The road leads to nowhere

Plötsligt var det torsdag igen. Snart har alltså ytterligare en vecka smitit förbi utan att erbjuda stort mer än en minimal chans för en att greppa tag om något och försöka hinna med. Jag förstår inte hur all min tid kan flyga bort så snabbt, men tydligen så är det det den kan…

Mådde inte alls bra igår, men verkar mycket bättre idag. Bra! Jag har inte tid att bli sjuk igen, jag har alldeles för mycket annat som skall hinnas med i den mån det går.

Fick för två veckor sedan ett brev från mommo; har inte haft tid att ens läsa det än. Tror jag skall se till att få det besvarat nu i helgen så att hon slipper sitta och vänta på svar, faktiskt. Jag saknar och älskar henne och det känns elakt att inte ens hinna hitta en minut eller två till att läsa vad hon har tagit sig tid att sätta sig och skriva ned till mig.

Varför hinner jag aldrig något numera?

Det känns som att en hel del saker blir lidande av min stora brist på tid, faktiskt…

Kommentera

WordPress theme: Kippis 1.15
%d bloggare gillar detta: