Börjar väl så sakteliga tappa fotfästet i den här djävla dyn

Inte ens någon ETA på när vårt internet är tillbaka kan vi få. 10:e dagen utan internet, börjar ruttna rejält på det där nu.

Jag är på väg att bli deprimerad, igen. Inte på grund av internet. Allt är bara så djäkla hopplöst. Träffade en person jag tycker om och som tycker om mig, men det kan inte bli vi och anledningarna är så logiska men det gör inte mindre ont för det. Jag känner att jag förlorade min chans tidigare och har varit ledsen över det, men ändå hoppats över att en ny chans skall infinna sig. Nu inser jag med stigande förtvivlan att den chansen inte kommer att uppstå, och jag vet inte hur jag skall hantera detta.

Istället sjunker jag ju djupare ner i hopplöshet. Jag försöker klamra mig fast uppe men jag hittar inget som håller mig kvar. Kvicksand. Djäkla dy. Vet inte hur jag skall göra.

Önskar att det var annorlunda. Att jag kunde sitta här och skriva hur bra jag mår nu och hur lycklig jag är. Istället gnäller jag bara. Klarar inte av att rycka upp mig. Har inget att le åt.

Det löser sig väl. Det känns bara så satans svart och dystert just nu.

Jag återkommer.

Brunt hår:

20120109-212222.jpg

WordPress theme: Kippis 1.15