Det ljusnar och vinden är varm

När man inte ens kan försöka förutspå framtiden så känns det ganska lönlöst att lägga kraft på att älta det. Så vi skiter i det. Kort prognos: Ikväll blir det alkohol.

Jag inser att jag börjar bli större än jag först trodde. Kläder som tidigare suttit bra är märkbart för små. Jag har slutat dricka läsk, det är steg ett. Skall nog försöka börja jogga lite eller i alla fall ta längre, raska promenader. Med cykel nu så kan jag ju också med den se till att komma ut och röra på mig. Det handlar inte om mer än 3-5 kilo, så ser jag normal ut igen. Just nu är jag bara äcklad av massan som börjats samla på min mage. Inte konstigt att man känner sig som ett äckel när man börjar se ut som ett :<

Kvällens outfit blir därmed en klänning som sitter åt över midja men annars har en väldigt lös kjol. Då syns inte magen som sticker ut, och jag kan låtsas att jag ser ut som jag borde. Tihi.

Har börjat titta mer och mer på sminkbloggar. Försöker lista ut hur jag kan göra för att få ett lite intressantare utseende. Är lite trött på att se så djävla normal ut, så nu när det är sommar på gång igen och man inte längre kan hoppas på att kvällskuggorna sköter arbetet åt en så kanske man skulle ta och införskaffa lite färger och penslar och sätta igång?
Köpte i alla fall tre nya färger för presentkortet jag fick av Ilir i födelsedagspresent, tillsammans med ett puder och tre penslar. Har testat alla tre färgerna, och är nöjd med i alla fall två av dem. Den tredje är snygg som satan, men sitter inte på plats under en hel arbetsdag så den fick inte riktigt lika bra betyg.

Försöker komma på något kul att göra med mitt hår ikväll också. Dock är det för kort för att det skall vara någon idé att dra en locktång i det, så det blir nog same old och att sätta upp det med spännen på sidorna. Snart, snart kan även jag variera mina frisyrer lite igen. Väx, väx!

I understand what I am saying

Jag antar att min erfarenhet är vad som drar mig tillbaka. Det vill säga, min brist på erfarenhet. Alla andra verkar ligga så många steg före hela tiden, i synnerhet folk här i Scania. Folk har gjort så mycket mer. Jag känner mig mest bara som världens största tråkmåns med alldeles för många spärrar.

Jag styrs till fullo av mitt överjag. Jag vet inte när det hände, för när vi väl läste psykologi i skolan så tyckte jag att det verkade som att det främst var detet som styrde mig då. Plötsligt är jag då alltså min egen raka motsats?
Jag är inte impulsiv. Inte ofta, i alla fall. Jag har vissa impulser jag följer direkt, det kan vi ju se på mitt hår. Jag gillar ju förändringar, men nu för tiden är det lite mindre av den biten på eget infall.

Har jag blivit gammal? Och då snackar jag inte om min födelsedag, utan bara det här med att man helt plötsligt sitter under ansvarets börda, och låter bli att göra en massa busiga saker för det enda jag ser framför mig är inte den roliga biten, utan konsekvenserna. Hade jag varit sjutton hade folk kallat mig lillgammal, men på tjugosju då? Halvdöd?

Äh… Jag vet inte riktigt OM jag vill ändra något heller. Just nu har jag ju en ganska trygg omgivning där inga konstigheter händer, men jag ser ju också att så många andra har jättekul och får ut så mycket mer av livet. Gruppsex, vilda festivalbesök, nakenbada och planka in på tåg och jag vet inte vad. Alla är så glada och entusiastiska, och jag sitter mest och drar mig undan och kan bara se alla problem som kan uppstå.

Överjaget. Ja… Det är väl så det får vara, antar jag. Jag får fortsätta vara storasystern som håller i handen, och får helt enkelt klara mig utan att vara den busige lillebrodern. (det är bara metaforiskt och handlar inte om mina faktiskta småbröder)

Nu skall jag gå och äta frukost med min mor.

WordPress theme: Kippis 1.15