Släng dig i väggen, skrotlördag

Såhär såg kvällen ut. Jag förtjänade det. Jag har rört mig så sjukt mycket på sistone (t.ex nästan 29k steg igår? liksom.) så jag känner att EN kväll av dekadens och chips med dips är liksom okej.

Jag tänkte skriva ett snabbt inlägg bara för att berätta om IDAG. Jag skall skriva om resten av mina dagar på medeltidsveckan imorgon, men ja. Idag är idag, och så vidare.

Jag var ute igår kväll, trots att jag initiellt planerat att sitta hemma hela kvällen. Glada vänner lockade med öl och jag gick hemifrån relativt sent, så jag hade ändå tid åt att umgås med mommo samt hinna få helt sjukt jobbig seperationsångest wooo. Jag var hemma tidigt (well, i jämförelse :D) och i säng strax efter midnatt. Sov *relativt* okej i nättras, väcktes av mommo en halvtimme innan klockan ringde för att hon ville se om jag var vaken. ”eh ja” sade jag och hon ba ”OKEJ JAG LÄGGER MIG IGEN” och somnade om. Kaostant. Jag somnade~ish om också. Snoozade lite. Pillade på mobilen. Värmde mig under täcket. Gick sedan upp och väckte henne och så åt vi frukost ihop.

Efter frukost det här awkward tidspartiet där jag packar och vi sedan för en mer obekväm konversation där ingen av oss VILL tänka på att det är dags för mig att lämna henne igen, men hon ändå hela tiden återkommer till det faktumet – med gråten i rösten. Älskade mommo, det skär sönder i mig att jag gör dig så ledsen ändå. Det blir så skarpa kontraster för henne; först är hon så glad och uppspelt att jag kommer, sedan är hon så avgrundsdjupt förtvivlad över att jag åker. När taxin kom blev det ett kort och snabbt avsked i dörren, och jag vände mig om tio gånger på väg till taxin och vinkade till henne. Plötsligt hade jag vinkat för sista gången och satt mig i taxin. Fruktansvärt.

Ut till flyget med en jättetrevlig taxichaufför, checkade in och dumpade väskan och gick till gaten och hängde. De som skulle till Bromma fick flyget lite försenat och när de väl fick börja sin boarding irriterade jag mig över att VI inte påbörjat vår boarding än, det var ändå bara fem minuter kvar tills vi skulle lyfta..? (11:15) TRODDE JAG. Trodde ALLA ANDRA. Plötsligt ropas det ut att flyget till Malmö var två timmar försenat. TVÅ. TIMMAR. Fuck sake.

Vi fick varsin kupong på 80:- för att köpa något att äta i caféet eller i restaurangen. Jag köpte ”ost- och skinkwrap” i caféet tillsammans med en flaska vatten. Vattnet gick åt när jag försökte svälja ner vad som var något av det äckligaste jag stött på i mackväg. Det var smaklöst och vidrigt och liksom bara vitt och sött och urghl? NEJTACK.

När klockan närmade sig 13:30 som var vår nya avgångstid ställde vi oss alla i kö till disken igen. Och köade. Och köade. Och sedan ropade de igen ut vår avgång och alla utbrast ett gemensamt MEN VAFAN när de lade på ytterligare en timme på vår flygtid. 14:30. Jag ville gråta. Jag var trött, jag var ledsen för att jag lämnat mommo, jag ville bara HEM och få duscha och packa upp och städa och promenera. All energi försvann ur kroppen på mig.

14:45 lyfte vi äntligen. BARA 3,5 timme försent. Jag var hemma inför min dörr ~17:20. Hela dagen är liksom …borta. Gick ner på BK och köpte snuskmat och åt och kände mig äcklig för jag ville egentligen inte HA en massa friterat skit ikväll, men jag hade noll energi över till att fixa den sallad jag drömt om hela dagen. Tog en långpromenad, fick mina steg för dagen. Köpte chips på hemvägen, och har efter en lång, varm dusch chillat på soffan och tittat på Grand Designs. Igen.

Nu skall jag kräla till sängs och läsa Pratchett tills det är dags att sova. Imorgon har jag tvättid 06-13, men jag går nog upp vid 07:30-08:00 något. Vi får se. Imorgon är tvätt- och städdag, och så tänkte jag springa lite också. Får se vad det är för väder bara – idag har det regnat vilket är bra väder för träning; är det sol så är det svårare för det blir så djäkla varmt.

Ni får ha en fin kväll! Min lördag är mest mupp :P

Kram på er!

Katt <3 Krabba

(det finns banne mig för få bilder på oss två ihop. det får vi åtgärda!)

Fem år. Det är ju nästan en evighet, ändå. En BRA evighet. Den finaste av alla evigheter – för det är VÅR evighet. På något vänster har vi två lyckats hugga (knipsa!) tag i varandra och hållit fast i fem år, trots 30 mils avstånd oss emellan. Vi har helgerna, och ibland – ibland – underbara veckor ihop. Julledighet och sådana saker, liksom. Semester. De bästa grejerna, för det innebär inte att jag efter två nätter måste trycka ner mitt bös i en väska och åka tillbaka till Malmö igen, eller med hjärtat på väg ut ur strupen låsa dörren när han tagit sina saker och åkt hem. Någonstans lär man sig hata söndagar, för det är vår sista dag ihop på en vecka. Någonstans längtar jag mig sönder och samman efter långa, tråkiga skitsöndagar när vi bara slöar på soffan en hel dag och zappar mellan värdekassa program på TVns alla kanaler.

Mest av allt längtar jag efter att få flytta ihop med dig, men vi jobbar på det. Det kommer att lösa sig. Har inte avståndet tagit kål på oss efter fem år så kommer vi att överleva den sista perioden fram till en flytt, också.

För varje vecka lär jag känna dig mer och mer, och jag älskar allt du är. Du är en av de snällaste människor jag vet. Du är så sjukt smart (ibland FÖR smart kanske :D) och väldigt ödmjuk (…för det mesta ;)) och oavsett var, när eller varför kan du fortfarande få mig att skratta. Heck, jag kan ju börja skratta i min ensamhet på öppen gata bara genom att tänka på något du sagt eller gjort. Jag tycker att det är viktigt. Så länge vi kan få varandra att skratta så är har vi ett Forever After på gång här.

Vi firade ju förra veckan, men idag är vår EGENTLIGA femårsdag. På mitt håll har det varit en dessvärre ganska kass dag iochmed besvär med hemresan från Visby, men jag hoppas att din dag har varit bättre.

Jag ville mest bara säga att jag älskar dig. Det vet du ju, men jag tycker om att säga det också. (”Vad praktiskt”, amirite? ;))

Det var allt :D

♥ ♥ ♥ ♥ ♥

WordPress theme: Kippis 1.15