Om lakan och bussar

Jag irriterar mig över att när jag under längre perioder håller igång med mina minst 15k steg om dagen så får jag ont i benhinnorna. Just nu är det benhinnan på det vänstra benet som strular, vilket innebär att jag inte kan springa idag -_- ”Vila” är bästa tipset för återhämtning, suck. Får se ifall jag eventuellt kan få mina steg ifall jag tar en näve kortare promenader istället för en låååång promenad hem efter jobb idag. Jag vill ju fortfarande få mina steg! Sov med tigerbalsam och en benvärmare på benet i nättras, det kändes lite bättre. Kände inte av det jättemycket när jag gick till jobbet imorse, men jag känner ju fortfarande att det ÄR där. Kan minnas att detta har skett 2-3 gånger tidigare och ungefär efter lika lång tids aktivitet, så det är ju inga konstigheter EGENTLIGEN. Jag får bara ta det lite lugnt just nu, och sedan komma igång igen så fort det har gått över.

Tvättade ju igår. Ställde mig sedan med strykjärn och strök en uppsättning rentvättade lakan och bäddade i sängen och DJÄVLAR I MIN LILLA LÅDA vad skönt det var när man nyduschad kröp ner mellan släta, rena lakan? Det enda som hade kunnat göra saken bättre vore ifall mina lakan fått torka på en ställning utomhus. Jag ÄLSKAR lufttorkade lakan! Det luktar så gott. Jag och Martin måste absolut ha en tvättställning i trädgården till vårt framtida hus sedan. Mamma hängde ut tvätt nästan året runt i viss mån, och jag vill sannerligen göra detsamma. #tantbloggen

Det är måndag, jag är tillbaka på jobbet och jag längtar efter Martin. SNART HELG IGEN. Jag är lite stressad över den stundande hemresan från Göteborg eftersom jag är en idiot och stressar över sådana saker en vecka i förväg. I vanliga fall bokar jag extrasäte, vilket innebär ett dubbelsäte för sig själv + priority boarding, men den här gången (samt nästa helg) så fanns inte det alternativet, så jag behöver köa som vanligt och mest troligt sitta bredvid någon hela resan. Det är verkligen inte en fråga om liv och död, jag bara …gillar att få sitta själv, och kunna röra mig som jag vill. Det kommer att gå bra såklart. Jag är bara lite ur balans när saker ändras på sätt jag ogillar.

Nu kan man ju SNART nästan börja räkna ner tills det är dags för Filippinerna! Det är strax över en månad tills vi åker :D TRE veckor med pappa, Prescilla, hundgänget och solsken? Jag tror att vi kan överleva det ;) Jag skulle nog dock behöva hitta en ny bikini tills dess, men det är ju fortfarande ”sommar” så det borde gå att ordna.

(medeltidsveckan tog slut igår så EGENTLIGEN är det ju höst nu, enligt den gamla tideräkningen ;))

Livet är bra, trots att jag måste dela säte med någon random på bussen :P

Ha en bra dag! :)

WordPress theme: Kippis 1.15