Can’t you see me falling an endless fall?

Can’t you see me falling
An endless fall
Can’t you hear me calling
A neverending call
Can’t you see me bleeding
I’m loosing control
Can’t you see me dying
I’m dying alone


Det går inte bra för mig. Detta blir för övrigt förmodligen ett riktigt djävla emo-inlägg, så läs inte om ni tänker mucka.
Jag mår inte bra. Jag klarar inte riktigt av det här, det enda jag gör är att sitta framför datorskärmen och glo och det gör mig illamående och felknullad. Jag sjunker längre in i apati och ensamhet, och allmäna tycka-synd-om-sig-själv-känslor. Jag vill så satans gärna få må lite bra, men istället faller jag djupare åt andra hållet. Och ingen kan göra något. Eller VILL göra något, för den delen. Jag står en bit utanför mig själv och ser hjälplöst på hur jag faller, och hur andra ser mig falla med tomma blickar.
Jag vill hem. Jag vill ha något bekant omkring mig, eller någon som tycker om mig och kan ge mig lite värme. Istället sitter jag här och gråter som en djävla fjortis. Jag vet verkligen inte vad jag skall göra. Jag skulle vilja ta en promenad, men då kan jag förmodligen räkna med att bli rånad och våldtagen om jag skall tro ryktena… Fan. Fan fan fan. Jag är inte stark nog att klara för mycket av det här. Jag hatar att vara apatisk, jag hatar att vara ensam. Hur fan trodde jag att det här kunde gå? Hur kunde jag vara så korkad?
Det går inte alls. Jag är bara i vägen, och jag har ingen att prata med. Ingen som förstår mig alls, ingen som vet hur de kan fånga mig. Eller som ens orkar bry sig. Dumma värld. Fan.
Jag kan sova, och jag kan sitta framför datorn. Utöver det finns inget att göra.
Hade jag haft god kontakt med folk i Lund hade jag kunnat sticka dit, men jag känner ingen här, ingen alls. Viktor är upptagen på sitt håll och Smege är iväg med sina vänner, och jag sitter bara här, som en dumskalle. Jag vet inte alls, just nu. Jag mår inte bra, och jag vet inte alls vad jag skall göra åt saken.

Satskap

Babygirl.

Jag har vatten i mitt öra, och det är fett irriterande. Det bubblar och plaskar, och jag får inte bort det.

Klippte mig idag. Nu har jag en skum page jag inte riktigt blir nöjd med, men jag skall låta det vara lite så att jag vänjer mig så blir det nog bättre. Annars provar jag nog att klippa själv, vi får se… Hoho.
Färgade det svart också, därav vattnet i örat. Nu har jag kort, svart, pojkrufsigt bushår, typ. Ser lite knepisch ut, men det får man väl överleva. (jag får ju skylla mig själv)

Sprang införbi H&M och köpt en söt svart stickad klänning, som jag nu har tillsammans med ett par svart/grårandiga strumpor – jag ser ut som en förvuxen tolvåring, i synnerhet med min röda rosett i håret. Tur att jag har legitimation, annars skulle folk inte gå med på att jag är över femton år. (uh-oh, jag ser ut som ett pop-offer! feck darnit!)

Har lite MST3k på gång, superbt!
Jag är sugen på lite ”Manos”, men den var lite klurigare att luska fram… I am Thorgo, and I came to ge-get you do-down!

Kult!

Tss, har totalt glömt att skriva: Vi spelade ju Kult igår! Jag spelar mentalskötaren Eva Schultz, 19 år gammal. Var lite halv-opepp på det innan, kände inte alls att jag hade koll på något, men det var riktigt kul! Väldigt bra grupp, bra spelledare och jag trivs med rollen. Det är bra förutsättningar för bra spel! Ser fram emot fler spelsessioner – förhoppningsvis blir det ofta och regelbundet spel.

Min stackars roll har hittills mest varit förvirrad och förskräckt – hoppas att hon får en chans att få läget under kontroll snarast. Visserligen passar det mig bra, eftersom jag fortfarande inte är insatt, och ju mindre jag vet desto mer förvirrad kan jag med rätta låta rollen vara… Nåväl. Rollspel ftw!
Skrev ett långt dagboksliknande inlägg via min karaktär idag, där jag redogjorde för hennes dag. Enligt Monika var det tre sidor i Works, hoho. Jag använde så litet typsnitt att det inte framgick hur mycket det kunde vara… Nåväl. Det är alltid bra att ha stabila minnesanteckningar!

Efterlyses: Kram-karl!

Jag är så fett i behov av lite kramar! Jag blir tokig på att inte ha någon att kela med, att krypa nära inpå och liksom bara -vara- tillsammans med. Jag är i grund och botten en väldigt intim människa, sedan kanske inte alltid detta märks, men det är dagsens sanning. Jag älskar att kramas, men so far har jag aldrig hittat min like. Så fort jag kramar på folk så drar de sig alltid undan efter de där ”tillåtna tre sekunderna”, typ. Ingen vill någonsin fortsätta; själv avskyr jag att släppa.

Så. Hur hittar man en man som gärna håller fast en lite längre och delar med sig av sin värme? Var skall man leta, vad skall man säga? ”Hej! Du ser trevlig ut. Vill du kramas med mig tills armarna faller av?” (å andra sidan – tänk om han luktar illa när man väl är nära inpå? bummer!)
…jag har varit singel waaaaay för länge. Det är snart två och ett halvt år sedan, och sedan jag dumpade mitt snedknullande ex har jag haft två förbindelser, varav den ena på sätt och vis liknade någon slags relation, men som mest gjorde mig skadad i hjärnan. Nåväl. En sak har jag lärt mig: Hunkar är inget att ha. Jag har varit med hela TVÅ gudomliga män, men …så djävla kul i sänghalmen har de inte varit. Självklart inser jag att en stor del av skulden ligger hos MIG, som okunnig och blyg novis, men …jao. Jag vet vad jag vet, helt enkelt!

Nu blir jag sådär frispråkig igen. Jag vet att en del tar illa upp av att jag har så lätt för att skriva av mig for you all to read angående sådana där saker som rör sex och sådant, men jag tycker helt enkelt inte att det är särskilt skamligt. Faktiskt. DÄREMOT så har jag en del problem att diskutera saker som rör mig personligen vad gäller diskussioner IRL. (fast jag märkte när jag var onykter i fredags att sprit får mig mer …öppenspråklig på den punkten, hoho)
Jag är ju väldigt blyg IRL, vilket inte särskilt många tror på.
”Öh, du har ju värsta nakenbilderna på dig själv på nätet! Inte fan är du blyg inte!”
-Det är inga nakenbilder. Ja, jag HAR nakenbilder, men de visar jag ju ingen. Må så vara att bilderna är någorlunda avklädda, men herre min je, vad har det med mig och att jag har svårt att prata med folk att göra? Dumma mänsklighet.

Nåväl.

Mothafuckin’ snakes on a mothafuckin’ plane!

Var på bio med Smege och Viktor, och såg United 83. Jag ville se Snakes on a Plane, men det ville inte de andra. Argh!  Nåja. De andra verkade tycka att filmen var bra, jag tyckte att den var lite för muppig. Den hade ju sina poänger, men det som började lite innovativt och spännande urartade till det klassiska ALL AMERICAN HERO MOVIE, typ. Det var synd, men det var trevligt att gå på bio. Det är bra att Viktor har samma kassa bio-humor som jag också, hoho.

Good morning gentlemen.
All of your base are belong to us.

Jag är trött. Det enda jag gör i stort sett är att sova, och det är en ond cirkel. Å andra sidan finns inte stort mycket att göra, men jag tänkte ge mig ut på äventyr under morgondagen! Eftersom jag förstört mitt hår genom att bleka det för mycket så skall jag leta runt på en frisörsalong och hoppas på att de har tid att klippa mig redan imorgon – just nu står jag mellan totalsnagg eller pojkkort frisyr, men vi får se :) (och när jag säger blekt sönder så menar jag det; jag färgade håret svart och rött häromdagen men nu är det snarare smutsbrunt och ljusorange – varje gång jag duschar faller färgen ur mer och mer, inte helt uppskattat precis…) Nackdel med detta är att jag har fått för mig att jag kommer att se butchig ut, och det vill jag inte. Fördelen med hår är att man kan se mjuk och kvinnlig ut, typ… Jag gillar att se kvinnlig ut, since I am female.
Nåväl. Jag har sett många vackra kvinnor utan hår – allt jag kan göra är att hoppas att jag passar i det! (och jag som skall flytta till nazikävlinge och allt, hahahaha, jag kommer att se rå-nazi ut…)

Skall ta en varm dusch strax; det spöregnade på oss när vi gick mot biografen, och salongen var djävligt kall, så förmodligen blir jag förkyld. Tänkte försöka förhindra det genom att duscha varmt, och sedan hålla mig varm under resten av kvällen.
Så har jag ju lite godis att äta också… Whee!

Nyduschad kärnfamiljsidyll.

…att duscha gör mig harmonisk och medgörlig. Jag älskar när mitt hår luktar gott, när min hud är ren och mjuk och när hela kroppen sjunger i glädje över varmvattnet.

Jag känner just nu kontroll över läget, och det är bra. Just nu känner jag mig sugen på att få komma ut på mitt äventyr, och jag hoppas verkligen att den känslan består.
Jag vet självfallet att min familj finns kvar för mig, att de aldrig är längre än ett telefonsamtal bort och att jag kan ringa dem precis när jag vill om jag mår dåligt. Men …det är svårt att förklara på rätt sätt, men efter att min syster dog för ett år sedan så är de än viktigare än tidigare, och det känns konstigt att på ett sådant abrupt sätt ryckas loss från gemenskapen och intimiteten. Jag behöver få träffa dem, prata med dem dagligen, kramas med dem. Men, nu är det dags för mig att lära mig flyga och att stå på egna ben.
Sådana avsked är ALLTID lättare när man är nyduschad ;)

Anyhoo. Imorgon skall jag försöka lära mig hur min iPod fungerar – den har inte riktigt samma uppbyggnad som mina två tidigare mp3-spelare. Jag skall även släpa runt på en tung laptop; om batteriet håller kommer jag förmodligen att försöka skriva lite offline under dagen som jag kanske publicerar på kvällen. (allt beror på hur länge batteriet orkar, hur mycket jag känner för, och om jag har möjlighet att koppla upp mig hemifrån Smege när jag landar)

Nu skall jag äta popcorn, dricka hallonsoda samt fortsätta trivas med att vara nyduschad.

Nu kan du få mig så lätt.

Märklig dag… Lägenheten är färdigplockad, det sista plockar mamma och pappa ner när de packar släpet nästa vecka.

Reser imorgon bitti, kommer fram imorgonkväll halv sex. Just nu känner jag mig positiv och nyfiken, men jag gissar att jag kommer att vara nedstämd och orolig ikväll igen.
Mamma hade tydligen nästan börjat gråta när jag kramade Peter hejdå på jobbet… Fast jag vill försöka att låta bli att tänka på det, det blir tungt nog ändå.

Min plate-spotting går framåt; sedan i fredags har jag avancerat från 007 till 013, nu är jag på jakt efter 014. Fortsätter det i den här takten går jag förhoppningsvis snart om Eric och Leo! (tror att de ligger på 018 eller liknande) Mamma ligger på 003, i desperat jakt efter 004 men hon glömmer alltid att leta, haha ^_^

Snart är det mat, sedan skall jag ta en välbehövd dusch och innan jag knallar hemåt skall jag häcka online ett tag. Imorgon blir det inget eller väldigt lite internetande, räkna dock inte med det! Jag kommer att vara död och slut och sliten och vrak. Och äventyrslysten, om vi har tur.
Fika med Victor också, skall bli trevligt! (fikade med Viktor igår, fikar med Victor imorgon, och firar Viktor på fredag. Det är bara jag som klarar av att skilja dem åt, folk förstår sällan vs. aldrig vem jag menar. Därför har de fått prefix/suffix: Viktor Steen, Skägg-Victor och Stasi-Viktor. Inte för min skull, utan för att mina vänner ser ut som levande frågetecken när jag pratar om mina vänner Viktor/Viktor/Victor.)

Anyhoo, får ser om jag rantar mer ikväll, annars petar jag in ett inlägg här när jag har internet och allt.

WordPress theme: Kippis 1.15