En vecka senare & när blev jag Barbie?!

så djävla dramatisk bild

så djävla dramatisk bild

Okej, så nu har det gått en vecka sedan jag loggade ut från Facebook på telefonen (fortfarande inte loggat in en enda gång, yay!) och sedan jag beskar mitt användande av Facebook vid dator till någon minut om dagen för att kolla notifications och delta lite i min träningspeppsgrupp, och det känns fortfarande skitbra. Så oerhört mycket av den dagliga negativitet jag utsätts för (och bidrar till!) som direkt skars bort nästan till fullo, och så djävla mycket tid jag kan lägga på annat. Stressen minskar eftersom jag inte längre har ett behov av att hålla mig uppdaterad på vem som säger vad var och varför. Jag är fortfarande helt inne på att jag skall behålla mitt medlemsskap och att jag kommer att fortsätta logga in en kortis varje dag för att kolla läget, och förr eller senare är jag väl tillbaka ”på heltid” igen, men just nu känns det här som en djävligt givande detox för någon som varit alldeles för hetsig på att logga in och kolla läget hela tiden. Jag kan rekommendera att ta ett par dagars ledigt från Facebook, om man nu inte vill pausa helt och hållet en längre stund. Jag har inte ens känt mig sugen under helgen att logga in och kolla, woop! :)

I ärlighetens namn så är dessa sociala medie-sidor alldeles för tidskrävande och slukar både tid och själ av en. Klart jag saknar att ha lättillgänglig kontakt med mina vänner, men samtidigt så har de både telefonnummer och emailadress till mig, så jag går ju fortfarande att kontakta ifall man behöver ha tag i mig :P

Här får ni en selfie från imorse innan jag stack ut och sprang:

tumblr_np96crGcg01swv52fo1_1280

Bisarrt nog så ser min kropp plötsligt sjukt mycket bättre ut på bild än den gör i verkligheten, haha. Jag menar, nog för att träning + god mathållning har givit resultat, men kanske inte riktigt så att jag plötsligt är real-life Barbie..?

Ser fram emot onsdagens morgonrunda, får se ifall jag lyckas hålla igång och få en bra tid då eller ifall idag var lite av en one-off i den aspekten. Jag vet ju att jag är på väg framåt – ständiga rekordsbrott och bättre mående är väldigt bra indikatorer rörande det – så jag försöker mest hålla mig tålmodig och mantrachanta att det enda det handlar om är att ge det tid och att inte ge upp :)

För övrigt blir årets sommarfest på en vingård – med tillhörande vinprovning! Så djävla Hollywood. Det blir asnice :D Jag misstänker att sommarfesten med meny och dricka inte riktigt kommer att se lika fint ut på papper som på tallriken, haha. Men man får lov att ha dagar då man äter mer än man har som mål – så länge det inte är en daglig grej så spelar det ingen roll what so-fucking-ever :)

Läste för övrigt igenom Sandman förra veckan. Avslutade serien med en viss förvirrad besvikelse. Jag hade för mig att den var mycket bättre än så..? Nåväl. Skall införskaffa de sista albumen jag saknar i Lucifer-serien och läsa den sedan, den VET jag att den var riktigt bra, så :) (de filmar ju förresten Preacher nu! vi måste prata om det vid tillfälle!)

okej lunchen slut hejdå

Blodsoffer i juni

daggigt

Inleder juni med att sätta nytt personbästa på både 1km (05:55 → 05:53) och 1mile (09:54 → 09:44) i regnet och det känns ju faktiskt som en djävligt bra start både på veckan och månaden. *nöjd chey*

Sedan forsatte jag morgonen med att slita upp vad som kändes (eller åtminstone blödde) som halva fingret på min cykel när jag skulle få upp den från källaren, så jag har cyklat med ett finger i munnen större delen av vägen till jobbet för att försöka få det att sluta blöda. Moget.

Och helgen har spenderats med den där underbare dumskallen jag är så kär i. Vi satt och snackade nutid och dåtid och framtid i fredags och i lördags handlade vi en massa stuff inför tysklandsresan och sedan blev det öl och 100 Höjdare med Olof (samt Portal-flipper! PORTAL!! GLaDOS!!!!) tills han gick hem och vi gick och lade oss. I söndags väcktes jag av att Martin deklarerade att han hade lagat frukost, och sedan fick jag varma mackor med bacon och jag var helt squeee~ för hur fin är han inte som ställer sig och lagar frukost till mig bara för att han vet hur glad jag blir? ♥♥♥ Sedan fikade vi hos Rigmor som bjöd på rabarberpaj (oooh) tills det var dags att åka till bussen. Och som ett djävligt avigt avslut på en superfin helg så var bussen en timme sen så var dödstrött när jag äntligen kom inför dörren. Inte för att det hjälpte mig att somna i tid, dock. Söndagar–

Så. När vi väntade på bussen bad damen bredvid mig mig att hålla ett öga på hennes väska för hon ”skulle bara…” och sedan försvann hon i typ en halvtimme?? Med tio minuter kvar tills bussen skulle gå så började jag känna mig väldigt stressad av det hela. Jag kunde ju inte riktigt gå ombord på bussen och bara lämna hennes bös, men samtidigt så visste hon ju själv hur dags bussen skulle gå osv? Hon kom dock tillbaka cirka då, så jag släppte alla tankar på hennes väska och fokuserade på mig själv fullt ut igen istället. Men hur fasen kan man lämna sin väska hos en främling i trettio minuter bara sådär? Hon visste ju inte ens garanterat att jag skulle med samma buss som henne. Suck. Jag hade ju såklart gått ombord ifall min buss kommit in innan hon kom tillbaka, men jag hade varit väldigt stressad och orolig över det. Jag vill inte ha ansvar för andras grejer. Ugh.

Kommande vecka ser ut såhär:
Måndag – Morgonjogg, jobb, körlektion
Tisdag – Jobb, handla grejer på stan, städa hemma, se sista RPDR (finalen)
Onsdag – Morgonjogg, jobb, innebandy??, körlektion, tvättid
Torsdag – Jobb, städa, packa, kanske fixa snacks till resan?
Fredag – Morgonjogg, jobb, hem och lösa allt det sista, ta det lugnt
Lördag eller söndag – åka till Tyskland med två dårar.

Känns bra grejer, faktiskt :)

WordPress theme: Kippis 1.15