Tävlingslystnad

Då hade man anmält sig till Sveroks fototävling då! Har skickat in 8 bilder, får se ifall jag fixar och skickar in ett par till innan söndag. Har ett par idéer på vad jag skulle kunna köra ytterligare… :)

Nu skall jag ta en liten promenad, jag har lite ont i magen så inbillar mig att en promenad kan göra saken bättre.

Ett försök till att rama in tillvaron

Onsdag. Igen. Var det inte onsdag typ …i förrgår? Gudars skymning vad tiden springer, snart står vi för Ragnarök och då är det försent.

Med mitten av veckan redan här så innebär det att jag ikväll skall fixa färdigt det sista jag behöver inför den fototävling jag skall ställa upp i som slutar i helgen. Jag har inte riktigt allt jag hade velat ha, men det får räcka. Kanske jag kan fixa fram det sista jag behöver ikväll?

Är ju sedan fullplanerad resten av veckan känns det som. Fixa bilder ikväll, dansa imorgon, fredag fri just nu, Malmö på lördag… Skall ut på Distortion med Lotta, och det verkar som att min bror hänger på! :) Så får vi visa honom hur riktigt hårdrockskaraoke går till ^_^

Har inte träffat Lotta på hela sommaren heller, så det skall bli väldigt kul att umgåsa med henne <3 Får se ifall jag i så fall fixar håret inför nästa helg (då planen är Tip the Velvet, men vi får se ifall det revideras eller ej, har inte riktigt sovplats fixad ;/) eller om jag låter det vara i denna trevliga orangeröda färg så kändes väldigt bra på mig :)

Nu blir det kläder+smink så att jag är redo att gå till jobb. Ikväll skall jag fixa bilder (som sagt) och kanske umgåsa med brorsan. Vi får se dock, har en massa småsaker jag måste fixa och det blir lätt så att man distraheras av Singstar när han är här ;)

Förlåtelse

Det sägs att det är mänskligt att fela, men gudomligt att förlåta. Alla vill vi nog kunna säga att vi kan förlåta, att vi kan vara den större människan. Men frågan är -kan vi förlåta allt? Hur släpper man en oförrätt och går vidare om denna är något som har danat en sedan barnsben? Hur kan man förlåta något som har strukturerat om hela ens världsbild och gör att man inte längre har särskilt lätt att lita på folk, och att man därigenom är avståndstagande, misstänksam och inte gärna är bland folk man knappt känner.

Jag antar att det gör mig till en bitter och småaktig människa. Men det finns ett par personer jag nog aldrig kommer att kunna förlåta för vad de gjort mot mig och vad det har lett till. För min egen skull vill och bör jag släppa, men saker som sitter så långt in under huden på mig är svåra att släppa.

De som dagligen hånade mig i sex år, till den grad att jag vid ett par tillfällen lekte med tanken att ta slut på allt och bara försvinna (men jag tog aldrig fasta på de planerna, jag ville inte skada min familj). Den som gjorde det fruktansvärda när jag inte kunde försvara mig. De som fortfarande letar fel och gör allt de kan för att hitta ytor där min mur är svagare – sover ni gott om nätterna?

Men för det mesta är det här inget som hemsöker mig. Normalt sett så trivs jag bra med den jag är idag och jag hänger inte upp mig på vad som skett på vägen hit. Ibland kanske man måste gå lite vilse för att komma rätt?

Jag tror bara inte att alla förstår exakt hur mycket små, små ord och gliringar kan skada en person. Ibland förstår nog inte folk hur mycket de där andra orden kan betyda. Som exempel: När jag gick i femman och mådde fruktansvärt dåligt i skolan så fanns en tjej i klassen som hade det lika illa eller värre än mig. En dag lade jag en lapp i hennes låda, där jag skrivit ett par ord som kändes små och futtiga. Jag minns inte exakt vad jag skrev, men det var åt hållet ”jag tycker att du är snäll” eller något sådant. Som sagt, smått och futtigt. Men vet ni vad? Det ändrade hela hennes värld. Det där lilla jag skrev ihop på en rast och stoppade i lådan på en liten impuls gav henne värde, fick henne att känna sig så mycket bättre.

Jag har ingen aning vilka ni är som läser min blogg. Jag tror inte att jag har läsare som går i skola, jag misstänker att ni mest är mina kollegor faktiskt. Men hade ni varit i åldern nitton och neråt och fortfarande gått i skolan så hoppas jag att ni någon dag kunde göra en så liten uppoffring för någon ni ser far illa.

”Sticks and stones may break my bones, but words will never hurt me” – inte helt och hållet så sant som man kan tro.

Jag lämnar slutordet till Jason Baldwin, och återgår därmed till ämnet förlåtelse. Efter 18 år i fängelse som oskyldigt dömd för ett fruktansvärt mord på tre småpojkar så har Jason Baldwin bara det här att säga:

”In life you’ve got to forgive,” he said. ”If the other person doesn’t want the forgiveness don’t worry about it. You’ve got to forgive them for yourself and move on and enjoy life that’s what it’s about.”

Källa: What freedom looks like to a prisoner of 18 years

Undernärt knubbdäck

Lyssnar på Volund och försöker vakna till liv. Inser att musikvalet kanske inte är det mest uppiggande, haha, men det är bra i alla fall så det får duga just nu. Får väl byta till Combichrist, E-Craft och Nachtmahr om en stund då, så lär jag väl bli piggelin…

Känner just nu av lite av dansen i benen, får se hur det artar sig under dagen. Antingen blir jag ännu stelare och sitter och gnäller på benvärk hela dagen, eller så går det över och jag känner mig imponerad av mig själv, woo. Jag tror på förstnämnda ;)

Jag har inte sovit klokt på sistone :/ Jag sover gott, men jag vaknar ofta. Illa. Hittade en lista över symptom ifall man lider av brist på olika ämnen, och jag har insett att de flesta av alla symptomen stämmer in, så jag drog snabbt slutsatsen att jag lider av både järn-, salt-, fett- och näringsbrist. Go me!

Bilden är en länk till källsidan jag lånade den ifrån.

Så… Äta lite bättre, kanske?

The Monster Mash

Kom nyss hem från första dansträningen; sitter nyduschad och äter hallonglass (omg så gott!) och lyssnar på Opeth <3

Så ja. Hur gick det då? Eh… Vi kan ju säga såhär, nedan följer en lista över saker som är bättre på att dansa/röra sig än jag:

  1. Elefant
  2. Linjal
  3. En sten

Jag har väldigt svårt att just nu se hur jag skall kunna lyckas med det här, för just nu känner jag mig störst, klumpigast och osmidigast i världen. Att jag idag fick mens (två veckor försenad, halleluja!) gör ju inte riktigt att jag känner mig så mycket bättre :P

På grund av lite datorstrul på jobb idag så flexade jag ut två timmar tidigare, och skall därmed jobba över två timmar imorgon. Så idag passade jag på att bygga lite på min hemsida! Nu kan man svinga införbi www.voodoobunny.se och faktiskt SE något annat än en länk till bloggen! Okej, just nu står det mest ”under konstruktion” över allt, men jag är pepp som fan på att få igång den klokt så det är ju ett steg i rätt riktning detta!

Här får ni en bild eller två från gårdagens fina höstpromenad:

WordPress theme: Kippis 1.15