Det är fan dags att göra något åt detta nu

Jo, jag tänkte ju vänta med att börja med detta tills flytten var klar. För att kunna börja i lugn och ro och utan att det krockar med andra saker. Men vad fan hörni, när det har gått så långt att man mår illa när man ser sig själv i spegeln utan kläder och man inser att man börjar fundera på att svälta sig själv för att få bort allt överflödigt kroppsfett som sitter på så fel ställe och gäckar mig så kom jag fram till att nej, jag börjar NU. Innan det är för sent. Innan jag initierar självskadebeteende (svält) eller andra dumma idiotsaker.

Så jag sprang. Jag kom nyss inför dörren, jag har just stretchat lite och fått av mig blöta träningskläder – i retrospekt kanske inte den bästa tiden att börja träna, när det spöregnar ute? Vet ni hur mycket mer något så lätt som tunna djävla träningsbyxor blir av spöregn? Eller hur mycket svårare det är att lyfta fötterna när skorna väger ett halvkilo mer?

Jag tänker inte ljuga. Det var tungt som fan, det gjorde ont att andas och just nu känner jag att jag inte ens är svettig om pannan för det går upp i ångor direkt. Det droppar vatten från håret dock, så ryggen är just nu blöt. Och ja, det kommer att vara svårt som FAN att motivera mig själv till att göra detta en gång till på torsdag. Jag kanske till och med struntar i det. Inte för att jag vill vara tjock, utan för att jag är en dålig djävla latmask som hellre sitter inne och surar över hur tjock jag är istället för att orka göra något åt det. Men jag tänker ge allt jag har för att faktiskt hålla schemat på detta nu, och faktiskt komma ut på torsdag. Om jag så bara orkar springa hälften av rundorna (allt som allt 8 x 1 minut som skall springas just nu) så får det vara bra nog. Jag tänkte ge upp ikväll, när mobilen glatt deklarerar att ”du har sprungit runda två av åtta och har sex rundor kvar!” och jag redan var så trött att jag ville spy. Jag kommer inte att kunna röra mig imorgon – trots att jag har stretchat så kommer varenda muskel i kroppen att gråta.

Men vet ni vad. Jag tänker FÖRSÖKA. Jag vill inte titta på mig själv i en spegel och känna mig äcklad och förakta det jag ser. Jag vill kunna se på mig själv utan kläder och tänka att det ser helt okej ut.

Och kom inte och påstå att jag är smal eller whatever. Jag HAR gått upp i vikt igen, och jag tror (utan att våga ta reda på det på riktigt) att jag väger mer än någonsin. Visst, det är fortfarande ingen totalt ohälsosam vikt, men det sitter på fel ställe. Jag har inget emot att få lite bredare höfter och lite mer rumpa, men när allt sätter sig på magen på mig så kan INGEN påstå att det ser vackert och bra ut. Fuck that.

Jag bestämmer.

Nu kör vi, för helvete. Och jag tänker också säga såhär: Alla glada påhejningar och uppmuntringar HJÄLPER. Peppa mig, håll mig motiverad, hjälp mig ta mig igenom detta. Ensam är stark men om jag har er som knuffar mig framåt så kommer det att hjälpa. Faktiskt. ♥

____________________________
Edit: Länk till appen jag använder. Den är pedagogisk och lägger sig över t.ex. Spotify, vilket gör att man kan lyssna på musik samtidigt man springer och följer anvisningar. So far, so good :)

Är det bara jag som tycker att ”Varberg” låter äckligt?

Ni får klara er utan en bild i dagens post. Jag kom tidigt till träningen idag men det sitter typ fem pers bakom mig och jag är tyvärr för mupp för att våga börja leta och ladda upp bilder på mig själv med blod i ansiktet när jag har amerikaner och koreaner bakom ryggen. Känns bara lite weird, ni vet. Jag lägger upp något sedan istället, när jag är tillbaka på hotellet. Ja, jag är feg, men det känns inte heller trevligt ifall någon råkar titta på min skärm – de får väl läsa bloggen som alla andra om de nu har ett behov av skumma bilder på mig :P

I alla fall. Jag sov relativt bra, nu är det tisdag och veckan har krympt med ytterligare en dag. Ikväll tänkte jag ta en titt på poolavdelningen på hotellet, och när jag har tröttnat på den skall jag nog se på film och somna. Sängen är inte jättebekväm och jag har igen en dubbelsäng för mig själv – finns inte konceptet enkelrum på hotell längre? Jag hade dubbelsäng sist jag sov på hotell för jobbets räkning också. Inte mig emot liksom, jag kan ju studsa runt som jag vill eller sova på tvären eller whatever, jag tycker bara att det är lite konstigt.

Jag har med mig träningskläder för den händelse att jag orkar röra på mig – det hade varit väldigt bra men jag har fortfarande ont i hela kroppen så jag är dessvärre ytterst osäker på om det kommer att orkas med innan flytten är avklarad. Jag är för stressad för att kunna göra något annat än att sitta och stirra på datorskärmen just nu, även om jag försöker koppla av och även om jag förmodligen bara skulle må bra av att komma ut och röra på mig lite. Ugh.

Nu börjar folket omkring mig lägga till varandra på Facebook. Jahapp. Dags för mig att posta detta och sedan plocka fram allt jag vill ha framme när dagen börjar. Hej så länge.

WordPress theme: Kippis 1.15