Listor på listor på listor

Okej, men alltså.

Man kan få en länk av någon; på mail eller chatten eller någon som postar till en att ”KOLLA DETTA”. Man klickar. Youtube, kanske. Eller en blogg. Och alla kommentarer går i stil med ”HERREGUD VAD JAG SKRATTADE” ”Jag gråter av skratt! Jag ramlade av stolen för att jag skrattar så hårt!” ”Det här är det roligaste jag NÅGONSIN sett!!!!one1” och själv sitter man där, helt djävla oberörd. Sure, det kanske var lite smålustigt den där grejen de sade. Man hade en kort stund ett lätt flin över läpparna. Men alltså… så djävla kul var det ju inte.

Är jag så djävla konstig alltså? ”Försök att se det här UTAN att bryta ihop av skratt!” yeah alltså jag vet inte jag, jag gäspade och hoppades att det snart skulle vara slut så att jag kunde skicka ett trevligt ”haha” tillbaka. För jag vill inte säga ”Du, det där var banne mig skittråkigt, vad skrattar du åt??” för det är ju liksom otrevligt.

Det här är samma tankegång som alltid skrämmer mig lite när folk rekommenderar sina favoritböcker/filmer/serier och så vidare. ”Lyssna på den här låten, den är så vacker att jag får gåshud!” ”Jag har aldrig läst något så välskrivet som detta, karaktär X är så djävla djup och sympatisk!” ”Den här filmen borde ha ALLA pris” – och jag står där och vågar ju inte riktigt klicka på er länk, för tänk om det liksom är precis lika illa som den där skittråkiga youtubefilmen RandomNisse skickade till mig för en vecka sedan, omhuldad av lika många superlativ och ”OMG!!!”

Det oroar mig faktiskt en hel del.

Listan över filmer, böcker, serier och musik jag har fått tips om är jättelång, och jag slår vad om att säkert 95% av den är hur djävla bra som helst, men jag vill inte vara den där som skickar tillbaka det artiga och intetsägande ”haha” för liksom, tänk om youtubefilmen ÄR skittråkig?

Fattar ni mig här?

I övrigt: Det är regn i luften, jag tänker äta chips till kvällsmat, jag är dödsförkyld men det känns i alla fall inte längre som att jag har halsen full av grus, jag fick visa leg när jag köpte nässpray och ipren (artonårsgräns???) och nu tänker jag gå hem för dagen. Kram på er!

Kommentera

WordPress theme: Kippis 1.15
%d bloggare gillar detta: