Where’s my cheese?

Äh. Liten och ledsen idag. Mensvärken gör sitt till för att få mig att känna mig ännu mer miserabel. Just nu är det inget som får mig att känna mig bra. Eller jo, middag med mamma var jättemysigt och hon hade köpt en jättefin cykel åt mig <3 Så nu kan jag i alla fall ta mig platser utan att behöva gå eller ta bussen.

Annars känner jag mig mest ensam. Nath stack på klubb med sina vänner och jag har inga planer för egen del, så jag försöker spela lite Rift och låtsas om att det var det här jag ville med min fredagkväll. Jag vill inte gå in på varför jag är ledsen, det håller jag för mig själv.

Vet inte om jag skall logga av och lägga mig och läsa eller titta på film istället. Har lite skallvärk på gång men vet inte hur jag bäst kurerar det hela.

Känner mig mest bara löjlig. Men men. Man blir väl överkänslig av att ha så hård mensvärk att man svajar när man står upp.

That’s allright, let’s turn the page

Så… läget just nu… mellan mig och Nath… Jag vet inte.

Vi kom överrens om i början av december att vi skulle bryta upp, så sedan dess är vi båda singlar. Men vi bor tillsammans, och jag är fortfarande kär och galen i honom. Det känns lite jobbigt att bo tillsammans med ett ex man är kär i, och som man ändå har i stort sett precis samma relation som tidigare med, men utan att man får kalla honom sin egen. Jag vill att han skall vara min min min och ingen annans, men jag vet inte om det blir så igen. Just nu känns det som att allt beror på huruvida vi får lägenheten såld eller ej; får vi den såld så antar jag att tanken är att vi skall gå skiljda vägar. Kan jag då ärligt säga att jag vill ha den såld? Nej. I ärlighetens namn så vill jag hellre att det fortsätter som nu och att ingen vill ha den så att vi tvingas fortsätta bo tillsammans som vi gör nu.

Det är jobbigt. Jag gillar inte att vara singel. Jag vill inte vara tvungen att försöka fundera på var jag är om ett år och med vem. Kommer jag alltid att vara ensam nu? Kan jag egentligen hitta en ny partner igen eller är det här alla broar jag hade? Vill jag ens hitta någon att ersätta Nath? Jag vet ingenting nu för tiden.

Det stressar mig en hel del att sitta i en sådan osäker position. Jag vill helst känna mig trygg och lycklig, men just nu känner jag mig mest flyktig och förvirrad och vilsen. Jag älskar att ligga tryckt mot hans varma rygg och känna honom andas under mina fingrar; jag älskar att titta in i hans ögon som ser ut som havet, stormigt blåa och grå; jag älskar att ligga i hans famn och ha hans hjärtslag intill mina… Men kanske räcker inte all den kärleken till?

Jag känner att jag får svindel om jag tänker för mycket på det. Det är lättare att bara sopa det under mattan och försöka ta dagarna som de kommer. Men visst, det är ju inte helt enkelt att helt och hållet gömma undan tanken att en dag står vi där vid vägskälet och måste bestämma oss för om vi skall gå varsin stig eller om vi fortsätter hand i hand.

Tänk att något så vackert som kärlek måste göra så förbannat ont.

…while you were in dreamland, drinking tea with your little friends

Rollspel i all ära, men att spela fram till tolv när jag redan halv elva var supertrött var inte direkt någon höjdare. Ärligt talat minns jag knappt slutet, mer än att vi dödade en demonprins och lyckades ta oss av skeppet med det vi kom dit för att hämta. Frågar ni Nath kommer han säkert att säga att mitt dåliga spelminne beror på att jag sista tiden satt och spelade på min mobil; frågar ni mig spelade jag på min mobil för att inte dunka skallen i bordet och somna.
Rollspel är jättekul, men det har varit en stressig vecka och det innebär tyvärr att jag blir seg mycket snabbare på kvällarna.

I alla fall, vi hade roligt – som vanligt. Nath hade byggt ett äventyr baserat på Event Horizon, så ni som sett filmen förstår säkert vilket slags äventyr det handlade om ;)
Vi valde att avvakta med XP och renown tills nästa torsdag, eftersom jag med flera var trötta och jag förmodligen hade brutit ihop om vi skulle ha suttit i en halvtimme till för att diskutera huruvida vi uppnådde våra mission objectives eller ej.

Olyckligtvis hade Lethan två katter, varav den ena jag fick för mig att klappa på. Söööt katt… just fan. Allergier.
Jo, jag visste det när jag klappade på katten, men jag tror jag hade förträngt lite av extremt hur jobbigt det är att sitta med en kliande näsa en hel kväll :P Kanske inte värt det då, nej. I fortsättningen rör jag inte katter – eller bättre, i fortsättningen får vi låta bli att spela rollspel i ett hus där det finns två katter, för oavsett om man rör dem eller inte så finns det päls där. (jag vill ha en kaaaatt!)


Fredag idag då ja. Ikväll kommer mamma till Helsingborg så vi skall äta middag med henne och Nicklas, och imorgon kväll har min bror inflyttningsfest. Har inte fixat present åt honom ej, så han och Josse får få den i efterskott istället.

Någonstans däremellan tänker jag sova som en dåre, för jag känner att det var lite snålt med sömn i nättras… (u_u)Zzz

WordPress theme: Kippis 1.15