Min sista post som 30

tumblr_nlu374Qc8k1swv52fo1_1280

Kontoret fullt av högljudda tonårstjejer. Hörlurar och hög musik på hela dagen. Vid klockan två hade jag lyckats äta mig full för dagen och började ändra kvällens plan på lax och spenat till smoothie. Gick hemåt, handlade kakingredienser, fastnade vid datorn en stund men lyckades baka saffranskladdkaka till slut. Åt lite smet. Var fortsatt mätt, skippade smoothien. Det fanns ingen plats. Tog med mig kakan och gick upp till kontoret med den, eftersom jag behöver fler steg för dagen och eftersom jag skall släpa med mig resväska imorgon och inte orkade släpa på kaka *också*. Stack ut och joggade i Pildammsparken på hemvägen. Zombies, Run! på och sedan uppförsbackar och gudvetvad. Jag lyckades ta mig nästan 2km innan jag fick sakta ner till en powerwalk. Jag kan springa längre än så på löpband men man kan inte jämföra löpband med löpning utomhus. Ett platt underlag som hjälper till genom att röra på sig är inte detsamma som stillastående mark som hela tiden skiftar både vad gäller höjd och stabilitet och grus/asfalt/jord. Nöjd ändå. Endå. Nästan 6 kilometer hemväg enligt Zombies, Run! Jag sprang allt som allt kanske 3km. Nöjd ändå :)

Kom nyss ur duschen, men nu när jag faktiskt har torkat tänkte jag packa färdigt inför helgen och sedan krypa i säng. Jag övervägde att morgongymma imorgon men tror att jag skall sova lite istället. Jag var ju duktig och tränade idag, liksom. Ni ser ju dagens Fitbitstats här ovanför, det är inte precis fy skam om man säger så :)

När jag skriver här nästa gång är jag 31. Är det inte lite läskigt? Jag påbörjade den här bloggen när jag nyss fyllt 22. Det är liksom 9 år sedan? Ni som har hängt med sedan starten har ju liksom lärt känna mig ganska bra, tänker jag. Om någon av er ens är kvar. Jag tror att ni kommer och går. Några snubblar in då och då, andra slentrianläser när de är uttråkade, vissa läser varje dag och en del läser bara när jag tvingar på dem länkar för att jag tycker att de behöver ta del av något särskilt.

31. Hepp. Godnatt!

Lösningen™

När jag var barn tyckte jag att det var jätteawkward när min familj kom in och väckte mig på födelsedagen med sång och paket. Det här var något som alltså gjorde födelsedagar till en lite småjobbig händelse – fram tills jag kom på Lösningen™: När jag hörde att de kom gående i hallen (för vilket barn sover faktiskt när familjen kommer in??) så drog jag täcket över huvudet, för då kunde jag ”vakna” under täcket och dra det från ansiktet när jag var redo att möta världen. Så bra lösning. HETT TIPS, liksom.

Eller ja. Nu är det ju ingen som sjunger för mig på morgnarna längre. Min mamma kommer att ringa imorgon och kanske sjunga en strof eller två, men that’s pretty much it.

När jag fyllde …hm… kanske 15? så fick jag ett VHS-band av Jessica och Malena där de hade gått runt och fått folk över hela skolan att säga grattis till mig – vilket inkluderade killen jag var störtkär i på den tiden. Jessica hade till och med passat på att smygfilma honom ett tag när han inte såg, haha. Så fin present <3 Till och med vår onda hemkunskapslärare som såg ut som en hatisk tomtemor var med och sade grattis, även fast hon inte riktigt verkade fatta vad som pågick på bandet. Jag tror att jag har kvar det VHS-bandet någonstans – jag HOPPAS att jag har det! Det hade varit kul att titta på om tusen år – ifall man kommer åt en videobandspelare, det vill säga ;) ”Grattis grattis” – det bandet såg jag MÅNGA gånger, haha ♥ Cirka en av de finaste presenterna, det var så mycket tanke och kärlek och engagemang bakom det. Liksom var tvungen att låna en filmkamera och så vidare? :)

Och när jag fyllde 16 fick jag senaste skivan av Red Hot Chilipeppers och en dubbelskiva av DLK och jag lyssnade lite på morgonen och ville sedan hem snabbt från skolan för att lyssna mer men när jag hoppade upp på min cykel så fastnade min långa kjol i kedjan och jag försökte slita loss den men till slut fick jag helt enkelt ta av den. Och av bisarr anledning hade jag alltså TVÅ kjolar på mig den här dagen så det gick ju bra ändå, bortsett från att det nu satt fast tyg i kedjan på min cykel som jag inte fick loss. Jag minns inte hur jag löste det, det kanske kom någon och hjälpte mig. Men ja.

I nättras drömde jag att jag klippte undercut igen men sedan ångrade mig, för jag ville egentligen inte ha undercut. Jag och Martin grälade om detta och jag var sur för det var ju liksom inget jag gjorde på impuls utan något jag hade tänkt på och planerat länge, grejen var bara den att jag ångrade mig. Och det måste man ju få göra oavsett om det är en impulshandling eller ett redan tidigare taget beslut.

IMG_0605

NÅVÄL.

Idag efter jobb skall jag baka en kaka att bjuda kollegorna på imorgon. De är mer benägna att gratulera en på födelsedagen ifall de får ut något av det, liksom.

Imorgon fyller jag år, sedan slipper ni mitt tjatande och födelsedagar och ångest och whatnot i typ ett år framåt, eller så. Eller ja, jag kanske har något att berätta efter den här födelsedagen, vem vet. Det kanske blir jättebra, allting. Eller så blir det bara en vanlig dag, som vanligt.

Tjipp och hej!

WordPress theme: Kippis 1.15