Jag > alla andra

Foto: Monica Hansson

Sådär ja. Inte för att skryta (eller jo, faktiskt, BARA för att skryta) så kom jag just hem från min fjärde powerwalk i rad (en per kväll i fyra kvällar alltså, inte sådär att jag just varit ute och gått fyra gånger) och jag kan glatt konstatera att djävlar vad bra jag är!

Såhär va. Fyra kvällar i rad har jag gått i en timme, en ganska lång sträcka, i takt till diverse EBM-låtar (ni vet, tung, snabbt takt och sådär, svårt att stå stilla till, måste röra ig snabbt till, dansa dansa dansa) och jag är inte andfådd. Igen: Jag. Är. Inte. Andfådd.

True story bro, men för ett par månader sedan kunde jag inte ens gå upp för den första backen i NORMAL TAKT utan att bli andfådd. Nu går jag en ganska rejäl sträcka dagligen och det enda jag märker av är att jag blir svettig mot slutet. Jag är inte trött, mina muskler skriker inte, jag kan andas i helt normal takt och jag känner mig så djäkla bra. Pepp som fan!

Insåg också på hemvägen att jag har missat att konstatera att jag klarar av att vara med på hela uppvärmningen på dansen utan att ramla ihop eller stå och flåsa en längre stund efteråt. Det kanske inte låter så illa, men alltså, vi står i  tre minuter och hoppar på ett ben – mer eller mindre. Haltsteg, det är skitdrygt för vader och lår och resten av kroppen med för den delen.

Vet ni vad. Jag är faktiskt på väg att bli något annat än en knubbig, sur, stickad säl (jag tror inte ens att Leo fattar denna referens trots att det var han som kom på den). Jag är på väg att bli en zombie som mår myyycket bättre, är piggare, snyggare och har bättre hållning. Uthålligare, snabbare, bättre och ja. Allt sådant där. Superlativ!

Så länge jag får behålla boobs och rumpa så är detta helt enkelt djävligt bra ♥

 

Happygoth!

Foto: Mia Schlyter

Typ såhär ↑ nöjd känner jag mig just nu! Nathaniel hjälpte mig fixa biljett till Sisters of Mercy så jag känner att alla tillfälliga sorger och vedermödor helt enkelt bara flög sin kos! Så nästa helg får jag stå i ett publikhav fullt av gothare och dansa i exstas till de ljuva tonerna av ett trettio år gammalt gothband! ♥♥♥

Jag tror att rätt ord för detta är:
OMG WTF SQUEEE!

Lockar längre ut i mossen med min galna rovdjursdans

Foto: Nathaniel Johansson

Ja, jag vet att bilden ovan har publicerats förr, men här sitter jag och lyssnar på Hedningarna – Räven och kände mig mer huldra så fuck you, det är min blogg och bilden är snygg! (ingen har sagt något, jag tänkte bara förekomma eventuella klagomål ^^) Förresten är det rumpa på bilden, fan service!

Vad är det egentligen med hösten som får mig att vilja springa runt naken i skogen? Jag har i mitt huvud minst två-tre photoshoot-idéer där jag egentligen inte skall ha särskilt mycket kläder på mig. LYCKLIGTVIS börjar ju löven falla från träden nu, vilket förtar hela meningen med höstbilder, så ja. Jag får nog behålla kläderna på tills i vår i alla fall :) Annars vet man ju aldrig vad man kommer att åka på, i form av lunginflammation, feber och pest.

Men ja. Hösten är så sjukt vacker. Jag skulle kunna gå ut och lägga mig på rygg mitt i skogen och bara stirra på alla färger och löv och gudvetvad. Hur kan naturen bli så galet vacker? Och varför blir jag så djäkla påverkad av den? Känner mig som en höstjunkie.

WordPress theme: Kippis 1.15