Okaraktäristisk ånger

Foto: Mia Schlyter

Bah! Det är väl helt enkelt inte meningen att jag skall få se Sisters of Mercy. Vann ju självklart inte biljetten igår, tror inte heller att jag kommer att vinna någon av de andra två som ligger ute för auktion. Jag får väl helt sonika börja försöka  vänja mig vid tanken på att jag får sitta hemma och blåsa Sisters i högtalarna istället för att stå med i folkhavet i min übercuta (DETÄRVISSTETTORD!!) outfit. …meeeh /wrists

Men ja. Jag kan ju helt klart säga att jag har lärt mig något här. Wohoo. För den här sortens lärdomar är ju sååå roliga att ta del av ;)
Äh. Det är mitt fel och så är det med det. Jag gillar inte att gräma mig över saker och det är väldigt sällan jag rakt ut ångrar beslut eller handlingar (skönt, vad?) men just i detta fall är jag ytterst missnöjd över det hela.

Natten till igår fick jag för första gången på veckor sova natten igenom utan avbrott. I nättras har Nathaniel gått upp typ femtio miljoner gånger och jag har vaknat till varje djäkla gång. Inte hans fel, men herregud. Jag är trött och missnöjd över läget, jag kände att det där med konsekvent nattsömn var något jag gillade. Nath har ju feber dock, så det spelar nog in en hel del i hans rastlösa nattsömn.

Inför kvällens eventuella promenad skall jag ladda en playlist! Kom igår fram till vad för slags musik jag vill promenera till, så får fixa en playlist på minst en timme med den sortens låtar så är allt peachy keen! Just nu känner jag inte av i kroppen heller att jag hade en timmes powerwalk igår, så kanske har vi där ytterligare ett tecken på att dansträningen faktiskt ger mig något? Awesome!

Men ja. Klockan är tjugo i sju och det är dags för the holy trifecta: Kläder, smink, jobb. Puss på er! (och råkar ni liksom snubbla över en Sisters of Mercy-biljett ni vill göra er av med så  vet ni ju vilken zombie som skulle kunna kräla över lik för en. Just saying.)

Kommentera

WordPress theme: Kippis 1.15
%d bloggare gillar detta: