Fuck allt?

Det enda jag gööööööör är att posta gamla bildeeeeeer

Den här har Mia tagit på mig. Mia är en av mina bästa människor OCH hon skickade en jättefin blombukett till mig på min födelsedag vilket var så sjukt fint av henne? <3

Solen skiner men det är svinkallt ute. När jag vaknade imorse var det -4, hallå? VAR ÄR VÅREN. Tog dock kort på en massa fina blommor när jag tog min morgonpromenad, så det är ju på gång. Det sägs att värmen skall vara bra mot covid-19 så jag hoppas ju att smittospridningen skall chilla lite när det verkligen blir varmt här sedan. Drömde mardrömmar i nättras; att Martin hamnade i respirator igen, pga corona. Helt sjukt.

Jag har en ny klänning och ingenstans att gå. 2020 hittills har verkligen varit skit? Jag trodde att efter denna jul och nyår så skulle 2020 bara kunna bli bättre än 2019, sedan kom corona och ba HOLD MY BEER och nu lever vi mitt uppe i en dystopisk apokalyps. Fun times! Inga coola dräkter eller robotar eller något, bara slut på toalettpapper i alla butiker och folk som hetsar satan över att köpa spaghetti och konserver. Jag hoppas att jag om ett år när jag läser tillbaka i bloggen kan garva åt detta istället för att avundas 2020-jag. Det KAN ju faktiskt bli värre, vem vet.

Usch.

Men i alla fall. Planen för kvällen är i stort sett att göra KNAPPHÅL. OM jag orkar göra typ 10 så kan jag måtta in det sista som måttas in skall sedan, och efter det är det verkligen bara knapphål som gäller innan klänningen är klar. Borde jag öppna en flaska vin för detta..? Det kanske hjälper att vara lite full och glad.  Herregud vad jag hatar knapphål. MEN DET BLIR SNYGGT. Det är ju enda anledningen till att man plågar sig genom detta, right? :P

Martin fyller år på lördag och jag har ingen aning vad jag skall ge honom. Svårt det där. Han har ju allt han vill ha och jag har inga alls snajdiga idéer på vad han skulle kunna sakna. Jag får gå på stan på fredag efter jobb och se vad jag kan lyckas få till. Ogillar att jag inte har någon plan. Jag HADE planer och idéer men i ett Sverige där ALLT ställs in just nu så är inte riktigt mässor eller konserter något kul att sikta på, känner jag.

Vad kuuuuul allt är.

Det är helt okej. Jag är bara lite bitter-fast-samtidigt-inte. Tur att jag har mina knapphål, tänker jag. Något att göra.

Woo~

Dagen före

Jag: Hatar att fylla år, blir obekväm bara med tanken på det
Också jag: Blir sur om folk inte säger grattis

Hejjjjjjj såhär dagen före min födelsedag/förödelsedag/whatever. Dagen före min lediga fredag, om inte annat! Ikväll skall jag dricka öl och imorgon skall jag sova tills jag vaknar och sedan åka in på stan en sväng och uträtta lite ärenden. Har ett par presentkort jag nog skall utnyttja, och så vill jag köpa en flaska med bra vin att dricka på kvällen. Skall eventuellt ta mig till Backa också, om jag lyckas lista ut kollektivtrafiken, men det fixar sig. På kvällen skall jag tvätta, så någon gång under dagen behöver jag hinna med en promenad :)

Idag gick jag till jobbet! Jag har även kört bil till IKEA och handlat lite grejer till kontoret, och nu har jag 4 timmar kvar av dagen innan jag skall hem till kall öl och försöka bli färdig med min klänning. Har ett fåtal sömmar kvar att fälla och skall även ”fodra” ärmarna där knappar och knapphål skall sitta, och sedan är det dags för …knapphål… yeah. Det blir bra! Det ser snyggt ut på dockan i alla fall, så jag hoppas att det även ser snyggt ut på mig, sedan. Om jag orkar tvätta mitt linne imorgon så kanske jag skjuter på knapphålshelvetet för att sy en underklänning istället :P

Har eventuellt ett broderiprojekt på g till jobbet också, får se hur jag gör där.

Men ja. Jag lever, jag fyller snart äldre, jag har inte riktigt känt av födelsedagsdepressionen än men det kommer väl ikväll. Tur att jag har en Martin som kan krama på mig när ångesten drabbar <3

Ha en bra dag hejdå

Suck

Igår kändes allt peppigt och bra och idag vill jag mest bara gråta. Kul det där. Så försöker man reda i varifrån depressionen strömmar och jag vet inte ens. Jag bryr mig väl egentligen inte heller. Just nu bryr jag mig inte om något.

Skall springa ikväll, men det är väldigt blåsigt ute. Överväger att skjuta på det tills imorgon, men imorgon tänkte jag gå till jobbet och det  blir nog alldeles för stor påfrestning på kroppen om jag först kommer att gå ~16 km och sedan skall springa ~7 km, så det är bättre att få det gjort idag. Imorgon skall jag dricka torsdagsöl och sy.

Rollspelsklubben på söndag är framflyttat till juli vilket i sig är skitbra för då slipper jag fundera över ifall jag vågar gå eller inte, men samtidigt är jag så djävla trött på att ALLT  blir inställt och flyttat. Man kan liksom inte se längre än en dag framåt i tiden, och för mig som vill ha saker klart och tydligt planerat så är det så djävla jobbigt att inte veta ALLS vad som finns bakom nästa krök. JA det är samma för alla, men jag kan ju bara tala för mig själv. Det enda den här bloggen är är en krönika över mina tankar och åsikter och funderingar, jag har aldrig påstått att den skall vara något annat.

Men ja. Det är fyra timmar kvar av arbetsdagen och jag skall köpa frukt + städa av på vinden, och sedan skall jag nog sortera mitt skrivbord lite. Det är väldigt lugnt här idag. Vi har just nu bra beläggning framöver, men vi får också mycket avbokningar sådär i sista sekund, liksom. Jag hoppas att vi seglar ur detta på rätt köl, jag har verkligen inte alls råd att bli arbetslös just nu. Det är jobbigt att tänka på.

Jag är inget kul idag. Jag är bara trött och sur. Det går väl över, men idag är inte min dag.

Vad är det som går och går

Världens långsammaste sömmerska vaknade åtta imorse och har sedan dess sytt ärmar. Det är fan tio timmar sedan jag gick upp? VARFÖR ÄR JAG INTE KLAR

Har tittat på lite Netflix, Viaplay, stirrat i väggen. Ingen promenad — än! — och jag är mest bara trött på allt för tillfället. Inte deppig as such, men märker ju att jag inte riktigt är lika pepp och glad som jag var igår. Nåväl. Man kan inte vinna alla dagar.

Martin steker hamburgare åt oss och sedan skall jag se ifall det blir en promenad, eller ifall jag bara rullar ihop mig inne i sängen och fortsätter att stirra i väggen tills jag somnar. Öh.

Imorgon är planen att komma ut och springa! Gudarna skall veta att jag behöver det, både fysiskt och psykiskt. Blir tokig på detta påtvingade stillasittande. Jag vill ut och dansa och sjunga och dricka öl och krama människor! Det vill vi ALLA, jag vet. Jag är absolut inte ensam om att bli tokig på detta, och då är jag ju ändå på min arbetsplats på vardagarna och faktiskt träffar människor, så jag får ändå mycket bättre social stimulans än de flesta andra för tillfället. Jag bara hoppas att vi inte går sönder av detta, ’s all.

Trött.

Skall se ifall jag kan börja sätta knappar på ärmarna ikväll, så är jag klar med den biten. Skall bara sätta linne där först, på samma sätt som jag gjorde i öppningen framtill. Är det en klänning eller en rock? Båda, antar jag. Endast fantasin begränsar!

Okej, ha en bra dag! Hejdå.

Oro

Den här ständigt växande oron äter verkligen upp mig inifrån just nu. Martin har en läkartid imorgon bitti så jag tänkte hänga med honom så att vi kan ställa lite frågor till läkaren hur vi skall förhålla oss till detta, vad vi skall göra för att minimera risken att han blir sjuk. Skall vi isolera honom, mig? Skall den ena av oss flytta hemifrån? Skall vi fortsätta som vi gör idag och bara hoppas på det bästa?

Jag trodde när helvetet från jul var över att det skulle dröja fram till i höst till nästa stora influensaperiod, att han skulle få åtminstone ett halvår på sig att återhämta sig innan det var dags att börja oroa sig över att han kunde bli sjuk igen. Istället händer detta. En influensa som för de flesta är helt ofarlig, men som för riskpersoner är väldigt farlig.

Jag är så trött. Jag är så urbota trött. Det snurrar i skallen på mig. Jag känner inte helt att jag klarar av att tänka normalt, fungera som jag borde. Ni får känna att min oro är överdriven, men ni vet ju inte hur illa det var i julas. Ni vet inte. De flesta av er vet — lyckligtvis! — inte hur det är att sitta i möte med en läkare som säger ”vi kan inte garantera att han överlever” när det enda i världen du vill höra är att allt skall bli bra. Att sitta hemma i två veckor och bli erbjuden tröst och stöd och kärlek av ALLA utom just den personen man verkligen behöver det från. Jag vill inte att vi skall behöva gå igenom detta igen, jag har inte orken. Vi löser det ju såklart OM det blir så illa, men jag är rädd.

Vi har möjligheten till karantän, men hur skall vi överleva då? Vi behöver min lilla inkomst. Jag har på banken så att vi skulle kunna klara en månad till om vi verkligen snålar satan, men sedan är pengarna slut. Har jag ens ett jobb kvar ifall jag går härifrån?

Jag önskar att jag kunde slippa känna stressen, den här ständiga stressen. Den lilla bollen av skräck som ligger och rullar i min mage. Oron som hela tiden strålar genom hela kroppen. Herregud, jag tar ju död på mig själv bara genom att vara såhär rädd, men jag kan inte få stopp på det. Han FÅR inte bli sjuk.

Men jag syr. Jag försöker distrahera mig så jag syr och pillar och justerar och tittar på Netflix och låter bli att dricka vin för det är vardag och jag får inte självmedicinera min ångest med vin. Jag FÅR däremot självmedicinera med hantverkande, så jag kör på det.

Spelningen jag skulle på på måndag flyttas fram. Inte oväntat. Förmodligen också det bästa, för jag tror att jag inte hade vågat gå. Men ändå. Allt försvinner.

Jag vet inte.

Ha en bra dag <3

Knapphelvete

Det går framåt med den gröna. Fick sådan sjuk ångest igår men lyckades reglera någorlunda genom att sy, lyssna på bra musik och öh dricka vin. Ja, nej, jag vet — man skall inte självmedicinera med alkohol när man mår dåligt, men det hjälpte i alla fall. Det kändes som det viktigaste i sammanhanget. Idag har jag också ångest, men slut på vin. Tog med mig mitt lilla sykit för att jag tänkte att jag kan passa på att göra knappar nu under arbetstid eftersom det verkligen är helt dött på jobbet mellan elevbytena, men först tog det fem minuter att ens lyckas trä nålen och sedan gick tråden av så jag blev sur och packade ner allt igen. Det finns fortfarande tid att sy. Jag tror dock att jag för min egen skull skall införskaffa en ny nål eftersom den jag använder nu är helt sönderböjd.

Det är svår att inte ha ångest just nu. Allt kommer att bli bra, men för tillfället känns det svårt som fan. Jag är så väldigt orolig över ifall Martin smittas. Det är svårt att hantera, emellanåt. Jag har som sagt var inte så mycket ork kvar efter julen, så det är bara lite mycket just nu. Skall sy ikväll (ingen löpning iochmed tån) så jag hoppas att det skall lugna nerverna lite. Ta fokus från allt som är jobbigt.

Inledde arbetsdagen med att börja gråta på jobbet så allt går bra kompis :))))))))

Annars är det bra. Jag har hälsan. Tån gör ont. Mamma är sjuk. Det har jag inte sagt? Mamma är sjuk. Feber och hosta. Hon är 60 så hon är inte i riskzonen, men det gör mig ändå väldigt stressad. Det är liksom ytterligare en grej som suger energi just nu. Jag vet inte hur länge jag orkar ha det så här innan det blir för mycket.

Mer alkohol, kanske.

Det är ju tydligen en grej nu.

Jag fyller år om 11 dagar och det spelar verkligen ingen roll alls för världen är på väg att gå under och jag vet inte ens vad ålder är längre. En siffra som avgör huruvida det är hög risk att man dör av corona eller ej. Så himla onödig information?

Jag bara önskar att jag hade ångesten under kontroll, att jag slapp sitta och skaka mellan varven och ha denna ständigt växande lilla klump av glöd och skräck i magen. Det är inte hållbart. Någongång förr eller senare kommer det att rasera min lilla kropp. Den orkar ju bara så mycket.

Vi får se.

Ha en fin dag.

Det går så djävla bra för mitt lag just nu

Det är verkligen inte meningen att jag skall springa, jag börjar inse det nu. Varenda djävla gång det börjar gå bra för mig med löpningen så händer Något™. Sistgång fick jag störtinfluensa och sedan blev Martin sjuk. Den här omgången? JAG BRÖT EN TÅ IGÅR. Jag menar, wtf?

Hur bryter man en tå?
Olika sätt. Jag tappade en (lyckligtvis tom!) ölflaska på foten, och bam så hade jag en bruten tå.

Vilken tå är det? 
Den mittersta tån på vänster fot.

Skall du inte åka till akuten?
Nej, de bryr sig bara ifall det är stortån, resten får läka av sig själv.

Har du ont?
Så in i HELVETE. Bättre idag än igår, men det värker som fan mellan varven. Precis när det hänt fick jag stå dubbelvikt intill bänken i ett par minuter och djupandas. Har sovit illa i nättras för jag vaknar till emellanåt av att strålar hela vägen upp i benet från foten.

Det är första gången jag brutit något och detta är ju alltså fruktansvärt? Förstår inte hur folk som bryter armar och ben överlever faktiskt. Igår drack jag vin för att dämpa smärtan, idag tar jag värktabletter. Är nog därför det inte gör jätteont just nu, men jag märker ju direkt att det värker om jag ställer mig upp.

Ute skiner solen och det är varmt och fint och alltså PERFEKT väder för en promenad runt sjön, men jag bör vila foten just nu så här sitter jag i sängen och syr och surar och tittar på Frasier (alla säsonger på Viaplay wooo!) (jag ser verkligen fram emot mitt favoritavsnitt, det där jag gråtskrattar till :D) och ugh.

Tur att det är rollspel ikväll så att jag får NÅGOT roligt ut av den här helgen.

Klänningen blir ju bra, i alla fall. Det är dock mycket tyg att hålla i och eftersom jag kör en lite annorlunda teknik rörande fällandet av sömmarna på denna gentemot den orangea så känner jag mig snabbt trött i handen, så jag får sy i omgångar. Kanske skall ta itu med broderandet av nattlinnet en stund istället, ifall jag nu för en gångs skull kan bestämma mig för vad jag skall göra. Det HADE varit kul att göra bofinkar (eller vad fan nu tit är för fågel) eftersom broderiet skall vara över bysten mennnnn det blir nog alldeles för rörigt och de flesta skulle nog inte koppla den oerhört muppiga ordvitsen.

Suck.

Fick i alla fall färgat håret igår så jag är åtminstone ett snäpp snyggare i min misär. Woooo.

Ha en bra dag!

WordPress theme: Kippis 1.15