Martin rapporterar angående krabbfighten i datorn

Martin var ju så gullig och fixade krabbfighten i min dator imorse. Jag fick nyss mail från honom där han beskrev tillvägagångssättet. Med hans tillåtelse så delar jag med mig av detta mail till er, det var ganska …intressant… :D
____________________________________________________________

Ja, så var ju skramlandet borta ur datorn.

Då din dator som bekant är bebodd av ett något suspekt gäng krabbor, var ju felorsaken inte helt självklar att diagnosticera utan att demontera den. Din misstanke om att Benny hade fått sig lite för mycket och börjat slåss med dom andra visade sig inte vara helt korrekt. Det visade sig snarare vara ett något mer komplext socialt problem. Låt mig förklara;

Som sagt så var ju en demontering av datorn oundviklig, så jag påbörjade letandet efter allehanda verktyg, och lokaliserade ganska snart både skruvmejslar och tänger som tidigare så elegant inhandlats på Ikea. Kablar avlägsnades, datorn lyftes bort från bordet. Som en försiktighetsåtgärd hade jag ju naturligtvis även besökt din lokala fiskhandlare strax innan och försett mig med en dussin av hans finaste blåmusslor. Detta för att försöka blidka de inneboende krabborna utifall att en dispyt över uppförande och beteende skulle uppstå. Fiskhandlaren försäkrade om att just dessa musslor hade klassats som ytters delikata för just den typ av krabba som skulle mutas. Säker i min tanke om att materiellt kunna säkra en kapitulation av krabborna, påbörjades demonteringen metodiskt.

Vid avlägsnande av sidopanelen upphörde skramlandet omedelbart, och ett gällt ”Sacre Bleu!” hördes innifrån chassit. Något perplext tittade jag in och konstaterade ganska snabbt att det troligtvis inte berodde på vare sig Benny, Gusten eller Marie-Louise krabba. Benny, så som sig bör, låg nöjt filosoferande under grafikkortet med en flaska Famous Grouse. Då han var mitt i tanken om hur han skulle kunna erövra grannens micro med hjälp av en pizzaskärare och ett randigt sugrör, blev han något förvånad när jag barskt tittade in och avbröt hans planer för världsherravälde. Gusten, något road över min frisyr,vände sig helt sonika upp och ner och vaggade fram och tillbaks på skalet skrattandes. Då gusten själv inte besitter någon nämnvärd hårväxt, ansåg jag det något besynnerligt att han skulle anmärka på andras frisyrer, men, han är ju trots allt Gusten. Något missnöjd över att ha blivit dissad av en krabba, vände jag därför uppmärksamheten åt Marie-Louise.

Marie-Louise brukar ju som bekant vara en ganska förnöjd och positiv krabba, som ofta ses hjula eller dansa jazz mellan minnesplatserna, satt väldigt onöjd under nätdelen och surade. Då detta är ett väldigt okarakteristiskt beteende ansåg jag det bäst att höra hur det egentligen var med henne. Jag la mig på golvet jämte datorn och bad Marie-Louise komma ner från nätdelen. Efter en hel del övertalande, som för övrigt involverade minst 4 st blåmusslor och ett halvdussin komplimanger, lyckades jag så få henne att släppa sit krampaktiga grepp kring fläktgallret och komma ut för ett samtal.

Marie-Louise var mycket upprörd och ledsen, vilket förvånade mig. Hon berättade långsamt om hur hon som vanligt vaknat upp när datorn startade, och påbörjat morgongymnastiken, vilket innefattade såväl stretchövningar som tai-chi för decapoda, när plötsligt datorn besöktes av en baskerprydd krabba. Han hade snabbt svept in och grabbat tag i Marie-Louise och med en  för krabbor ovanligt mörk och mystisk röst ordat ”Ma chère!”. 

Krabban hade snabbt presenterat sig som Bernárd, en vingårdsägare från södra frankrike. I realiteten bor Bernárd i tanten Gustavsons gamla Dell-dator tre trappor bort, och har vare sig en vingård eller några egentliga känningar på den internationella vinmarknaden. Han började på bästa franska manér uppvakta Marie-Louise, med komplimanger och blommor. Marie-Louise blev snabbt ganska obekväm, men Bernárd, fransman som han är, tog inte ett nej som ett nej.

Gusten, och följdaktligen Benny, såg Marie-Louise något obekväma situation och bestämde sig för att det var dags att lägga sig i. För att göra det ännu mer komplicerat så är det även på det sättet att Benny kände sig svartsjuk, då ha i tysthet har hyst känslor för Marie-KLouise under en längre tid.

När krabbor slåss, så blir det ju en del nypande. Gusten som till råga på allt är kittlig, gav upp fighten relativt snabbt, och återgår till sin position på ryggen skrattandes. Benny däremot vägrade ge upp och försökte sig på klassiska gamla tjuvknep som att stjäla Bernárds basker och nibbla den i kanterna.

Efter en stund hade Marie-Louise fått nog och hårt men messtämt puttade isär de två gladiatorerna. Benny, svartsjuk som han var, helt sonika tog till flaskan och gick och lade sig under grafikkortet för att smida andra planer, och distrahera sig själv från sin sorg. Bernárd däremot, för att påkalla uppmärksamhet från Marie-Louise tog till en mindre bra taktik. Han smög över till chassifläkten och bestämde sig för att vara så irriterande han kunde. Han stack in ett av sina ben mellan bladen och förde därmed ett herrans oväsen.

Då jag tröstat Marie-Louise och lyckats försäkra henne om att Bernárd fick bege sig på annat håll, kom alltså utmaningen till att hitta Bernárd, och göra sig av med honom. Jag lyckades efter en del detektivarbete lokalisera honom i DVD-spelaren där han gömt sig, skrämd av min orakade åsyn. Han var högst svårövertalad, och det fick sluta med mutor för att få iväg honom. Jag sprang därför desperat över till ICA och köpte en baguette och ädelost, detta kombinerat med en flaska av ditt rödvin i kylen, övertygade Bernárd om att han nog allt skulle komma fram för att avnjuta dessa delikatesser. Snabbt som ögat fångade jag in honom i en rosettprydd strumpa och begav mig över till tant Gustavson för att återbörda honom till hans värld känd som Dell.

Som du ser var det relativt komplicerat att lösa problemet. Jag bifogar en bild på Bernárd på hans senaste semester i västindien, ärligt lånad från hans facebook-profil, då jag helt enkelt glömde att ta upp kameran och fotografera honom. Jag är ledsen att det saknas en flaska vin, men nu är harmonin tillbaks i datorn, och krabborna lever loppan.

PS. Jag gav bort en flaska sprit till Benny. Han såg ut att behöva den.

//Martin

Fem fredagsfavoriter

  1. Goblins – en webcomic jag har följt i sisådär 6 år nu. Storyn är färdigskriven sedan länge – och serien uppdateras två dagar i veckan (svensk tid onsdagar/lördagar), och som konstnär så utvecklas Thunt ganska enormt – jämför första sidorna med de nuvarande och du kommer att se gigantiska framsteg. Denna är väl i första hand intressant för de som spelar rollspel, serien är väldigt mycket baserad på D20-systemen.
  2. Världens sötaste topp. *bara* 300 AUD. Feck. Men å andra sidan kanske man kan hitta ett mönster och sy lite egna sådana..?
  3. Den här tråden på Reddit. Timmar av läsning och man vet inte om man skall skratta eller gråta. Mina egna problem känns plötsligt väldigt, väldigt futtiga.
  4. Bad Lip Reading av Twilight – jag skrattar så att jag gråter av denna :D Vad mycket bättre den filmen plötsligt blev…
  5. Det här albumet på Spotify. Lika vackert varje gång. Mycket bra att lyssna på när man vill andas ut lite. Eller när man vill sova. Eller typ när som helst annars antar jag. Kanske dock inte om man skall powerwalka. Just saying.

Every day is Halloween

Och helt plötsligt var det väldigt mörkt på morgnarna. Och ganska varmt, för den delen. Var det inte tvärt om nyss? Typ… ljusa men djävligt kalla morgnar med frostbitet gräs och vit andedräkt men sådana där väldigt vackra orange-rosa soluppgångar som syntes över hela himlen? Mycket händer tydligen när man är i skogen ett par dagar. Det var nog riktig djäkla tur att vi inte hittade Nekronomikon i en öde stuga där ute…

Oktober drar mot sitt slut och snart är det ju tydligen lön igen. Jag hittade en massa fina lyktor och ljusstakar på en amerikansk inredningssida och de säljs just nu ut lite billigare så funtade på om man inte skulle ta och beställa hem lite kanske..? Jag är ju av det där slaget som tycker att det är superfint att ha lyktor i form av döskallar och jack o’ lanterns året runt. Jag tycker ändå att inredningen i min lägenhet säger en del om hur jag är som person :) Det är fullt av böcker, seriealbum, filmer och en hel del saker med döskallemönster. Zombie style!

Sov väl inte sådär jättebra i nättras om jag skall vara ärlig. Låg mest och vred på mig men trivdes ändå väldigt fint med att ha Martin hos mig. Nom nom sötnos ♥ Det blir dock lite dagsförvirring när man är van vid att han kommer till mig på fredagar och han dyker upp en dag tidigare – i synnerhet med tanke på att jag hade måndag i mitt huvud igår och är övertygad om att jag skall spela bandy imorgon. Eh. Skogen, igen. It fucks people up! o_O

Krabbfighten i min dator har Martin för övrigt åtgärdat. Det visade sig att det var varken Benny Krabba eller Gusten Krabba som var gisslet – det var tydligen en fläkt som flippat. Hepp. Får se vad det blir av det hela – jag är just nu mest sugen på att bara kasta ut hela spektaklet och skaffa en ny dator. Funderade på att installera linux på den bara för att slippa Windows, men då blir det ju meckigt att köra saker som Photoshop och Illustrator. Ja, windowsemulator, men det skulle tydligen bli väldigt segt..?

Dagens look är ju för övrigt inte alls häxoutfiten jag har däruppe. Jag har en grå/svart-randig tröja med sjömanskrage, svart midjehög vippkjol och grå/svart-randiga overknees. Det är ju ändå fredag. Ahoy!

WordPress theme: Kippis 1.15