Jag minns en påsk

Ett minne dök plötsligt upp och jag vet verkligen inte varifrån, men jag kom helt oförhappandes att tänka på en påskafton för cirka tusen år sedan när mommo skulle komma över på middag och pappa hade blåst ägg och fyllt med choklad. Han skulle skoja med mommo, och gav henne ett chokladägg istället för ett riktigt för att luras, och vi ungar tyckte ju att detta var DET BÄSTA NÅGONSIN. Jag minns inte ens om mommo blev lurad, jag kommer bara ihåg hur sjukt uppspelta vi var över DET BÄSTA PRANKET, och att jag var oerhört imponerad av magin i hur man kunde tömma skalet på ägg och liksom …fylla det med choklad. Det var spännande för ett barn.

Det är konstigt att växa upp. Det är konstigt när alla omkring en blir äldre, och man själv är plötsligt vuxen och har en massa ansvar och saker man måste ha koll på som man tidigare aldrig behövt oroa sig över för det har ens föräldrar tagit hand om. Det är märkligt. Livet, alltså. Vilken grej.

Jag saknar Visby. Jag tror inte att jag saknar det Visby som är idag, men jag saknar Visby för femton år sedan. Innan jag flyttade. Jag vill inte tillbaka, jag bara …jag vet inte. Jag saknar nog mest för nostalgins skull. Jag trivs bra där jag är idag. Vi kikar lite efter en större lägenhet att flytta till och just nu är ju Surte absolut en plats där vi båda gärna bor kvar.

Jag saknar Malmö också. Jag saknar dock inte Helsingborg eller Kävlinge. Kanske för att Malmö var *mitt*, efter att jag lämnade Helsingborg och N?

Det är så många saker och människor man tagit för givet som plötsligt försvunnit. Vilka vänner har jag aktivt kvar från tio år sedan? De bra, antar jag. De där båda parter var villiga att jobba på att fortsätta vara vänner. Jag har avslutat så många relationer på vägen, vänskap som inte fungerar när jag är den enda drivande parten i det hela. Jag är med på att att alla inte alltid orkar och man hjälps ju åt där också, men när den andra personen visar noll intresse över att fortsätta vara vänner så öser jag inte mer vatten ur min hink. Någonstans tänker jag att jag har blivit bättre på att rensa bort relationer som tar mer än de ger.

Vad djup jag tydligen blev idag, då. Det är Alla Hjärtans Dag så man borde ju vara pigg och sprudlande och kärleksfull och det ÄR jag såklart det med, men tydligen var bloggen idag en outlet för saker jag lämnat bakom mig. Det fungerar, det med!

Ha en fin dag! <3

Throwback Tuesday (fast på en onsdag, lol)

HÄR ÄR EN BILD SOM TOGS FÖR ÅTTA ÅR SEDAN IDAG. Det ni! Jag hade kul när jag redigerade den men samtidigt är ju denna redigering så djääääävla lökig. ÄNDÅ. Jag hade jättekort svart hår, så det som ser ut som hår (???) på denna bild är photoshoppenslar. Resterande penslar/effekter som använts kan ni se själva — jag antar att det även syns att håret är ditredigerat, men i alla fall.

Onsdag! Vi har handledarkurs ikväll och eftersom Sven hade en inställd lektion nu på morgonen så hjälptes vi åt att ställa i ordning salen. När Ingemar kommer in vid elva skall jag gå och handla, så fixar jag mackor osv efter lunch. Det är bara lite märkligt att vara i stort sett helt klar inför handledarkursen innan man knappt ens börjat för dagen lol

Solen skiner just nu. Det var en väldigt vacker morgon! Jag testar nya promenadsträckor och insåg i retrospekt att jag inte alls behövde fega ur och korta ner den sträckan jag hade tänkt mig idag. Då vet jag det imorgon :)

FUNDERAR på ifall jag dock eventuellt skall promenera hela vägen hemifrån imorgon. Det skulle ta mig strax över två timmar att gå från dörr till dörr så det gäller mest att ha med sig något snack (visste ni att jag egentligen hatar ordet snack men använder det ironiskt pga dum i huvudet?) och något att dricka. Det innebär att jag ALLRA SENAST bör gå hemifrån halv åtta för att hinna i tid men öh det blir säkert bra :D (behöver i så fall gå upp typ en halvtimme tidigare så det är ingen katastrof) Vi får se. Kanske gör detta nästa vecka, annars. På fredag börjar jag TIDIGT pga personalmöte (börjar 8:00) så det är ju inte direkt rätt timing om vi säger så.

Behöver färga håret. Imorgon kväll? Konsert (VNV Nation) på lördag och jag vill vara snygg. Hittade en sida som sålde väldigt snygga skor men de svarar inte på Facebook när jag försökte lista ut OM skorna skulle hinna komma så jag tror att jag kör en SKIPP på det.

snääääck. Det är så man måste uttala snacks, liksom. SnäÄäÄäÄÄääÄÄääääCks.

Springa ikväll? Vi får se. Just nu är det Planen™ och jag tänker att det måste verkligen inte bli längre än bort runt IP och hem igen (dvs 3 kilometer) för jag behöver lite ease my way into it igen. I synnerhet med tanke på att jag just nu har lite problem med min lilltå som gör att det gör ont när jag sätter ner foten /shrug.

OKEJ. Vi får se. Många spännande kansken som flyger i luften just nu; springa ikväll, promenera till jobbet imorgon, färga håret NÄR, skor??

Ha en fin dag! Hoppas att ni också har sol :)

Bra!

Det blev en bra runda igår! Jag var inte SNABB, men det är inte viktigt just nu. Jag lyckades ta mig igenom hela intervallpasset och kunde regga en rimlig mängd kilometer i min app. Bra grej! Det var också svinhalt och kallt som satan, men jag hade broddar på och kylan överlever jag så länge jag håller mig i rörelse — bra motivation, med andra ord ;)

Imorse tog jag en promenad på 8 kilometer på väg till jobb och när jag kommer hit så visar det sig att Ingemar har köpt SEMLOR åt oss. Vilken grej! Jag skall äta en och jag tänker njuta av det!

Det är ytterligare en bra dag på jobb. Det har varit en bra vecka på jobb hittills. Saker har flytit på bra, vilket känns väldigt skönt eftersom jag har en del i skallen just nu. Mamma skall ha telefonmöte idag re: vårdplanering för mommo, vi skall snacka om det ikväll när jag skall hjälpa henne baka saffranspannkaka.

Imorgon efter jobb skall jag som sagt träffa Fredrik med familj, och hade först tänkt att jag då får springa imorgon bitti före jobb, men jag gör EN FULING: Jag springer på lördag istället. Mamma ville se hockeyn ihop ikväll och det hade varit skönt att komma hem och INTE vara jättestressad över att jag måste somna snabbt som fan för att orka springa imorgon. Så länge jag faktiskt springer på lördag så håller det fortfarande, mina tre dagar i veckan. Ibland får man pussla om livet lite, faktiskt.

Det blir ju lördag nästa vecka också, eftersom jag skall springa lopp då. Så det så!

Jag skall återgå till mina kontrollistor och alltvaddetheter nu, ni får ha en fin dag <3

Tårarna.

Men det handlar ju om mommo, såklart. Det handlar om att hennes minne har gått käpprätt åt helvete, och om sorgen att ha kvar personen men inte personligheten. Jag fattar att jag är sjukt egoistisk i mina tankar kring detta, det hjälper ingen av att folk stör sig och bråkar om det. Låt mig bara få ventilera något som just nu äter upp mig inifrån, k?

Mamma sade att hon snackade med mommo häromdagen, och att mommo dels verkar ha glömt bort vad vi heter. Hon minns dock Anna, men inte att Anna är död. ”Hälsa Anna!” sade hon till mamma under avskedsfasen av samtalet. Sedan räcktes telefonen tillbaka till Curre som var på plats, och mamma hörde mommo förvirrat fråga ”Varför ligger jag här? Har jag ramlat?” och det gör mig så sjukt djävla ont, faktiskt. Jag fick höra om detta i måndags, på nyårsafton, och jag är så fruktansvärt ledsen över hur snabbt det har gått. Hon har förlorat mer och mer av minnet under en tid nu, men i somras var det redan märkbart på ett jobbigt sätt, och nu under hösten har det skett med en hisnande fart.

Folk säger att det har med falltraumat att göra, men det här har ju varit på gång ett tag. Absolut att traumat kan ha påverkat extra mycket nu den senaste veckan, men… Det här kommer inte att bli bättre.

Det blir aldrig mer att kunna åka och hälsa på MOMMO, att sitta i soffan och skratta tills vi gråter åt fåniga TV-program eller folk som sjunger på roliga språk. Någonstans sörjer jag henne som att hon helt fattas, trots att hon fortfarande lever och ligger på lasarettet och inte förstår varför hon är där.

Och som jag säger: jag FATTAR att det är själviskt att jag sörjer vad jag JAG saknar här. Jag fattar att hennes tillvaro är värre, och att jag skall vara glad att hon fortfarande lever. Det ÄR jag! Det är bara så himla tungt att bära att hon liksom lakas ur. Jag vet inte hur jag skall hantera detta, och hur jag enklast kan stödja henne och hjälpa henne genom detta.

Så jag är ledsen. Väldigt, väldigt ledsen. Jag känner mig hjälplös och otillräcklig och hur mycket kärlek jag än vill kasta på henne i hopp om att det skall lösa problemet så kommer det aldrig att räcka.

…sedan vet jag inte ifall hon kanske har det bättre nu när hon tydligen lever i en värld där Anna fortfarande finns. Det måste ju göra henne glad, tänker jag. Hon har sörjt Anna så länge nu, visst tusan förtjänar hon att få känna glädje över att Anna fortfarande finns, i hennes nuvarande verklighet.

Jag vill bara inte att hon glömmer mig. Hon är så sjukt viktig för mig, och jag vill ju liksom fortsätta vara viktig för henne också. Det ÄR jag, det säger hon hela tiden, men vad händer när hon inte längre förstår vem jag är?

…vem är jag då? :(

Med rymden i ögonen

Köpte lite nytt smink igår så idag är det sjukt seriöst smink som gäller — det är ju ändå fredag! Kort arbetsdag, och efter jobb skall jag träffa mamma och Janne, och Eva!

Jag skall se ifall jag kan ta en bättre selfie om en liten stund, när vi inte har elever i lokalen ;) Inte för att jag öh lär posta den här, men …för egen skull, I guess?

Jag är trött idag. Förkylningen gör mig matt, även fast jag absolut är pigg nog att jobba. Det är dock väldigt skönt att jag slutar om 2,5 timme, det sticker jag inte under stol med!

Det är sagt att mommo skall flyttas från intensiven till rehab idag. Tydligen fick hon en ganska kraftig inre blödning i samband med fallet och har fått en massa extra blod, men bortsett från numera två skruvar i låret så skall hon må bra efter omständigheterna. Hon fick en illa reaktion på morfinet de pumpade henne full av när hon fallit, men får nu annan bedövning hon reagerar bättre på.

Vi kommer att åka dit. Jag vill ju egentligen kasta mig handlöst till Gotland och bara släppa ALLT, men det går ju inte. Jag har ett jobb, och jag kan verkligen inte bara sticka för jag behövs ju här också. Men jag behövs DÄR, och det är det som skär i mig. Jag kommer att försöka få ledigt så att jag kan åka dit ÅTMINSTONE över en helg när hon är hemma sedan, för att hjälpa henne och ta hand om henne, men liksom… fan vad jag inte räcker till. Alls.

Insåg med viss förskräckelse under gårdagen att dels pga förkylningshelvete och dels pga mommo så glömde jag FULLSTÄNDIGT bort Anna i måndags, på julafton. Så himla konstigt? Tände inget ljus, tänkte inte på henne. Det kändes fel, när jag kom på det. Wtf? Hur glömmer man sin syster??

Men ja. Trött. Mycket i huvudet. Allt snurrar. Jag hoppas att jag åtminstone kan få vara frisk över nyår och liksom ORKA FIRA. Jag orkar inte ha en sängliggande högtid till.

IMORGON SKALL JAG STÄDA. Det ser jag fram emot. Jag tycker om att städa. Jag tycker om att reda ordning.

Ha en fin fredag! Jag kanske uppdaterar något senare, annars försöker jag posta imorgon :)

What’s the internal temperature of a Tauntaun? -Lukewarm!

Min jultröja är den snyggaste av alla! Jag fick till och med komplimang av en av eleverna som satt och väntade på sin lektion <3 Gulle!

Det är tisdag och snart har banne mig halva veckan gått igen. Tiden bara rusar, såhär på slutet. Jag ser fram emot nyårsafton med bävan — som bekant (kanske?) så är jag ju verkligen inget fan av nyår. Jag är ett creature of habit och tycker om när saker Stämmer, jag finner det obekvämt när det blir årsbyte och saker ändras. 2019? Mjae. Jag är heller inget fan av hetsen efter ett Bra Firande (fast vi har jättebra planer och det är skönt!) och hela grejen med att man skall lova att förbättras och whatnot. Sådant kan man lika gärna lova den 11/12, eller 3/4 eller när fan som helst, ändå.

Skickade blommor till mommo igår pga Nobeldagen. Borde ringa, men lunchen blev så hetsig då alla åt inne och jag fick ta två andra (privata) samtal så det blir så tight. Jag har ångest över att det är så länge sedan jag ringde, och jag har ångest över att jag varken har tid eller råd att åka och hälsa på henne :( Jag känner mig som Det Sämsta Barnbarnet, för jag vet hur mycket ett samtal betyder för henne. Herregud.

Ikväll har vi tvättid, men inte så mycket som skall tvättas idag och det är skönt. Jag ser fram emot ett framtida boende där vi har egen tvättmaskin och torktumlare, så att man kan tvätta efter behov och hålla tvätthögen på ett minimum.

Jag upptäckte igår att Systembolaget helt och hållet har slutat sälja Bailey’s Mint Chocolate. Whyyyyyyy! Jag ville ju ha till julen! Vi kör nörd/kompisjul den tjugoandra och jag har redan en ”tårta” planerad (kladdkaka med mint) och den Bailey’s hade varit himla bra till, MEN SÅ BLIR DET INTE. Det finns ju andra saker med smak av mint, men Bailey’s hade en så mild och mjuk smak till skillnad från t.ex. Minttuu som är mycket mer IN YOUR FACE med det hela.

Vi får se.

Igår läste jag igenom 12 år gamla blogginlägg och blev lite ledsen över mig själv. Vad dåligt jag mådde då, när jag var 22 år gammal och just flyttat till Kävlinge. Vad mycket skit som pågick. Vad mycket värre saker skulle bli innan det äntligen började bli bra igen. Vad gärna jag hade velat ge mig själv en kram och säga att DET BLIR BRA, stå bara ut lite till!

Erfarenheter hjälper en att växa, men vissa erfarenheter är svårare att ha med sig än andra. Jag är glad över vem och var jag är idag, men det har varit en krokig, snårig och stundtals mörk väg hit. Jag är glad att jag aldrig gick vilse, och de gånger jag kanske gick åt fel håll hamnade jag ändå på rätt plats till slut. Det är en sak att bära med sig.

Livet är ändå bra, hörni.

Ha en fin dag! <3

men alltså hörni, JULEN!?

Liten Carina, tandlös Anna

Det finns ju en del små julminnen som bitit sig fast. Det finns väl MÅNGA minnen som biter sig fast, men julminnena är ju liksom ett snäpp bättre, typ. En lista, för mitt eget höga nöjes skull, och i ingen kronologisk ordning:

  • När Anna kom hem från fastlandet och hade mössa på sig och lyckades lura mig att hon frös om huvudet för att hon snaggat av sig allt hår.
  • …när pappa tagit hem en 10-litershink med majonnäs som tog upp halva djävla kylen för att Anna älskade majonnäs och han ville skämta med henne. Good times :D
  • När Anna hade med sig sin knepige grekiske pojkvän hon träffade när vi var på Kreta typ fyra månader tidigare och hon och jag lämnade honom kvar hemma med familjen och bylsade iväg i snön för att gå upp till Öster och köpa cigaretter åt henne och godis åt mig. Jag vet inte varför vi inte gick till Kometen som låg ett stenkast hemifrån, men det var en fin promenad. Jag kommer ihåg att det var kallt, att vi skrattade och att jag åt en ask med violgodis.
  • Våra olika hörnor i gillestugan där vi hoardade våra julklappar innan utdelningen var avslutad och det var dags att öppna. FRENZY!
  • Att vi alltid slogs om vem som skulle få sitta bredvid mommo <3
  • Dagen innan jul när vi först pyntade moffas gran, sedan mommos gran, sedan våran gran. Mycket fika, mycket värme och kärlek, och kvällen som alltid mynnade ut i knäcktillredning för mamma och Beatrice Potter för mig.
  • ÄNGLAGÅRD
  • När mommo sov kvar på jul och låg i min säng och jag på en madrass på golvet.
  • Hur hela familjen packade in sig i 1-2 bilar efter frukosten på julafton för att åka till kyrkogården och tända ljus hos våra saknade. Det här är varför jag emellanåt får julmyskänslor av att promenera på kyrkogården före jobb.
  • Smusslet med papper och tejp och presenter. Hur mamma alltid fick vara ifred i köket eller storrummet när hon slog in våra paket för vi ville ju inte veta i förväg, men hur vi ändå alltid klämde och skakade på vissa paket lite extra när vi fick hjälpa till att lägga dem under granen :3
  • Rastlösheten när vi efter lunch väntade på att Kalle skulle börja.
  • Att vi varenda djävla år skulle göra en massa marsipan vilket alltid gick till såhär:
    Anna, Fredrik och Ricard övergav mig vid bordet för jag var för snäll för att överge och jag stod till slut ensam och ba FUCK IT och rullade all marsipan till små bollar, trots att de första kreationerna var innovativa och noggrannt gjorda tomtar, grisar och julgranar. Att INGEN FUCKING ÅT MARSIPAN på julafton, trots att de tog upp en avsevärt stor del av godisbrickan mamma alltid ställde fram åt oss. VARFÖR GJORDE VI MARSIPAN INGEN VILLE VARKEN GÖRA ELLER ÄTA SKITEN lol <3

Vad mycker jag tycker om julen! Vad mycket jag saknar när vi var en hel familj som firade tillsammans på det viset. Jag och Martin bygger vår egna familj och våra egna traditioner, dock, och jag ser fram emot när vi väl får in barn i bilden. For now skämmer vi bort mina brorsöner, yikes vilken hög med presenter vi råkade få ihop till dem… :o

WordPress theme: Kippis 1.15