A fire in the sky

”Elgirmmmttaerr” står det på min iPhone. Jag började tänka på det på min väg mot jobbet, när jag lyssnade på lite Rockbitch och filosoferade över gitarrer i allmänhet. Det var dock inte jättelätt att skriva ordet ”elgitarr” samtidigt som jag gick och hade bråttom, så det fick bli vad det blev av det hela. Elgirmmmttaerr.

Jag ägde nämligen en elgitarr när jag var… tja, jag kan väl inte skriva liten, det har ju inte skett någon större skillnad i längd eller omfång sedan dess, så jag får hålla mig till att säga yngre.
Jag minns det ändå ganska tydligt. Jag kommer dock inte ihåg om jag åkte till Åkessons Musik för att jag redan bestämt mig för att köpa en gitarr, eller om det bara happade sig som så att jag plötsligt stod därinne framför alla upphängda, blänkande gitarrer på hyllväggen. Det var bara en jag hade råd med, i alla fall, och det var den det blev. En silverglittrig sak, vet inte ens vad det var för märke på den. Jag fick en liten förstärkarlåda på köpet, och ett par sladdar. Plektrum hade jag redan hemma eftersom jag spelat akustisk gitarr sedan en tid tillbaka (gick kurser hos någon randomsnubbe på Gråbo, kurserna hölls inne på Pumas lokaler och det var nog enda gången jag någonsin fick vara på Puma, haha ^^).

Jag minns att jag satt i mitt rum med min silverglittriga gitarr och spelade riffet till Smoke on the Water. Om och om igen. Ibland till och med distat! Jag spelade väl mer på den, hoppas jag, men mest av allt Smoke on the Water. Vi hade lärt oss det på Musikkunskapen, för att det var ett coolt partytrick enligt vår musiklärare ;)

Och jag tror att det i grund och botten var på grund av Musikkunskapen (MUK) som jag köpte min elgitarr. Inte på grund av kursens innehåll, utan på grund av en av pojkarna som gick i min MUK-klass. Han var också anledningen till varför jag ville färga håret blått, till varför jag började gå runt i min tolkning av skate-kläder och varför jag så desperat gärna ville hänga nere på hamnet på skateboardrampen med mina inlinesåkande vänner (jag hade också inlines).
Han spelade gitarr i ett band och var för en ung flicka rena rama drömprinsen. Sedan att han var totalt ointresserad av mitt lilla oattraktiva 14åriga jag är ju en annan femma :P

Men jag vet inte jag. Nu på senare år när jag rört mig ute i Visbynatten och glidit in på Effes så har jag sett honom där. Nu när jag inte längre är en ful och bortkommen fjortonåring så har det väl faktiskt hänt att jag till och med inbillat mig att han har tittat intresserat i min riktning. Jag tror inte att han vet att det är jag, faktiskt. Dock så har jag ju sedan länge kommit över min flickförälskelse på honom, så jag småler mest och tittar åt annat håll.

Jag skulle nog kunna skriva tusen ord till om honom och MUK. Det tänker jag inte göra (idag). Istället skall jag avsluta om min gitarr. Den finns inte längre i min ägo, ser ni. Jag har hittat en gammal dagboksanteckning där det står att jag sålde den till en flicka i Stockholm som jag var internetvän med på den tiden. Det här har jag dock  INGA MINNEN av, bortsett från att jag vet att det finns en dagboksanteckning som påstår detta. Jag vet inte ens vad jag fick betalt för den, haha.

Ja, så kan det gå.

Kommentera

WordPress theme: Kippis 1.15
%d bloggare gillar detta: