtrackar i bloggen och surt hittar det här inlägget, med soleld över hela mig och huvudvärk på grund av vätskebrist och gudvetvad. ”Varför sade jag sådär? Solfan kom ju faktiskt fram!” typ. Vi får se.

Men ja, alltså. Det här med bilder. Jag tycker ju att det är kul att posta bilder. Lite som en reminder liksom, texten du läser har skrivits av en person som ser ut SÅHÄR. Som att det ändrar något. Som att det blir bättre eller sämre? Samtidigt har jag ju märkt att inlägg med bilder på typ blommor och väggar inte riktigt är lika roliga för er, så uppenbarligen påverkar det ju på något sätt att det är en bild på en tråkig zombie och inte en vacker blomma som ligger med här. Grejen är ju bara den att jag har INGET NYTT att komma med där. Nada, zip, zero. Det är därför jag just nu mest gräver upp och postar bilder från Visby, den där tiden då jag hade tråkigt typ hela tiden och mest satt i köket och poserade. Eller ja, som i ovanstående exempel: låg på köksgolvet. Funderar väl på om man skall våga sig på något liknande nu, liksom. Lägga en schysst makeup och så posera lite framför kameran. Men jag vet inte. Jag har blivit så …seriös nu. Typ? Vi får se.

Annars då? Jotack, tackar som frågar. Jag behöver nog mer vitaminer. Funderar på att köpa lite sådana där vitaminer som hjälper för hår och naglar. Silica. Whatever. Jag är trött på att skallen föder små wookies varje gång jag tar en dusch liksom. Om jag nu skulle reproducera en massa Star Wars-karaktärer kunde jag väl hellre få en rancor? De är ju balla. Inte för att jag vet hur jag skulle få fram en sådan och det är nog inget jag vill gå djupare in i heller. Tråkiga skämtet: Du är så tjock att om du vore med i Star Wars skulle du heta Chub-bacca. Chubbie. Jag suger. TRÅK. Hejdå.

Täckt av blod och socker – som en morbid kaka, I guess

Foto: Richard Scholz
Hatt: http://tegelstenclothes.com/

Jag tänkte bara utannonsera att jag är jättekul att spela Diablo 3 med! Jag där ungefär varannan minut, och varje gång på nya spännande sätt. Ibland dör jag för att monster slår på mig, ibland för att jag råkar ställa mig i poison clouds, ibland trampar jag på bomber och ibland snubblar jag bara. Trots detta lyckades jag till slut ta fyra levlar igår, yay! Dubblade även min HP så förhoppningsvis kanske jag dör lite mindre ofta sedan. Dock så var jag av den uppfattningen att Rasmus bröt ihop av skratt varje gång jag dog (OFTA) så det är väl kul att man kan roa andra i alla fall. What can I say – jag tänker INTE rolla en hardcore-karaktär! (för er oinvigda kan jag snabbt upplysa att hardcore-karaktärer inte respawnar när de dör – de DÖR verkligen).

It’s friday, I’m in love (not really) och idag skall jag ut på IKEA efter jobb och köpa handtag till alla dörrar och lådor i köket för att det skall bli SCHNÜGGT där. Helgen kommer sedan att ägnas åt att försöka få det i stort sett visningsfärdigt där. Det blir bra. Måste bara orka också ;) Men ja, det blir inget level 60 denna helg – jag är för tillfället 44 arghargharghdead.

Jag minns inte varför, men i min dröm täckte jag ansiktet med fejkblod för att låtsas vara någon form av zombie, och sedan stod jag och försökte stressat tvätta rent ansiktet med hjälp av en peeling-scrub som jag gjorde på socker och matolja. Det var tydligen det bästa sättet att göra rent efter vattenfast låtsasblod. Jag önskar att jag kunde komma ihåg VARFÖR jag skulle ha ansiktet täckt av blod, men det såg snyggt ut i alla fall. Får testa att köra den tekniken för applicering av blod någongång och se vad det blir av det. Får väl ha sockret och matoljan nära till hands för efteråt ;)

Men ja. Sommaren kom och gick igen lika snabbt. Nu är det någon form av …vår, tror jag det kallas. Jag är lite förvirrad över den här lite okonventionella ordningen årstiderna kommer i i år. Om vintern kommer före hösten och snattar alla löven för mig så kommer jag att döda någon (nej). Jag VILL HA mina höstlöv. Ljuva explosion av färger. Underbara lukt av död och förruttnelse. Meow.

NU: KLÄDURRRRR.

WordPress theme: Kippis 1.15