Sorg då och nu

Anna, mommo, tiny jag

Anna, mommo, tiny jag

Packar. Städar. Rensar. Hittar gamla lådor. Kollar i gamla lådor. Hittar i den ena lådan en dagbok jag hade när jag gick i gymnasiet.

Torsdag 2/11 2000, 22:15

Kära dagbok!

Vad håller E på med? Han sårar mig, det är ett som är säkert i alla fall. Hur skall jag kunna lita på folk när det sen visar sig att de struntar i mig? Jag fattar inte logiken i det. Från förra måndagen till torsdagen hade E pengar på sin mobil, och vi skickade massa sms till varandra. Men i onsdags, efter att han och jag chattade, så har han slutat höra av sig. Även om han har slut på pengar på mobilen så kan han faktiskt nå mig. Blev så glad igår när jag hade fått ett meddelande, trodde det var från E. Fick det 21:45 och såg på Lunarstorm att E hade varit inloggad 21:46. Aha! Då var det alltså han som skickat det, och han hade skrivit att han skulle ringa mig ikväll. Fatta hur glad jag var! …tills Jessica W. ringde och sade att hon skickat messet. E hade alltså varit inne på Lunarstorm, struntat i mitt gästboksinlägg och struntat i mig. Hallå? Jag vet ju att han knappast är kär i mig, men jag är ju för fan han kompis! Eller?

Jag vill bara gråta. Släppa ut allt. Vad fan gör han med mig? Jag var deprimerad nästan hela helgen. Ville gråta då med. När skall jag få gråta? När skall jag få vara ledsen?

Helvete. Jag hatar allt detta. Jag önskar faktiskt att jag aldrig träffat E. Iaf tror jag att jag gör det.

Om jag bara kunde få berätta allt för honom. Hur jag fungerar och så. Han vet att jag har varit mer eller mindre mobbad, men han vet nog inte hur det påverkat mig. Hur ont jag har inuti. Hur många tårar jag har gråtit p.g.a. saker som andra inte tar lika hårt på.

Nu börjar jag snart gråta på allvar. Jag vill inte det. Blir så deprimerad då. Om mitt liv ändå kunde vara lätt och vackert, ett lyckligt liv utan tårar.

Vem kan jag gråta ut hos? Önskar att det fanns någon. Någon som kan trösta mig och vet vad man skall säga och göra.

Vill ha kramar och snälla ord, inte dessa psykiska slag och tystnad.

Varför skall det vara så svårt att vara jag?

Gud, så jag hatar N. Fan ta henne! Om hon hade låtit mig vara hade jag kanske fått vara en lycklig flicka, istället för en tråkig och ledsen flicka med grova osociala problem.

Fan.

 

Ingen upplyftande läsning. Men det gick att lägga ifrån sig och rycka på axlarna åt. Det är så länge sedan, det kan inte göra någon skillnad nu.

I den andra lådan… brev från Anna. Från när hon bodde i Grekland. Började gråta innan jag ens vecklat upp breven. Såg på hennes handstil, läste ett par meningar och bröt ihop totalt. Jag klarar det inte. Jag är så stressad och jag har så ont och jag saknar henne så FÖRTVIVLAT mycket att jag inte vet var jag skall ta vägen. Jag vill inte. Jag vill bara få gömma mig inne i garderoben en stund under ett gäng filtar och låtsas att resten av världen har slutat existera.

Slutar man aldrig sakna? Blir det aldrig bra igen?

Jag låter precis lika dramatisk som jag gjorde för 13 år sedan. Jag vet inte ens om jag kan säga att min sorg idag är mer värd än den var då, för jag mådde fruktansvärt på den tiden och idag mår jag bra bortsett från att en väldigt stor, Anna-formad del saknas mig.

Jag vet inte.
Jag vill bara ha en kram.

Wee busy bee

4f147748274a11e292a022000a1c02a4_7Jag packar så att fingrarna blöder (nej, men det är fan inte långt ifrån), jag har sjukt ont i min vänstra fotled efter att jag skadade den IGEN igår, jag är stressad och har en tid jag behöver hålla (måste vara i Arlöv innan 17 idag), jag har en tvättid jag nog får skita i att ta eftersom jag inte hinner eller klarar att springa upp och ner till tvättstugan halva dagen, jag skulle egentligen vilja ta mig bort till kontoret för lunch men det äter upp två timmar av min dag och det är två timmar jag inte har råd att slösa och mest av allt vill jag egentligen bara jogga och hänga på tumblr eller spela Warframe just nu. KAN INTE FÅR INTE BÖR INTE SKALL INTE. Packa, var det ja…

Räkna inte med fler updates här innan typ …måndag. Jag kommer att ha fullt upp med att flytta och hantera flyttstress och försöka göra något åt min stackars fot.

Also: BEHÖVER FLER KARTONGER wtf

*scurries off*

Fyra veckor i Maj

Vecka 1-4 (april)

Vecka 1-4 (april)

Image (1)

Vecka 5-8 (maj)

Men hörni, det syns ju faktiskt lite progress här!

Mått vecka 1:
Midja – 76 cm
Lår – 54 cm
Vikt – 62,6 kg

Mått vecka 8:
Midja – 70 cm (-6 cm)
Lår – 53,5 cm  (-0,5 cm)
Vikt – 58,3 kg (-4,3 kg)

tumblr_mk45bliQES1rzifjno1_500

Onsdag: Åttonde veckan (v.22)

Dagens mått:
Midja – 70 cm (+/- 0 cm från föregående vecka)
Lår – 53,5 cm (-0,5 cm från föregående vecka)
Vikt – 58,3 kg (-2,6 kg från föregående vecka)

Image

Vikten är nog inget att hänga upp sig på, jag är väldigt övertygad om att det är en tillfällig dipp som snart kommer att justeras 1-2 kilo uppåt igen.

Jag känner mig ungefär lika glad som jag ser ut på bilderna. Jag skadade min fot igen idag, samma som sist. Sista fem minutrarna på matchen och återigen snubblar jag till och landar riktigt djävla illa på foten. Perka stödde mig så att jag kunde komma av planen eftersom jag över huvudtaget inte kunde stödja på foten, och sedan satt jag på golvet och försökte låta bli att hyperventilera i fem minuter innan jag istället började snyfta. Lyckades dock hålla inne tårarna tills jag kom ner i omklädningsrummet, då jag började gråta illa och ringde Martin och bölade honom i örat. Jag är så djävla besviken och ledsen och arg för att jag ramlade igen. Nästa vecka skulle vi spela den stora innebandymatchen jag VERKLIGEN sett fram emot, och jag kommer nu istället att tvingas ta hand om en trasig fotled i ett par veckor innan jag ens kan överväga att spela innebandy igen. Jag hoppas innerligt att jag kommer att kunna jogga igen om ett par dagar, men det är så satans jobbigt detta. Jag blir ledsen bara av att tänka på hur ONT jag har just nu och på att jag blir påtvingade ett uppehåll jag verkligen inte vill ha. Fan fan fan!

Så ja. Inga plankor just nu heller, eftersom de sätter press på foten. Ingen promenad imorgon, istället får jag luska ut vad som blir kortaste resvägen för mig att ta mig till Arlöv. Helvetes djävla skit, rent ut sagt.

Jag skall posta upp min progress i maj senare idag, men just nu behöver jag ta en ipren + äta lite kvällsmat, och sedan skall jag i panik packa och försöka att inte gråta över hur djävligt allt detta blev just nu…

Stort tack till Perka för hjälpen av planen, till Gozem för lugna råd om hur jag skulle göra när jag kom av, och extra stort tack till Sara som sprang hem och hämtade kryckor åt mig efter att jag kommit till kontoret för att lägga is på svullnaden. ♥

Översvämning

Tack vare hjälp från Alex så är nu hela köket nerpackat! Nu har jag alla strösaker kvar att packa (och strösocker, för den delen…) men jag siktar på att bli klar med allt idag. Känner mig dock fortfarande väldigt stressad över allt, men får hoppas att det känns bättre ikväll.

Det är kallt ute så mina händer är väldigt stela just nu. Det gör det lite svårt att skriva, men jag mjuknar nog snart upp skulle jag tro. Lite drygt att sitta varje morgon och huttra, dock. Igår blev jag varmare efter att jag körde ett joggingpass runt lunch, så jag får väl försöka röra mig lite mellan varven så kanske jag får upp värmen. Lite. Kanske.

Haha, för övrigt så råkade jag typ översvämma kontoret lite igår när jag duschade. Det var lite awkward. Duschstången var paj så först var jag tvungen att stå och hålla i duschslangen hela tiden, utan möjlighet att sätta upp den på väggen. Varmvattnet tog slut för fort, men till slut hade jag lyckats duscha och tvätta håret osv, så jag öppnade dörren – och såg att det var vatten över HELA golvet, flera centimeter djupt. Det strömmade även ut vatten under dörren; rakt ut på vårt nylagda tarkettgolv! Argh! Så jag svepte på mig handduken och tassade ut till kontorschefen och upplyste honom om problemet, och sedan tog jag mitt pick och pack och gick in på andra toaletten för att få på mig mina kläder medan stackarn fick ta hand om vattenröran som blivit. Det visade sig senare att duschen tydligen fått en liten knuff när diskmaskinen tillfälligt förvarades därinne, så att röret hade lossnat från avloppsröret osv. Haha. Inte det minsta awkward att översvämma kontoret, neeejdå.

lykta

 

Nåväl. Nu skall jag begrava mig i tyg och se ifall jag kan låta bli att frysa ihjäl. DET ÄR SOMMAR (nästan) FÖR HELVETE :(

30 dagars plank-utmaning

tumblr_mnifbgLaK21riaja2o1_500

Detta. Från och med idag. I vanlig ordning tar jag bilder på onsdagar – vi får se ifall det märks skillnad på magen då också :) Eftersom jag vid tidigare försök har klarat 30 sek planka så känns det som att upptrappningen här kan vara okej. Jag börjar på 10 sek och så får vi se hur många dagar jag klarar. Och SKULLE jag faila …så börjar vi om på ruta ett bara. Försök och försök igen och plötsligt klarar man 30 dagar :)

tumblr_mn6niic72Z1rkgqlyo1_400

 

tumblr_mj82gwwIyR1ry4r3zo1_500

Häng på, väl? 

W4R3 och snygga ben!

tumblr_mk45bqr4nh1rzifjno1_500

W4R3 avklarad, har nu 50% kvar på C25K tills den är avklarad. Sprang för tredje gången i mitt liv 15 minuter utan stopp, och det känns så DJÄVLA bra! De första minutrarna är de värsta, sedan kommer man in i lunket och börjar andas bättre och då känns det inte alls lika jobbigt att hålla ut fram till slutet. Jag övervägde att försöka pusha mig till ett par minuter extra, men jag var såpass trött i slutet av de 15 att jag valde att nöja mig med det. Det är fortfarande fem gånger (!!) mer än jag klarade för bara ett par få veckor sedan!

Något jag dock kan uppleva som ett problem är att jag börjar känna mig uttråkad av det hela. Det var inte så mycket att hålla sig springande i femton minuter som var jobbigt, utan snarare att försöka hålla sig vid gott mod trots att jag springer på stigar jag redan tagit mig över en miljon gånger (eller vad det känns som, i alla fall…) Jag börjar känna mig i stort behov av ett miljöombyte, helt enkelt. Jag skulle vilja ha 3-4 olika rutter jag kan alternera mellan istället för en enda, så att jag får lite nya intryck. Pildammsparken är väldigt vacker, det luktar gott av blommor och om man undviker allt ankbajs så är det inga större problem med alla fåglar där (förutom de skitläskiga gässen, burr!) men… jag är uttråkad. Det är ett problem, för det gör det svårare för mig att pusha mig själv. Det finns ingen spänning i det, inget ”vad finns bakom nästa sväng?” att driva mig framåt.

Om ni har några tips på bra platser att springa på så lämna gärna en kommentar! Det skall vara i Malmö, jag skall kunna ta mig dit till fots eller i värsta fall med cykel och det skall inte vara mitt i trafiken eller bebyggelse.

W5R1 är som sagt planerat att utföras på torsdag förmiddag, såvida jag inte står mitt uppe i flyttpanik just då. Det känns dock som en väldigt bra morot till att utmana mig själv till att vara KLAR med all packning imorgon kväll, så att jag kan ta mig den tid jag vill till att träna på torsdag.

tumblr_mk45odWDAl1rzifjno1_500

Klart nöjd. Det känns bra i benen också, musklerna är trötta men känns helt okej. Bra! Imorgon blir det innebandy, vilket därmed innebär mycket burstträning och muskelkontroll. Mina ben börjar bli episka – jag rewardade mig själv med ett par nya byxor i piratmodell att springa i, och jag var nästan lite för distraherad av hur snygga benen såg ut i dem, haha ^^

Nu skall jag röra mig hemåt genom regnet och visa packningen vem som bestämmer! o/

WordPress theme: Kippis 1.15