Say my name

Gårdagens look + Snapchat förvandlade mig till barnkejsarinnan från Never-ending Story. Det får väl vara okej :)

Det har varit en intensiv dag. Jag kommer att vara ärlig här och nu, men jag vill att ni skall förstå och ha med er att mommo är och har alltid varit en av de allra viktigaste människorna i mitt liv. Hon är min släkt, min bästa vän och någon jag aldrig vill skall utsättas för minsta onda. Men hon är besvärlig. Hennes åldersdepression är besvärlig, är väl mer korrekt. Jag håller på att rusa i väggen pga försöker hantera henne när 90% av hennes interaktion just nu är panikattacker. Gudarna skall veta att jag vet hur det är att lida av panikattacker och ångest, men gudarna skall också veta att det tar alla mina krafter att hela tiden försöka trösta. Jag VILL, men jag har inte orken själv. För folk som snackar skedar så finns just nu bara sneda gafflar i min låda. Jag är slut.

Vanligtvis är hon mer glad än ledsen när jag är här. I min själviskhet så är det roligare för mig. Jag FÖRSÖKER verkligen trösta och få henne att känna sig trygg nu också, men hon rebootar snabbare och snabbare och blir allt mer upprörd varje gång hon är tillbaka på ett problem vi alltså JUST har löst. Hon är rädd. Det gör mig ledsen och jag (själviskt, igen) känner mig så otillräcklig. Jag vill kunna ta ifrån henne allt som oroar, skrämmer och upprör henne. Jag kan inte det. Även när jag gör rätt blir det fel och det gnager mig hela tiden.

Jag är egoistisk. Men jag vill samtidigt bara att hon skall må bra. Jag känner mig som den sämsta människan i världen som ens har mage att klaga på detta, men jag måste få ventilera för jag går sönder här. Jag kan inte laga henne utan att helt förstöra mig själv. Vad gör man ens?

I övriga nyheter har jag haft cirka världens bästa fika idag. Bara två timmar men vad mycket som hanns med, så mycket vi hann säga. Älskade vän ❤️

Imorgon åker jag hem. Det innebär två saker:

  • Mommo kommer att få en fullständig panikattack när jag åker
  • Jag kan få kramas och gråta när jag kommer hem

Jag ser inte fram emot det första.

Jag är glad att jag åkte hit, men jag är också väldigt redo att åka hem. Igen: självisk. Det får vara så.

Kram på er.

WordPress theme: Kippis 1.15