I blindo

Det KAN vara så att jag har legat bakfull hela dagen och mått SISÅDÄR men det var å andra sidan väldigt trevligt att gå ut och dricka öl igår så man får väl ta det goda med det onda osv.

Martin lagade nyss mat till oss vilket var det första jag ätit på ett dygn så det var NICE. Himla gott också, lövbiff med pommes och bea. Nu är jag plötsligt mänsklig igen, vilken grej.

Fick sådant tokigt blodtrycksfall när jag gick ut i köket förut att jag tappade synen?? det var SKITLÄSKIGT. Det tog säkert 10 sekunder innan jag kunde se något igen, viftade till och med med handen framför ögonen och alltså nope, NOLL syn. Fyfan. Tur att bakfyllan är över för den här gången, yikes.

Nu skall jag bara chilla och se lite på the Office och sedan tänkte jag eventuellt städa köket så att man ändå åstadkommer något med den här dagen.

Kort jobbvecka på g, för övrigt. Jobbar bara måndag-tisdag, och sedan är jag ledig eftersom pappa är här då :D

OKEJ ha en fin dag byeee

Äldre

Vi tar en gammal lajvbild idag när jag sitter i receptionen och tittar på solen men FRYSER pga svinkallt här inne, alltså. Jag sitter ändå med ett värmeelement på högsta styrka precis intill? Suck. Konstaterade på lunchen att det är sista dagen jag sitter med tischa på jobbet innan det börjar bli varmt igen, så nu blir det långärmat som gäller för hela slanten.

Igår sprang jag 6,3 kilometer och sedan blev det en liten promenad innan jag tog en dusch och tittade på the Office. Ikväll blir det bara promenad (och the Office, eftersom jag tydligen bingar just nu) och eventuellt bygger jag lite på brynjan så länge.

Imorgon är det handledarkurs så jag håller just på att lista vad jag behöver handla inför morgondagen, och skall strax smsa alla deltagare och påminna om kursen. Det känns som en tisdag och en onsdag och en torsdag och jag är väl mest ganska förvirrad i dagarna, igen. I vanlig ordning, det vill säga. Men tiden går så himla snabbt? Dagarna hinner ju knappt börja innan jag plötsligt står på tåget hem igen. Förvisso skönt, på sätt och vis, men det får en ju också att känna att livet liksom …rinner ut. Jag vet inte. Det är ganska många saker som tillsammans får mig att känna mig typ DÖENDE just nu. Yeah, jag fattar att jag är 35 och har minst 35 år kvar innan jag dör, men …det är bara lite mycket, emellanåt. Det är jobbigt när vi lever i ett samhälle där man skall vara ung och fast och smidig och man märker hur ens hud blir slappare och gråare och rynkigare, liksom. Jag trodde inte att det skulle vara SÅ jobbigt att börja bli äldre, ändå.

Annars är det bra. Jag försöker hålla hjärnspökena på avstånd och tuffar på i min egen lilla takt. Jag har helgerna mer eller mindre planerade månaden ut, och sedan är det december och då är det julfester åt höger och vänster och sedan är det ju JUL. Jag har börjat lyssna lite på den där julpodden jag hittade förra året och som nu legat i dvala sedan liksom december, för nu är det ju läge igen. Kan/vill inte lyssna på sådant mitt i juli, om vi säger så :P

Vad djup jag blev. Jag som mest sitter här med mina stela fingrar och lyssnar på REM, liksom.

Ha en fin dag hörni! Solen skiner och jag trivs i kylan, trots allt. Man får bara klä sig bättre, ’s all.

Tyngd

Jag vet inte varför men jag har ångest idag. Det bara …kom. Jag har känt mig off sedan jag vaknade i morse och det har inte förbättrats vare sig av morgonens promenad eller av att komma till jobb och träffa kollegor. Det är två timmar kvar av arbetsdagen och sedan skall jag ut i novembervädret och uträtta lite ärenden innan jag åker hem och tvättar.

Det blev ett par öl igår kväll och sedan hem för att duscha och försöka reda ut mitt enormt tuperade och söndersprayade hår. Det gick bra! Sedan somnade jag väl någongång mellan 22:00 och 22:30 (intresseklubben antecknar) och sov helt okej natten igenom. Och sedan vaknade jag och kände mig bara helt trött på allt. Det var grått ute när jag gick till jobbet och trots att solen skinit en stund så känns allt bara så himla fortsatt GRÅTT idag.

Man får väl ha sådana dagar också, antar jag.

I helgen skall vi fira Rigmor som fyller år och så skall jag försöka sy och/eller bygga lite, tänkte jag. Vill även upp till Vättlefjäll och promenera, eventuellt tar jag med kameran och lajvkläder och gör någon form av grej av det. Vi får se, just nu så beror det VERKLIGEN på ork.

Imorse åt jag en lussekatt. När jag promenerade och kände mig så himla låg så lyssnade jag på ett par jullåtar. Och sedan beställde jag ett par flaskor Lusse Lelle och ett par burkar Glögg Sour, så juldrickan är ju i alla fall klar. Ändå något.

Skall försöka planera lite julklappar, också. Se vad jag kan hitta på att göra/köpa åt folk. Vill ju som sagt helst hantverka så mycket som möjligt, men det skall ju gärna vara något som känns lite finare än en målad sten som ges bort tänker jag. Vi får se, det är ju 52 dagar kvar till jul så tid finns än.

Ni får ha en fin dag. Jag skall försöka ha det, jag med. Skall bara lyckas rycka upp mig först.

Orka

Vissa dagar är jag förmodligen en sämre receptionist än andra — de där dagarna när jag mest av allt bara vill skrika på folk för att de är krångliga och besvärliga. Fast jag kanske är en bra receptionist trots allt, för jag håller tand för tunga och svarar snällt och rart och önskar dem en trevlig dag innan jag lägger på, så kanske gränsen går först när man faktiskt agerar ut sina frustrationer? Kanske.

Det är onsdag, jag sprang inte igår pga tågstrul så jag skall springa ikväll istället. Igår köpte jag en spindel att ha på huvudet imorgon pga rimlig halloweenlook, och sedan chillade jag hemma och lade mig tidigt på grund av huvudvärk. Huvudet var som det skulle igen när jag vaknade imorse, så jag gav mig ut i minusgrader för min morgonpromenad och lite Rollspelsklubben i öronen. Det har hittills varit en lugn dag på jobbet — vi åt lite tårta på lunchen för att fira att vi fått sålt en bil, och nu dricker jag vatten och lyssnar på the Cure.

Kronan kom ju igår och den ser bra ut. Jag tog lite halvkassa selfies och vill väl helst ta någon form av BRA bild innan jag visar upp den på allvar tänker jag. Den ser bra ut! Den är lite småsned framtill, men jag får väl distrahera folk med mina bröst (SKOJAR!!) så tänker de väl inte på det. Host.

Det är snart november och jag saknar Visby. Jag saknar att ha det stålgrå havet precis utanför hemma, att flanera längs strandpromenaden för att ta mig till bibblan och att sedan ta omvägen genom gravarna hem bara för ATT. Jag saknar att besöka min syster på kyrkogården. Jag saknar till och med den värdelösa shoppingen (som förvisso har utvecklats sedan jag bodde där!) på östercentrum, och att typ …åka till Gahms. :D

Jag har för övrigt fått i huvudet att jag skall klippa mig. Antingen bara någon decimeter eller två, ELLER så klipper jag håret axellångt. Frågan är ju bara om jag kommer att ångra mig? Det hade varit skönt att ha något som är lite mer hanterbart än längder som fastnar i byxorna när jag klär på mig. Något som går att fucking BORSTA utan assistans, för den delen? Något som torkar bara någon timme efter att jag duschat istället för att vara fuktigt resten av dagen. Det hade väl kanske varit något, eh?

Nu skall jag besvara mail och koka kaffe åt lärarna. Hejsvej!

Avbön

OKEJ jag har lärt mig — jag skall aldrig mer utmana Nurgle genom att skryta om hur djävla frisk jag är, för gissa vem som var tvungen att stanna hemma från jobbet idag? Och som blir hemma imorgon också? Mm, precis. Den här idioten.

Jag skall strax kräla ner under täcket igen och gömma mig för eventuella andra kaosgudar som vill bråka, jag ville bara sticka fram näsan och säga att jag är sjuk och det är SYND OM MIG. Martin har gjort det enda rätta och matat mig med glass och choklad, var är era offergåvor?

Skärpning i ledet!

Öh.

Hejdå.

Kung

Det jag har varit orolig för skall hända under ett års tid har nu hänt: Jag har bokat fel vid ett körprov. Det handlade lyckligtvis bara om ett par timmar och inte om dagar fel, och det har ~ish gått att åtgärda i schemat, men ja. Det är inte optimalt. Det har drabbat andra elever. Jag är mest bara väldigt trött, annars hade jag väl legat i en pöl på golvet och mått röv. Mår ju röv över det oavsett, såklart, men det finns inte energi till att verkligen angsta ur på det. Öh. Tur i oturen, I guess?

Jag hade ju planerat att springa idag MEN jag är snuvig och hes igen så jag tror att jag istället bör vara hemma och chilla. VARFÖR blir jag ett krassl varje gång det känns som att jag hamnar rätt vad gäller träning? Det är så himla fånigt, faktiskt. Springer som en gud och plötsligt är jag antingen sjuk eller skadad, det slår verkligen aldrig fel. Sedan får man börja om från ruta ett igen, för att min kropp verkligen inte tycker att det är en grej att bibehålla god form. Suck. Får se hur jag mår mot kvällen, kanske springer ÄNDÅ. Det sitter ju bara i näsan, så det kanske är okej ändå. Det här med om förkylningen sitter hals upp eller hals ner osv?

Fortfarande helt gapig efter mitt nya klänningsmönster. Det skickades igår. Det kommer inte att komma idag. Men jag VILL ha det idag. Sjukt pepp på att komma igång och sy lite igen! Det är ju en av mina favoritgrejer! Det där andra projektet som pågår just nu kommer jag ju inte att nämna innan jag fått tummen ur och fixat det där lilla felet jag gjorde, men öh. Det är också kul, så länge man får det att fungera. Jag blir ju bara så djävla putt när det  blir FEL och jag inte lyckas lista ut vad det är som gått fel. Det är egentligen ett djävla under att jag har lärt mig något alls, så som jag bångstyrigt backar så fort det inte blir som jag vill. Tur att jag inte är såhär tjockskallig i ALLT, kanske! :)

Två veckor till Halloween och det är fortfarande en skriande brist på festinvites. Jag landar allt mer i att jag väl får sitta hemma och chilla istället för att spöka ut mig och dricka vin. Vin har jag hemma också, så det löser sig väl — och jag antar att Martin inte höjer nämnvärt på ögonbrynen om jag spökar ut mig bara för att sitta hemma heller :D
På jobbet på själva Halloween tänker jag nog vara häxa. Det kan jag komma undan med som receptionist utan att se FÖR konstig ut. Inte för att kollegorna verkar klaga på om jag vill vara uppklädd — förra året tyckte ju åtminstone en av dem att det var helt okej om jag ville ha min mörkröda rostögonskugga vanliga dagar också, haha — men man sitter ju ändå här som ett litet ansikte utåt och jag vill ju inte skamma min arbetsplats genom att se helt vild ut.

Jag hade en fundering rörande garderob till lajv och hur den så markant skiljer sig från hur en riktig människa (jag) klär sig, men jag ville göra ett kollage med olika bilder till det och öh det har jag glömt av, så vi kanske pratar om det en annan dag. FÖR DET ÄR SÅ HIMLA INTRESSANT. Inte, men ja. Min blogg, jag bestämmer!

Nu skall jag försöka laga åtminstone halva hålet som uppstod efter dagens lilla miss vad gäller bokade tider, så hoppas vi sedan att den andra halvan också löser sig. Annars blir jag nog en pöl på golvet på riktigt, trött eller ej.

Hejrå!

Färgskala får representera gråskala

Högt och lågt, alltså. Det är mitt liv nu. Inga gråskalor här inte, antingen är det svart eller vitt!

Nu var jag onödigt dramatisk. Det får jag dock lov att vara för jag är ju helt plötsligt FÖRKYLD (jajajaja jag VET att jag häromdagen satt och skrev och skröt om hur djävla frisk jag är för tillfället) och surar över detta. Vaknade mitt i natten med halsen full av taggtråd och det är så djävla taskigt, faktiskt.

Igår var det högt; jag sprang 5 kilometer och satte eventuellt rekord? Jag var dock 46 sekunder ifrån mitt lilla mål på sub-30, men jag är så NÄRA. Så sjukt NÄRA. Jag var irriterad igår över att jag missade målet, vilket är korkat. jag BORDE ju vara glad över hur snabbt och bra jag sprang, och hur bra det ändå kändes i kroppen trots att jag pushade den.

Jag mådde bra igår, jag var bara trött. Det kändes absolut inte som att det skulle vara en risk att springa, då hade jag ju inte gjort det. Men hepp, här sitter jag med sockervadd i skallen och skitont i halsen och kraxar i telefon och får medlidsamma blickar från kollegorna.

SKITLIV.

Dramatisk, igen. Oroa er inte, jag mår bra bortsett från förkylning. Det blev ingen långpromenad imorse och det blir ingen långpromenad förrän jag är pigg igen. Jag kommer att gå raka vägen hem från jobb ikväll och lägga mig och vila (och dricka torsdagsöl såklart!) och sedan bara chilla tills allt är piggt och alert igen. Jag skall ju orka spela rollspel på lördag, så! :)

Men ja. Lärdom jag kan dra av detta: utmana inte Nurgle, det slutar inte bra.

Hepp!

WordPress theme: Kippis 1.15