Ibland är jag helt enkelt så awesome

Jodåsåatte. En timmes promenad i rask takt, kom väldigt långt tycker jag. Var även imponerad av hur icke utmattad jag blev av det. Så ja. Tydligen har jag levlat min stamina ganska rejält iochmed dansträningen. Det finns hopp för mig än! Wooo! Får se ifall jag tangerar min promenad imorgon, det var så drattans trevligt att komma ut och röra på sig i den friska novemberkvällsluften <3

Hud vit som snö och hår rött som blod, var det väl?

Foto: Mia Schlyter

Jag tror att jag skall göra såpass att jag letar rätt på ett par varma byxor (var är alla mina byxor? Finns det ett byxätarmonster? Är detta en konpiration??) och sedan ta mig en längre kvällspromenad med lite awesome musik i lurarna.

Det har blivit så mycket datorsittande på sistone och det börjar kännas i ryggen. En kvällspromenad får mig alltid att reboota så bra, och jag får både rensa huvudet på tankar samt bygga upp en massa bra idéer. Plus att det är nyttigt och bra och jag kan inbilla mig att det är någon form av träning så att jag får känna mig lite duktig ;)

Vi säger så, tycker jag.

En klapp på min egen rygg

Foto: Mia Schlyter

Varje dag är en resa. På något sätt kommer jag hela tiden framåt, uppåt, till nya platser. För varje steg jag tar blir jag en bättre människa. Eller, rättare sagt: INSER jag mer och mer att jag ÄR en bra människa.

Jag tror att det stora fallet neråt började innan jag hamnade i min depression och panikångest. Seperationen från Nathaniel drog också ner mig. Men nu, ett år senare, så har jag klättrat som sjutton. Är på topp, mår bra, stormtrivs på jobbet och inser att jag faktiskt ser mycket bättre ut än jag tidigare givit mig själv cred för. Börjar väl förmodligen bli ganska dryg i hela min uppskattning av läget, men ja. Jag tror att jag kan stå ut med att folk uppfattar mig som uppblåst och självgod efter att jag har spenderat större delen av mitt liv med olika typer och nivåer av självförakt. Jag tycker nog faktiskt ärligt talat att jag förtjänar att få må bra och tycka om mig själv nu :)

Jag har fortfarande mina flaws. Det kommer jag nog aldrig ur. Så mycket saker jag skulle kunna hitta hos mig själv att förakta om jag bara letade tillräckligt noga. Kan redan nu, utan betänketid, genast komma på fem saker bara sådär. Vi struntar i dem nu. Vi fokuserar på det bra, det där jag mår bra av.

Jag gillar det. Det är faktiskt mycket roligare att må bra än man kan tro :)

Och som jag glatt basunerade ut på Facebook igår; Jag är återigen en nyfiken och pigg sextonåring, med självförtroendet bakom tjugosjuåringen. Ni får se upp, för det är nu jag är farlig :3

”Apan raggar på din paketdvärg, vad gör du?”

Idag gick jag upp supertidigt! Tydligen skall det, efter typ en månads uppehåll, bli rollspel ikväll. Yikes. Så jag tänkte att det är väl bäst om jag typ städar av lite i köket, så att vi har någonstans att sitta.
Tror dock inte att det blir så mycket mer rollspelande för mig efter detta. Min grupp kommer att läggas ner och jag har ingen lust att flytta över till endera av de andra grupperna. Jag har mina anledningar. Trist med bristen på rollspel, dock. Men det går väl att hitta nya grupper, I guess :) (så har någon nys på någon trevlig rollspelsgrupp i Helsingborg som skall starta upp så hojta till!)

Jag saknar verkligen mina gamla grupper som jag spelade tillsammans med i Visby. Vi hade alltid så konstiga upptåg på gång. Ja, jag saknar väl en del av mina gamla grupper här i Skåne också, men… Visbygrupperna var fan speciella :) ♥

Men ja. Kläder och så vidare. Rollspel ikväll. Så får vi se vad som händer sedan.

Pusipus!

WordPress theme: Kippis 1.15