Efterlyses: Kram-karl!

Jag är så fett i behov av lite kramar! Jag blir tokig på att inte ha någon att kela med, att krypa nära inpå och liksom bara -vara- tillsammans med. Jag är i grund och botten en väldigt intim människa, sedan kanske inte alltid detta märks, men det är dagsens sanning. Jag älskar att kramas, men so far har jag aldrig hittat min like. Så fort jag kramar på folk så drar de sig alltid undan efter de där ”tillåtna tre sekunderna”, typ. Ingen vill någonsin fortsätta; själv avskyr jag att släppa.

Så. Hur hittar man en man som gärna håller fast en lite längre och delar med sig av sin värme? Var skall man leta, vad skall man säga? ”Hej! Du ser trevlig ut. Vill du kramas med mig tills armarna faller av?” (å andra sidan – tänk om han luktar illa när man väl är nära inpå? bummer!)
…jag har varit singel waaaaay för länge. Det är snart två och ett halvt år sedan, och sedan jag dumpade mitt snedknullande ex har jag haft två förbindelser, varav den ena på sätt och vis liknade någon slags relation, men som mest gjorde mig skadad i hjärnan. Nåväl. En sak har jag lärt mig: Hunkar är inget att ha. Jag har varit med hela TVÅ gudomliga män, men …så djävla kul i sänghalmen har de inte varit. Självklart inser jag att en stor del av skulden ligger hos MIG, som okunnig och blyg novis, men …jao. Jag vet vad jag vet, helt enkelt!

Nu blir jag sådär frispråkig igen. Jag vet att en del tar illa upp av att jag har så lätt för att skriva av mig for you all to read angående sådana där saker som rör sex och sådant, men jag tycker helt enkelt inte att det är särskilt skamligt. Faktiskt. DÄREMOT så har jag en del problem att diskutera saker som rör mig personligen vad gäller diskussioner IRL. (fast jag märkte när jag var onykter i fredags att sprit får mig mer …öppenspråklig på den punkten, hoho)
Jag är ju väldigt blyg IRL, vilket inte särskilt många tror på.
”Öh, du har ju värsta nakenbilderna på dig själv på nätet! Inte fan är du blyg inte!”
-Det är inga nakenbilder. Ja, jag HAR nakenbilder, men de visar jag ju ingen. Må så vara att bilderna är någorlunda avklädda, men herre min je, vad har det med mig och att jag har svårt att prata med folk att göra? Dumma mänsklighet.

Nåväl.