The girl of my dreams is giving me nightmares

Långt bak i mitt huvud, i något sådant där klent utrymme bakom hjärnan, misstänker jag, sitter det lilla översvämningsmonstret. Han har viskat till mig hela natten: ”dripp dropp, dripp dropp”. Varför det, undrar ni. Igår for jag ifrån Kävlinge med mitt kylskåp på avfrostning (long story short, jag har frysfack men ingen lucka, så hela frysfacket har varit antarktis’ våta dröm i ett år nu) och lämnade fina små backar under allt dropp för att det inte skulle väta ner hela köket. Självklart insåg jag ju redan då att backarna med all säkerhet var för små för skyfallet som komma skulle, men… Jaja. Skall ta tåget om tjugofem minuter, så jag har i alla fall två timmar på mig att fixa (tre timmar, tror jag förresten) innan mäklaren kommer. Lite extra vatten när man skall skura – vad gör det?

Konstiga drömmar. Mackor med små små skalbaggar i. Någon som stalkade mig. Ida (fast ibland var hon Emelie) jobbade på något fik på Adelsgatan, i en sväng som inte finns där på riktigt. Jag hjälpte till lite och sedan skulle jag gå vidare för att äta den där mackan typ. Mamma hade gjort mackan, det skulle inte vara skalbaggar i den. Eller var det stalkern? Och var stalkern Pontus?

Ohwell. Dags att skutta iväg så att jag inte missar tåget. Tjipp!

Kommentera

WordPress theme: Kippis 1.15
%d bloggare gillar detta: