I ärlighetens namn hade jag ju snarare hoppats på att få drömma om vargmän

Jag har spenderat natten med vampyrer, av ingen särskild anledning. De var också potentiella seriemördare, och då menar jag inte på grund av sin blodsugande natur utan för att de var Wayne Gacy, Charles Manson och vem nu den tredje var. Eller ja. Kanske var inte de vampyrer, men de som tyckte att vi skulle ta tillbaka dem till huset de tidigare suttit inspärrade i tillsammans var vampyrer. Eh. Tremeres, skulle det föreställa. De kunde styra väder, berättade de uppstudsigt där de stod i solskenet och drog ner stormar. Själv försökte jag bara få shotgun-plats i bilen där vi körde ut från parkeringen på Öster Centrum i Visby. Det gick till slut, när vi lyckades bli av med de två ungarna (också vampyrer) som av någon anledning följt med oss ut från den hemsökta gallerian vi just varit i för att försöka shoppa, jag och mamma (som nu inte var med längre, hon försvann någonstans på vägen antar jag).

Ja, återigen så var det ju blandade känslor när klockan ringde. Rent sådär så hade jag ju gärna sovit ett par timmar till, men den där drömmen var lite väl galen så det var ju skönt att komma från den om jag skall vara ärlig.

Här får ni en bild på min sönderstuckna fingertopp:
Jag har ett litet blåmärke i fingret, haha.

Jahapp jahapp. Fyradagarsvecka för mig, på fredag Iron Maiden. Vi har ståplatser, inte helt glad över detta men eftersom jag blir bjuden av mamma och Nicklas så vill jag ju inte vara otacksam heller. Är bara rädd att mina knän skall ge upp, jag har ju problem med att stå upp för långa stunder :/ Frågade min vän som jobbar som säkerhetsvakt om han trodde att man fick ta med brassestolar, men han sade att de var stenhårda på att man inte fick  ta med möbler in på Ullevi. Jaja. I värsta fall får jag sätta mig mot ett staket någonstans, I guess.

Nu, det vanliga: Kläder, smink, göra något åt mitt väääääldigt morgonfluffiga hår, jobb. Tjipp och hej på er!

WordPress theme: Kippis 1.15