I don’t even know why I care. It’s indisputable that life will always be unfair…

Det är något magiskt med måndagar. Inte på det där sättet som man känner av lite magi i luften precis innan julafton, eller en sådan där helt underbar försommarnatt på Högklint med utsikt över hela havet, utan den andra sortens magi. Svart magi, förbannelse, den värsta sortens häxeri. Måndagar, mina vänner, är helt enkelt ute efter mig. Jag har märkt det nu de senaste månaderna; varenda måndag så är det alltid NÅGOT djäkelskap som kommer och biter en när man minst anar det.
I jämförelse med förra måndagen var denna en ljuv dröm. Så jag tänker inte klaga allt för högljutt idag ;) Jag tänker dock skriva detta: Tack Ilir. Du är en fin vän och det gjorde mig obeskrivligt glad att du tog över min börda. <3
(hade till och med en kund som fick mig att skratta rakt ut ett par tillfällen. det var fint.)

Känner mig väldigt sentimental. Har tänkt mycket på min syster idag, ett par saker har fått mig att tänka på henne under dagen. Jag saknar. Det tär i mig att ha så många ord jag vill säga henne, men inte kunna få fram något av dem. Jag känner mig lite sorgsen och nedstämd. Pratade lite med pappa dock, det gjorde mig gladare.

Nu skall jag ta en dusch och sedan umgås med Nathaniel, som just ringde och berättade att han är på väg hem från jobbet nu. Jag misstänker att hans måndag var lite sämre än min…

WordPress theme: Kippis 1.15