You stole the sun from my heart

Ibland blir jag sådär liten och rädd inuti igen. Krymper ihop lite, känner mig helt vilsen, vill bara att allt skall kännas rätt igen.
Ni vet, jag tar så många risker. Hela tiden. Risker med det ena och risker med det andra, och ibland tänker jag på det och ibland gör jag det inte. Men frågan är om ett tredje gången gillt fungerar? Kanske blir det som tidigare. Kanske slutar det med att jag mår fruktansvärt dåligt igen. Jag är så trött på att må dåligt.

Det är sovdags för Zombie. Klockan är inte så fasligt mycket, men mina ögon gnäller och vill hålla sig stängda. Jag hade velat ha något bra att läsa nu, men mina bokhyllor är inte det minsta tillfredsställande för tillfället. Får se ifall jag får tag på något… Kanske borde man läsa Paksenarrion igen… Eller något av Hobb

Jag behöver en karta. Någon som kan visa vägen. Oj, det låter så …religiöst. Haha :)
Ohwell. Kanske allt ser klarare ut under morgondagen. Bukkanske bukkanske, som vi brukar säga.

That time of the month och jag undrar hur det blir den här gången. Två dagars krampaktiga smärtor bådar ju inte riktigt gott, om man säger så. Förhoppningsvis var det allt. Har jag otur blir det värre och då tänker jag tvinga någon att krama på mig så att jag blir glad och hel och nöjd igen. Dumma dumkropp. Giev manskropp utan smärtor och onödig vikt framtill och så vidare.
Tack.

Godnatt!
(orka screenshota idag >_<)

Kommentera

WordPress theme: Kippis 1.15
%d bloggare gillar detta: