Stelheten

Men ja, självklart. Träningsvärken har börjat komma smygande och jag börjar bli väldigt stel i ben + nacke och axlar. Jag kan väl inte påstå att jag faktiskt trodde att jag skulle få slippa undan, men jag hoppades. Ohwell. Det skall väl kännas att man har rört på sig också :P

Jag är bara livrädd att jag skall tappa motivationen. Jag vet att det är bra för mig att röra på mig – jag kommer att bli smidigare, ha bättre flås och må allmänt bättre. Förmodligen förbättras sömnen också. Så det finns ju bara pros i detta, jag ser inga cons. Men ändå är det ju så djäkla svårt att hålla sig pepp och att genomföra något. Nio veckor, tre dagar i veckan. Det är schemat. Om nio veckor skall alltså jag (JAG!!) klara av att springa fem kilometer på en halvtimme utan att stanna en enda gång. Är det verkligen möjligt? Igår bylsade jag fram som en säck potatis och ville mest av allt bara slänga mig ner på marken och kura ihop mig i fosterställning. Jag svor åt datorrösten som berättade hur mycket jag hade kvar och jag orkade till slut knappt lyfta fötterna. Men jag tog mig igenom det. Jag klarade det. Ett litet steg för Zombie, men kanske ett väldigt väldigt stort steg för Zombie ändå. Eh ja.

Snart har halva onsdagen gått. Jag trivs ju såklart på träningen här, det är kul att lära sig något nytt och det är intressant att få sitta och pilla på hårdvaran vi säljer och faktiskt förstå vad den används till och HUR den används och konfigureras. Möjligheterna. Men samtidigt kan jag inte säga att jag inte sitter och längtar till fredag eftermiddag när vi börjar dra igång allting inför flytten. Det kommer att bli så bra det här. Och efter att flytten är färdig och jag har installerat mig i Malmö och lärt mig mina nya omgivningar så kommer vi att börja spela bandy på jobb en timme i veckan. Det, kombinerat med C25kt-träningen, kommer att hjälpa mycket. Och så ser vi till att äta nyttigare också. Kanske inte direkt ändra matvanor helt, men i alla fall sluta få i mig så djävla mycket socker. Jag var så stolt förra veckan när jag inte druckit cola på hela veckan, och sedan sitter man här i Varberg med en burk cola bredvid sig på utbildningen. Idag står det ett glas vatten bredvid mig istället. Igår kväll köpte jag en halvliter cola och två 2 kilo godis – efter att jag kom hem från träningen lade jag båda i papperskorgen. Kändes helt rätt. Det får, bör och SKALL bli vatten som dricks istället för cola nu. Jag tycker ju inte ens att det är gott!? Det fungerar ihop med vissa maträtter, absolut. Men egentligen är vatten godare till typ …allt. Så vi peppar där också. Bort med allt socker, röra på sig, sova bättre, MÅ BÄTTRE. Pepp pepp.

Men jag skall försöka att inte göra en träningsblogg av detta. Jag skall försöka att inte tjata om allt som har med att springa och hälsa att göra, för det finns det bättre ställen att läsa om på. Men samtidigt så är detta en blogg som reflekterar vad jag gör, tycker och tänker. Om jag är igång och tränar så KOMMER det att hamna här, är jag rädd.

Men nästa vecka kommer i alla fall lite nya roliga bilder att dyka upp :) Så fort uppackningen är färdig och jag har fått chans att sätta mig ner en stund och andas så skall jag lägga upp resten av bilderna från photoshooten med Hans, samt en massa roliga bilder från photoshooten med Monica :)

Och som vanligt, om det är något särskilt ni vill ha min input på och vill att jag skall skriva om – säg till. Så länge det är något jag faktiskt har koll på vad det är så har jag inga problem att skriva vad jag tycker och tänker. Det vet ni väl?

Kan vi få slippa rigor mortis idag, pretty please?

Jag vågar nästan vara hoppfull inför dagen, för hittills har jag inte känt av någon större träningsvärk. KANSKE jag slipper vara som en gammal tant i kroppen och få plågor varje gång jag ens snuddar vid att röra en muskel? Jag är ju lite stel, såklart. Men det är ju bara att vänta sig. Men slipper jag träningsvärken? Pretty please, say that I do.

Just nu känner jag också att jag kommer att kunna köra runda två imorgon, as scheduled. Hade inte det varit fint, så säg? :)

Jag drömde i nättras att jag var ute på Gotland (eller någon version av Gotland, at least) med Simon och åkte runt i båtar i något som var en kombination av Fårö, S:t Olofsholm och en massa konstiga stränder jag aldrig sett. Båtarna var grunda och havet var djupt, jag var rädd att ramla i för vi körde så fort (motorbåtar, fast de saknade motor..?) och vi åkte både med mamma och sedan med Fredrik. Det var läskigt, jag minns att jag var rädd för mer än att ramla i. Sedan vaknade jag men jag har fortfarande minnesbilden av de djupa, mörka vattnen och risken att ramla över den låga båtkanten inpräntad i skallen.

Onsdag. Veckan går ändå snabbt framåt. Tre dagar kvar och snart mindre än så. Ikväll är jag och Martin bjudna på grillfest med mexikanskt tema hos en amerikansk kollega som ser ut som Harry Potter. Det blir trevligt :)

(och när jag skriver detta så känner jag att vänstra knäet och låret börjar strama och ömma. fan. låt bli låt bli låt bli)

WordPress theme: Kippis 1.15