Tappar bort mig i mig själv

Foto: Richard Scholtz
Hatt: http://tegelstenclothes.com/

Jag har ju skallen full av monster. Det kanske ni vet eller så vet ni det inte sedan tidigare men då vet ni det nu. En del monster är snälla, en del är lite elakare. Inte sådär att jag hör röster precis, men ni vet. Små ondskapta tankar som retas och lockar och skadar och som man nog helst hade velat ha instoppade under sängen/i garderoben igen.

Jag har ofta lekt med tanken att faktiskt gå och prata med någon om alla dessa saker jag har inlåst i skallen. Se ifall det kanske hjälper. Ibland är bördan så sjukt tung, och det är så mycket av ALLT. Skuld, skam, självförakt, hopp, naivitet, cynicism… Jag har allt. Tro mig. Jag delade med mig av en hel del när jag och Mia var ute och gick häromdagen. Lite sådär… proppen drogs ur ett tag och det bara forsade ut. Saker jag vanligtvis inte berättar för folk.

Mia föreslog att jag skulle ha någon form av (mild) asberger. Själv har jag ibland funderat över om jag inte har lite ADHD trots allt. Men nej, alltså, jag är ju frisk. Kollar man av symptom så är det långt ifrån ens hälften som faktiskt stämmer. Jag är nog mest bara skadad av att ha varit mig själv. Um.

Äh. Jag vet inte. Jag låter väl som att jag är galen eller bara dum i huvudet, men min förhoppning vore väl egentligen att faktiskt kunna skriva av mig om alla dessa saker som ligger och spökar för mig och hoppar fram när jag minst anar det. Kanske hade jag mått bättre oftare då? Jag har dock skäl till varför jag väljer att inte spilla ut sådana saker här i bloggen. Det finns folk som läser som jag gärna fortsätter att hålla tyst om dessa saker inför, faktiskt.

Men jag mår ju ändå bra just nu. Det känns som att jag blir bättre för varje dag. Just nu är det så mycket på jobbet och det i kombination med att jag får för lite sömn på nätterna är ingen direkt humörhöjare, men om jag jämför mig idag med mig för ett halvår sedan så nog fan mår jag sjukt mycket bättre. Jag har mer självvärde, bättre självförtroende, är mer min egen person och inte så mycket en lealös docka som bara försöker följa vilka trådar folk drar i.

Jag kan väl dock inte vara ensam om att ha skallen full av monster? …eller? Bär vi inte alla runt på förträngda minnen och upplevelser, tankar vi helst inte vill veta av att de finns?

Filosofisk ikväll. Ingen promenad på två kvällar heller, men jag är frusen och trött efter jobb. Imorgon dansträning, det sista passet innan avslutningsuppträdandet. Sedan är det fredag och sedan åker jag till mamma i två dagar och myser. Bra saker när man känner sig lite för eftertänksam och djup :)

 

(det är alltså inget felpå mig, jag behöver bara få ut lite av allt jag har i skallen utan att berätta vad jag har i skallen, om ni förstår. jag är normal igen imorgon, man måste bara få ha ett par sådana där moment när man kräker ur sig obegripligheter)

2 kommentarer till “Tappar bort mig i mig själv

  1. Nä, verkligen inte ensam, tror alla har det så nån gång, mer eller mindre, känner själv igen mig som fan iaf…och jag är nog någon av de allra sundaste och normala du träffat ;)

  2. Jag tror definitivt att alla har minst ett monster i skallen. Som du vet så har jag själv haft x antal hundra monster i skallen förr i tiden. De blir färre och färre med åren men några dröjer sig envist kvar. Du är helt normal. För jag tror inte någon har ett 100% perfekt liv, en 100% perfekt självbild, ett 100% perfekt förflutet.

Kommentera

WordPress theme: Kippis 1.15
%d bloggare gillar detta: