Ett nytt kapitel!

Jag har fått jobb! Det är väl det rimligaste sättet att inleda detta blogginlägg :) Var på intervju idag på en trafikskola i Gamlestaden och gick därifrån med sjutton kilo sten bortplockade från min rygg. Vilken grej! Jobbet låter jättekul och känns perfekt för mig, och det är helt VILT att liksom …någon vill anställa mig. Galet!

Jag är inte gjord för arbetslöshet. Mitt blod skriker efter värde genom aktivitet, efter något att hålla mig sysselsatt av. Det var skönt med långledigt i början, men de senaste månaderna har jag mått allt sämre av att bara SITTA HÄR HEMMA och söka jobb utan att få något som helst gensvar. Att liksom på ett bananskal halka in och erbjudas en tjänst som verkligen går hand i hand med vad jag söker och vill få erfarenhet av är guld värt. Wow.

Jag har min första arbetsdag imorgon.10-18; åtta timmars jobb efter sex månaders hemmasittande. Mamma skulle ha bjudit på middag imorgon kväll hade vi planerat sedan tidigare, men vi skjuter på det eftersom jag förmodligen är antingen väldigt trött eller väldigt uppe i varv efter morgondagens arbetsdag.

Tjänsten är ett vikariat just NU, men mycket bådar gott för att det kommer att bli förlängt. Jag har en känsla av att jag kommer att trivas, och ser fram emot att få jobba lite igen :D

Tack för alla lyckönskningar idag <3 Ni är guld värda, ni som följer från olika fronter. Håll tummarna för mig imorgon! Jag har en del nerver inför min första arbetsdag, haha :D

Whee!

 

(barnvaktandet gick bra! dagisfröken som upplysts om att faster Carina skulle hämta pojkarna hade gått hem tidigt och inte skrivit ner denna info, så det tog en stunds kontrollringande från dagispersonalen innan jag fick kvittera ut mina pojkar och gå. bra grej! det visar att deras rutiner håller och att de verkligen inte släpper iväg ungarna med vem som helst, trots att de står intill och hoppar och jublar ”CARINA!”

vi åt pannkakor och hade en smärre toalettolycka, men det löste sig. jag fick jättefina teckningar och de fick ”juveler” till sina respektive skattkistor. glada! ”vi vill ha mer diamanter” sade Bobby lurigt och jag ba ”ni får ju inte tro att ni får saker VARJE gång jag kommer” och kallsvettades lite över att jag liksom skämmer bort dem. men huuuur kan man låta bli? gullungar!)

WordPress theme: Kippis 1.15